myaupairdiary

I helgen ska jag och Rebecca åka med Grace hem. Har jag glömt att säga att hon är Aussie? I alla fall hon åker hem till Central Coast varje helg där hon har sitt andra jobb, på en pub/nattklubb. Så ikväll plockar hon upp oss två på vägen och vi stannar med henne tills hon kör oss tillbaka på söndagkväll. Kommer bli awesome att få se hur hon har det på hemmaplan. :)

See ya!

/ n

Hur man gör en regning och grå söndag till den bästa söndagen på länge.
Darling Harbour. Starbucks. Och världens bästa skotte. :)

e







Hur man slutligen lyckas med det perfekta hoppet...

/ n

Förra söndagen lyckades jag efter några om och men äntligen hamna på rätt tåg ut till Aimee´s place. Hon bor nordväst om Sydney, tog cirka 40 minuter att ta sig dit med tåg från city. Aimee hämtade upp mig på Eastwood train station, för att ta med mig på lite äventyr. Vi begav oss till Featherdale Wildlife Park, där man blandannat kunde mata och klappa kängurus.

Här kommer en ny bildbomb:



























Hade en kanon dag med min kära Philly vän! Kan fortfarande inte fatta att Aimee är den första vännen från USA som jag träffar igen. Men så, så bra! :)

/ n

Jag och Rebecca pratar ofta om att vi måste spara pengar. Särskilt eftersom vi vill åka till Melbourne en weekend, och New Castle en annan weekend och möjligtvis Byron Bay om vi har tid. Vi vill ta surfingslektion, och utvidga våra vyer och går till något annat ställe än Scary Canary om fredagskvällarna. Därför borde vi inte lägga så mycket pengar på kaffe och mat som vi gör, och shopping borde vara tabu. Men idag kunde jag inte hålla mig. Detta händer när man är ensam om att vara ledig på måndagar:

Sms från mig till Bec: Omg!! Just spent 75 dollars aat Cotton on! Bad girl!!

Bec svarar: how the hell did you manage that? haha

Jag svarar: It just happened! Nice stuff though, actually needed. lol!

Bec svarar: haha. ´it just happened´ best excuse ever!! hahaha I hope it´s nice since you bought it!


Det finns många bra bortförklaringar!
Men två av plaggen var faktiskt på rean. Och med tanke på att jag fick tre plagg för det priset, så var det en bra deal för att vara Sydney. Faktumet att jag hade fått alltihopp för ca 50-60 dollar utan rea i USA behöver vi ju inte tänka på.. De var en cardigan, en kavaj och ett par långa byxor. Saker jag faktiskt behöver nu när hösten är på ingång.

Foto vid Darling Harbour i helgen.

 

/ n

Finaste presenten från Rebecca och Grace.

RGN för Rebecca, Grace och Nathalie. Och sedan en känguru, för att jag alltid ska minnas Aussietiden.

