myaupairdiary

Jag har fått lite smått hemlängtan igen. Känner mig lite smådeppig sådär. Vet inte redigt varför. Kan vara att det är mycket nu eller bara det att jag är så sjukt trött på att jobba just nu. Min familj kommer ju om två vecor, ja mindre än det. Känns ju dock så sjukt overkligt att jag kanske inte riktigt fattar det. Sedan blir det semester med dem i Florida, en välbehövd semester.

Love
/ n

Och där kom den där hemlängtan smygandes bakom hörnet igen..
Nu känner jag mig färdig med det här...

Har borjar fundera pa om min hemlangtan nagonsin kommer ga over eller om jag ar ett hopplost fall.
Trodde att det hade bvorjat ga over, att det blev battre men den har veckan har verkligen varit hemsk. Jag har varit sa otroligt kanslig att det inte har behovts mkt for att jag ska vara nara till tarar. Men hur ofattbart det an ar sa gar faktiskt tiden, den flyter fram genom varenda dag och det ar redan december. Konsten att inte tanka pa att det ar hela 8 - 9 manader kvar innan jag far traffa alla dar hemma igen ar inte latt. Kanner mig svag. Samtidgt arg for att de har kanslorna inte kan slappa nagon gang, att jag maste forsta hur viktigt det ar att ta vara pa varenda dag har for nar jag kommer hem kommer jag langta tillbaka och kanske till och med onska att jag kunde gora det har igen. 

Det ar tungt och manga ganger ar jag pa vag att falla men jag star fortfarande upp och kampar. 



Jag behover er!
/ n

  

Jag hade jattemycket hemlangtan forra veckan... Och det var inte bara en vanlig liten sma langtan till alla dar hemma. Det var nog seriost bland det varsta jag varit med om. Jag grat konstant. Nar jag var med min vardfamilj var jag tvungen att anstranga mig och le istallet for att lipa. Var riktigt jobbigt att halla undan tararna. Pa gymmet var jag tvungen att avbryta passet, springa till damtoaletten och grata ett par minuter. Jag var deprimerad och ville bara hem. Ingenting kandes kul langre, allt det jag langtat sa mycket till, allt jag sett fram emot var som bortblast. Allt jag ville var att komma hem. Hem, hem, HEM! Jag ville inget hellre an att bara springa in i pappas famn pa Landvetter, bli omfamnad av mamma och hanga med ut och ga i skogen med Vanja och Lima. Traffa mina vanner, ga ut och dansa och trana pa e3 igen. Det gar inte ens att beskriva hur mycket jag saknade allt och hur derprimerad jag var. Jag hade panik!

For en vecka sedan bestammde jag mig for att ge det en manad, skulle det inte vara battre da tankte jag aka hem for det ar inte vart att stanna och ma pa det sattet. Det ar inte vart det nagonstans.
Men nu, en vecka senare kanns det redan battre. Sjalvklart saknar jag fortfarande allt det dar jag namde och mycket mer men det finns kvar och jag tror att jag kan fa det riktigt bra har ocksa om jag bara anstranger mig lite. Sverige kan jag bo i restan av mitt liv om jag vill. 

Har valdigt bra kontakt med en tjej som jobbar pa Cultural Care i Sverige. For er som inte vet har alla som jobbar pa CC varit au pairer sjalva nagon gan i sitt liv. Idag fick jag ett mejl av henne och sahar skrev hon om hemlangtan( valdigt tankvart!). 

Då du längtar hem så tänk på detta:

I morse då jag vaknade var det kolsvart ute, 0,6 grader och regn i luften. Jag klädde på mig både vantar och mössa hoppade på min cykel för att komma till tunnelbanan som så klart var försenad pga löv på rälsen. Stod och frös och längtade bort till USA! J Det värsta av allt kl är nu 15:30 och det börjar redan bli mörkt igen...

Langtar jag hem nar jag laser detta?
Neee... Inte ett dugg..