Så fint! <3

/ n

Lördagmorgon kl 6.30 begav jag mig ut i ett regningt Sydney, för att att hoppa på en buss in till stan. Andrea, Rebecca och jag hade kommit överens om att ses på Starbucks vid Darling Harbour vid kl 7.30 för kaffe och sedan tillsammans gå till bussen som skulle ta oss till the Blue Mountains. För att slippa stressa tog jag en tidgare buss för att försäkra mig om att komma i tid även om bussen skulle vara sen. Jag var framme på Starbucks strax efter 7. Köpte mig en kaffe och satte mig ner för att ta det lugnt och värma mig efter att ha varit ute i regnet. Rebecca anlände 7.30 prick. Förvånansvärt. Hon och jag brukar ju inte vara bäst på att hålla tiden precis. 7.40 hade Andrea fortfarande inte kommit. På våra biljetter stod det tydligt och klart att man skulle vara vid bussen 7.50. Vi började känna oss lite smått stressade och skickade ett sms till Andrea för att säga att vi möter upp henne vid bussen istället, eftersom vi räknade med att det skulle ta minst 10 min att gå dit. Andrea ringer då upp, säger att hon nästan är framme vid Starbucks och ber oss vänta eftersom hon inte är säker om vägen till platsen där bussen skulle avgå. 7.45 så sprnger vi från Starbucks, i regnet. Det öser ner nu. Pappret där jag hade skrivit ner min vägbeskrivning från google maps kvällen innan, blev dygnsur och var inte så mycket till hjälp då inget verkade stämma ändå.
Klockan är 7.47 när Andrea ringer upp en kvinna på Grey Lane och förklarar att vi är helt lost och inte vet hur vi kommer till busstoppet. Kvinnan på andra sidan luren förklarar att det ligger vid Star Casinot och attt vi har tio minuter att ta oss dit på. Snabbt vinkar vi in en taxi och fem dollar rykte iväg snabbt, men värt för att äntligen få komma till rätt plats. Kl 7.54 springer jag mot en buss som enligt skylten framför ska till the Blue Mountains. Den trevliga busschauffören säger att vi kan sätta oss ner på lediga platser så ska han snart komma och kolla våra biljetter. Alla tre sätter sig ner, skrattar av lättnad över den komiska situationen och andas ut. Chauffören kommer för att kolla våra biljetter. Hittar inte våra namn på listan. Kollar på biljetterna igen och säger sedan:
"Ladies, you´re on the wrong bus"

Så, vi var på helt fel buss. Klockan var redan 8 och vi tvekade på om bussen fortfarande skulle vänta på oss. Busschauffören talade om vart vår buss skulle avgå ifrån, sedan sprang vi ut i renget igen, in på the Interchange, stand 5! Bussen var fortfarande där!!! Pusta ut. Den här gången fanns vi med på busschaufförens lista. När vi väl satt ner på bussen, blöta efter morgonens springtur i regnet, säger Andrea: "Ok guys, as soon as the bus leaves I´m gonna need a minute"
Och det är precis vad vi alla tre gjorde, vi satt tysta i rad i våra egna tankar samtidigt som vi lyssnade halvty på vad guiden berättade om vår destination.

I alla fall så hade vi en grym dag, trots regnet. Tyvärr kunde vi, pågrund av för mycket ren och dimma, varken se vattenfallet eller "The Three Sisters" som är känt för The Blue Mountains. Men vi var inte sura för det. För det var himla vackert ändå och när vi hikade halvtimmes promenaden där nere kändes det som att vara med i en film, typ Jurrassic Park eller något.

På eftermiddagen blev det uppehåll, sol, blå himmel och stora fluffiga moln. Vi begav oss mot vår andra destination, Jenolan Caves, en stor känd grotta, cirka en och en halv timme bort från the Blue Mountains stoppet. Där fick vi en guidad tur genom grottan. Grymt häftig! Riktigt härlig och duktig guide som verkade brinna för sitt jobb.

Så, var beredda på en bildbomb nu:

BLUE MOUNTAINS






Jurrassic Park?




PÅ VÄGEN FRÅN THE BLUE MOUNTAINS TILL JENOLAN CAVES


Vackert landskap!


dimma...


JENOLAN CAVES


Vid Jenolans Caves fanns det en liten väldigt blå sjö, så stilla, så fin!


Berget bakom oss är inte bara ett berg utan också en del av den stora grottan.


Andrea / Dora the Explorer! ;) lol!


We had a really good time with a lot of laughter.



'
Ser ni ansiktet i berget? öga, näsa mun... Kolla sedan likheten där! ;)


Inne i Jenolan Caves









BRA DAG!

/n

Väntade på att en dinosaurie skulle dyka upp i dimman...

 

Inlägg om Blue Mountains och Jenolan Caves samt fler bilder kommer inom kort.

 

/ n

 

Men vi blev ju inte särskilt berusade med tanke på  att flaskan inte innehöll något annat än vatten. Men vi skrattade länge åt detta, och alla andra på restaurangen undrade nog vad vi var för knäppgökar. Pizzerian är för övrigt svensk. Eller det är meningen att den ska vara svensk. Sven´s Viking Pizza, heter stället. Trots det såg bearnaisesåsen ut som kebabsåsen och tvärtom. (Alltså kebabsåsen var gul och bearnaisåsen vit) Servitrisen var svensk, och istället för ladies och gents på toalettdörrarna stod det Inga och Sven. Lite roligt. Och Pizzan, den var helt underbart god, den bästa jag ätit här helt klart. Det får allt bli fler besök där. Värt de där 150 kr för en normalstor pizza!










Daniela är tjejen ni kan se på bilderna. En grymt härlig och gullig svensk tjej som inte bor allt för långt från mig, närmare bestämt i Bronte, söder om Bondi. :)

/ n

För ett år sedan firade jag min 20årsdag med Ellinor, Aimee och Lisa med en middag kvällen den 19 mars.
På Max Brenner i Philadelphia.

Om en timme ska jag möta upp några av mina aussietjejer för dessert.
På Max Brenner i Bondi Junction, Sydney.

Tänka sig att jag skulle fira ännu en födelsedag på Max Brenner´s Bald of Chocolate.
Det hade jag aldrig kunnat lista ut för ett år sedan.

Den 19 mars 2011:









Den 20 mars 2011:

Och på min riktiga födelsedag förra året blev bästa Emilia min räddning. Hon kom och hämtade upp mig i Bryn Mawr och tog med mig ut på roadtrip i Pennsylvania, hela vägen till Lancaster, och vi hade en superhärlig, underbar vårdag tillsammans, med massa godsaker och shopping.








Goa, fina minnen! <3

/ n

 

P.S Jag har den finaste värdfamiljen!

/ n

Fredagkväll.
Jag sitter hemma. Sa till min värdmamma igår att det här är nog den första fredagen jag är hemma sedan jag kom hit. Och skojar till det och svarar: "We´ll try to be cool " Haha, jag är ganska säker på att jag kommer vara fine med deras coola sällskap. Min värdpappas bror är över från Nya Zeeland också, så ska nog ta mig ut från rummet snart och hänga lite med dem. Men först ska väskan packas inför morgondagen. Ska nämligen upp ur sängen redan 5.30 imorgon, för stora äventyr väntar. Jag, Rebecca och Andrea ska iväg till the Blue Mountains! I can´t wait!

Men som sagt, en väska ska packas och förberedas så I better do that now!

Uppdaterar efter helgen äventyr igen.

:)

/ n

När både flip flops och sandaler börjar bli utslitna, när de nya högklackade skorna bara skaver och resten av skorna man har bara består av sneakers och converse, går man till butiken och köper nya skor. Fina nya ballerinaskor. Se vad jag hittade i Bondi Junction idag för 25 dollar idag. Wow, billigt! :D





Vilken kick jag får av att shoppa. Haha. Särskilt spontanköp. Sådan var jag inte förr.
That´s what America did to me!!

/ n

Så har ännu ett år passerat och redan på tisdag fyller jag 21!! Jaaaa, 21!!!
Ända sedan jag bodde i USA den där hösten som 19 åring har jag väntat på den här dagen.
Inte för att det spelar så stor roll här egentligen, men det är ändå något magiskt med det.
Och vet ni,
det är STORT att fylla 21 både här och på Nya Zeeland, i alla fall om man ska tro min värdmamma.
Hon tror det är för att det är tecken på att man är vuxen, typ, har hon sagt, men verkar inte riktigt helt säkert varför just 21 är så stort här.
Jag, vuxen? Lilla jag? Måste totalt missat att jag faktiskt gått över 20 strecket nu. Haha..




I alla fall, fina ni där hemma i Sverige,
känn inte att ni måste skicka över massa födelsedagspaket och sådant där, blir bara extra dyra utgifter när frakt och allt ska betalas. En liten tanke, ett mejl eller bara några ord på facebook värmer gott och väl i mitt hjärta.