Imorgon har jag varit i USA i tva manader. 
Det har varit tva laaaaangsamma manader. Men det beror nog pa manga olika saker. Jag menar bara tiden under rematch, ush, vad jobbigt det var... !! Jag kan inte direkt pasta att jag fick en bra start, men nu nar jag antligen far chansen att skaffa nya rutiner, bygga upp mitt sjalvfortroende pa nytt och skapa ett nytt liv har borta tror jag att tiden kommer flyga ivag. Atminstone sa hoppas jag det och min onskan ar att jag nu ska fa det lyckliga och framgangsrika au pair aret jag dromt om.


In conclusion, life will always has upp and downs. This is not gonna be a easy year but if I just stay strong and positive I know I can make it and do the best of it.


Thank you for reading my blog! :)

n

Dear friends!

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva...
Det ar valdigt jobbigt just nu, sjukt psykiskt pafrestande. Hemlangtan dubbelt upp. Sverige ovh Connecticut. Ja, West Hartford kanns faktiskt lite som mitt hem nu och jag hade nog aldrig kunnat forestalla mig hur mycket jag skulle sakna det. Mest av allt ar det vannerna dar som gjorde sa ont att lamna. Jag var nara till tarar bade nar jag sa hej da till tjejerna pa mandagkvallen ovh nar Rene kom forbi huset for att ta adjo pa tisdagmorgonen. Men den storsta hemlangtan tillhor anda vart alskade Sverige. Trots allt detta ska jag forsoka beratta lite om vad som hant sedan jag kom till Pennsylvania utan att det blir ett allt for deprimerande inlagg.

Egentligen har det val inte hant sa mycket nar jag funderar. Familjens nuvarande au pair som ar fran Korea var kvar har fran tills igar, sa jag har hjalpt henne lite, fragat fragor och forsokt lara mig allt nytt. Min nya Lcc har jag ocksa traffat och hon verkar helt underbar, tycker redan om henne massvis. Hon berattade att hon fatt mejl fran min vardmamma dar hon skriver hur mycker de tycker om mig och hur mycket mer lyckigare dotten verkar nu sedan jag kom. Det kanns jattekul, verkligen, but I am still a little bit concerned. Tanker inte ta upp det har an, far bli i ett senare tillfalle da jag har kommit in mer i arbetsschemat och har fatt en storre uppfattning av allt.

Omradet kanns toppen eftersom det ar gangavstand till typ allt. Ratt over gatan finns ett sjukhus och mindre an fem minuters gangdistans hittar man ett Starbucks. Perfect! Inte lika snallt mot planboken dock eftersom jag alskar kaffet dar, haha. ;)

Igarkvall flyttade jag upp i au pair rummet. Det ar mycket mindre an mitt forra rum hos den andra familjen, men det var ju trots allt valdigt stort! hehe.. Jag har eget badrum, en liten TV och en garderob, tyvarr inget walk in closet men man kan ju inte fa allt har i varlden. I alla fall sa har jag packat upp min enorma packning och installerat mig dar uppe. 

Jag har hangt med min vardmamma till YMCA och testat pa Zumba. Jag har kort bil, igen, antligen! Men nagra vanner har jag inte traffat an... Hopefully I will, soon!

Just nu sitter jag pa familjens dator och kommer kunna sitta har hur mycker jag vill under helgen eftersom familjen ska ivag. Foraldrarna ska till NYC och ungarna sover hos kompisar. Sa mitt jobb den har helgen ar att stanna hemma och ta hand om hunden. Just det ja, hunden! En luten sot och lurvig sak som ar helt adorable! 

Jag maste kopa en egen dator, en liten gullig enkel lap top skulle inte vara fel. Varfor tog jag inte med min svenska?!! Gah...

Take Care!

/ n

Nagra visa ord fran lyckokakan(heter det sa, eller har jag bara fatt for mig det?) vi delade pa under Scavenger Hunt i NYC. ;)