Pappa, om du har lust får du mer än gärna skicka över lite födelsedagspengar på mitt konto. Som redan nämt är det DYRT att bo här, och pengar går åt.
Mamma, du kan ju börja förbereda ett litet välkommen hem kit, med nödvändiga prylar så som schampo, balsam, tandkräm och tandborste till mig för det lä'r jag behöver när jag kommer hem i juni.

Sedan vore det ju mysigt om någon frivillig ville sjunga lite "Jag må hon leva" för mig på skype.. ;)

xo

/ n

På bussen måndagkväll på väg hem från Bondi, hoppar tre svenskar på bussen i sällskap med ett gäng Canadensare. Som vanligt tycker jag det är hur kul som helst och bara sitta där, låtsas som att jag intye förstäår ett ord svenska. I alla fall helt plötsligt så börjar en av de svenska tjejerna diskutera San Francisco med killarna från Canada. Alla hade de en gång varit där. Samtalsämnet går över till den kända buskmannen på Fisherman´s Wfarf i SF.

"He scared the shit out of me!!" utbrister en av Candensarna.

Jag kan såklart inte hålla mig för skratt, och de ser det och upptcäker att jag lyssnat.

Jag ursäktar mig själv och säger: "He scared me, too!"

Alla garvar och tycker det är hur komiskt som helst. Särskilt när de sedan knäcker ut den klassiska frågan: "Where are you from" och jag svarar att jag också är från Sverige. Då blev det ännu mer liv om hur stor är chansen att vi, den andra tjejen och jag, båda två är svenskar, båda två känner till the bush man i San Francisco, och nu sitter på samma buss i Sydney. Small world, yes it is!


Den kända buskmannen som skrämmer skiten ur turisterna i San Francisco.(Egeentligen är han en hemlös stackare som gör detta for living som att säga) Hilarious! Om du ska dit, gör dig redo! ;)




/ n

Söndagmorgon mötte jag upp Rebecca vid CloDeli för lite brunch igen. Lär nog bli en tradition det där, brunch varje helg. CloDeli är dessutom ett urmysigt och trevligt brunchställe. Vi satt och snackade om allt möjligt i ca två timmar. Köpte varsin kaffe. Turkish toast. Smootie. Mer kaffe. Sedan promenerade vi till Coogee Beach där vi spenderade resten av dagen. Kl 7.30 pm hade vi middagsdejt med Grace på Clovelly Hotel. Mycket folk, bra livemusik och bästa sällskapet såklart. Sedan avslutades dagen på bästa sätt med en kvällsskype med min "Mr perfect"! Fin dag!  :)






Grace och Rebecca - Fina, fina vänner


/ n

Bakade chokladbollar med Livvy igår, två hela satser faktiskt, såg så lite ut efter första satsen. Dessutom tyckte hon att det var riktigt kul, och jag tyckte det var roligt att dela med mig av något typiskt svenskt. :)
Pärlsocker hittade jag dock inte på Coles, tror dock att det kan finnas på Ikea, så få bli en tripp dit någon dag.
Men strössel ser ju inte helt fel ut heller, färglatt och fint! :)
Det blev en hit här borta i Aussielandet också. Det visste jag väl! ;D




På tal om något riktigt svenskt....
Sunes sommar! :)



/ n

 

Under vår promenad hem till Rebecca i Clovelly.

Tyckte detta var lite tropiskt om något! ;)

/ n

I am off to bed early tonight!
Förkylningen gör mig inte så värst taggad på att göra annat än att bädda ner mig under täcket.
Ut och springa i morse kunde jag ju bara glömma.

Istället var jag på mallet med min värdmamma idag för lite shopping medan ungarna var i skolan samt på dagis. :)
Hittade en fördeldagspresnt till Livvy inför hennes 5-årsdag. (som inte är förrän i april, dock ska hon ha kalas på lördag, har fortfarande inte bestämt om jag ska ge presenten nu på lördag eller på hennes riktiga födelsedag...)

Ska bli skönt med en kväll hemma.
/ n

Så filmen jag och Andrea såg på bio i Randwick igår heter "Like Crazy", helt okej film för filmkvällen hemma i soffan. Lite deprimerande, satt och snyftade igenom vissa delar ibland. Men ofattbart realistisk, och det är det som gör den vacker.

Förstår inte hur Sydney transports bussar kan vara 20 minuter sena, en tisdagkväll/natt efter kl 23!!
Det är ju inte direkt rusningstrafik...
Aaaaargghh, vad irriterad man kan bli.
Kan tilläggas att jag gick på bussen en timme senare efter att ha sagt hejdå till Andrea efter biofilmen i Randwick.
Det var kallt, jag frusen, snorig och förkyld.
Kl. är 12.06 nu, midnatt. Jag kom precis innanför dörren.
Tur att jag får lite sovmorgon imorgon då min värdmamma lovade att ta barnen på morgonen.

Nu ska jag äntligen sova. Förhoppningsvis snorar jag inte ner lakanen allt för mycket.
Godnatt!

/ n

Igårkväll var den årliga (Lesbian and Gay) Mardi Gras Paraden i Sydney.
Mina värdföräldrar tipsade om att det var, och när man väl är här när den hålls, så kunde det vara värt att se. (de hade aldrig sett den själva dock)

Så vi gick dit, jag och Rebecca. Regnet öste ner, det var packat med folk som stod med sina paraplyer dessutom så att hitta Andrea och company i mängden av alla människor var i stort sett omöjligt. Så vi ställde oss på bästa möjliga plats.

Paraden var extrem! Har aldrig sett en liknande parad i hela mitt liv.
En upplevelse!

När min värdmamma frågade mig idag om vad jag tyckte, kunde jag inte annat än att skratta och säga:
"Yeah, well, so many intersting people"

De mest extrema människorna gick omkring nästan helt nakna. Män som vinglade runt i högklackade skor med färgglada peruker på huvudet. Glitter och glamour överallt! Rosa hjärtan som prydde stan. Ja, det var extremt.

Men det mest extrema sparades till sist, efter paraden.
När jag och Rebecca skulle lämna oxford street för att ta oss in närmare centrum igen gå vi förbi ett butiksfönster. Där inne, på andra sidan fönstret, står en halvnaken kvinna, och två nästan helnakna män, varav den ena runkar av den andra!!! Framför alla människor utanför med sina kameror. Vi trodde inte våra ögon. OMG! Don´t look at it, don´t look! OMG, why are we still staring at it!" Kort stund där efter gick vi snabbt där ifrån, chockade, men kunde inte annat än att bara skratta åt det efteråt.

Med tanke på att vi inte hade första pakett vid kravallstaketen, blev det inte heller de bästa bilderna. Här är i alla fall några bilder från paraden som jag lyckades fota:









'

/ n

Med Ms Scottland på CloDeli! :)

/ n

Playtime with Livvy.
Såhär ser jag ut som den elaka styvmodern i Cinderella.
Haha

Så idag var det pojkens tur att ha en dålig morgon.
För det första hade han fortfarande inte vaknat vid 7.15. På fredagar åker han alltid med mamma och pappan in till stan vid 7.40 på morgonen. Så jag försökte väcka honom, såklart. Men det gick inte. Jag höjde volymen på Tv:n lite, så han skulle höra att the Wiggles were on, fixade frukost åt honom så länge. Nästa gång jag gick in 7.20, satt han på sängen och tjurade, han la sig ner igen och vägrade gå upp. Så jag  började försöka klä på honom kläder istället-. Det gick inte, Han skrek. Sparkades.
Sedan fick pappa gripa in. Igen.
Jag la ner hans macka i plastpåse, packade dessutom ner lite vindruvor och crackers också, som de tog med sig i bilen.
Livvy var okej den här morgonen. Lite kinkig när de andra åkte. Men det gick över ganska fort.
Dock grät hon när jag lämnade av henne i skolan och hon inte ville att jag skulle gå.
Jag beställde ett ice block till henne för senare. She will be fine.
Ljuva au pair liv!

Och här sitter jag nu, lite blöt efter regnovädret ute, trött sen gårdagen, med en förfärlig mensvärk. Blä.
Livet på en pinne.
Nu ska jag ta en alvedon.
och sen,
sen ska jag in till stan och träffa Aimee!
Senaste gången vi träffades var på Phialdelphia Zoo i USA i Augusti. Kan inte fatta att jag ska träffa henne här, på hennes hemmaplan liksom. Underbart! :)


Aimee

/ n

Så varje vecka, onsdag-fredag jobbar jag morgon och har ansvar för att barnen får i sig frukost, klär på sig och hela den gör sig redo visan, för att sedan ta Livvy till skolan och Josh på bussen till hans daycare i stan. (förutom fredagar då mamma och pappa tar honom på väg till jobbet.)

Min första tid här då jag lärde känna familjen, innan jag började jobba på riktigt var jag lite orolig över att jag skulle få problem med pojken då jag såg hur mammakär han var, så fort hon gick in i ett annat rum kunde han börja tjuta ibland. Och första gången hon lämnade mig själv med barnen och jag satt barnvakt i två timmar, satt han och skrek i en halvtimme. Så inte så konstigt att det gjorde mig lite nervös för morgontimmarna.
Men,
det går hur bra som helst med Josh.(pepparpeppar) han är så duktig, för det mesta.Så glad, så söt, åh min lilla goa treåring!

Flickan dock, har varit mitt största problem under morgonen. De senaste dagarna har hon vägrat att låta mig sätta på hennes skoluniform. När jag försökte i morse, puttade hon bort mig och skrek att jag inte kunde göra det, att jag inte var bra på det. Hur man nu kan vara dålig på att bara dra över en klänning? Hon vill inte äta frukosten jag ger henne, hon vill inte att jag ska borsta håret på henne, ingenting jag gör duger! Why? Jo för att pappa alltid är hemma till kl 8 på morgonen.

Tror att alla som någon gång har jobbat som au pair kan relatera till hur jobbigt det kan vara när en värdförälder är hemma under sin arbetstid. För det första känner man sig bevakad och pressen att göra bra och rätt ifrån sig ökar till det dubbla. För det andra är det lättare att barnen blir kinkiga och vägrar lyssna på vad man säger.

Så Livvy vet att pappa är hemma på morgonen. Så hon går in till honom.
Ber pappa om frukost. Ber pappa sätta på henne skoluniformen. Ber pappa borsta hennes hår.
Och vet ni, han gör det! Klart ingenting jag gör duger när pappa alltid finns i närheten.
Spelar ju ingen roll hur omtyckt jag någonsin kommer att bli här så kommer ju alltid mamma och pappa vara number one!
Och sedan när han ska gå, skriker hon högt, gråter, klämrar sig fast vid honom och vill att han ska ta henne till skolan. På grund av allt detta blev han sen till jobbet idag. Men ändå går han med på att ta henne till skolan. Vilket var synd egentligen, för ändå om jag uppskattar allt stöd jag får av mina värdföräldrar(liksom de uppskattar all den hjälp jag ger), ändå om flickan skulle ha gett mig ett helvete efter detta, med bara tjugo minuter kvar till skolan börjar, så hade det varit bättre om han hade ignorerade hennes ihålande skrik och åkt till jobbet istället. För nu vet hon att skriker hon bara tillräckligt mycket kommer pappa tillbaka och går med henne till skolan.
Känner på mig att jag kommer få ett antal tuffa morgonar framför mig.
Kul.
Men vet ni, jag duger ändå!

/ n



Det är inte alltid så här enkelt som au pair