myaupairdiary

Min näst sista helg i Sydney tog jag och Rebecca tåget norrut för att besöka Newcastle över lördagen.

Tågresan tåg ca tre timmar, och sammanlagt tror jag inte vi slog ihjäl mer än fyra timmar i den lilla staden. Vet inte riktigt vad vi hade förväntat oss, men mycket liv var det verkligen inte där. När vi klev ut på tågperrongen i Newcastle sa jag direkt till Reebecca: "Det känns som om jag kliver av tåget hemma i Nässjö".

Efteråt fortsatte jag att jämföra Newcastle med Nässjö hela dagen.

Förrutom att Newcastle i Australien ligger vid kusten och är omringad av cirka sju olika stränder så kändes staden ungefär lika liten, och lika tom och död som en svensk sommardag i juli i Nässjö.

Vi besökte en gata, vilket jag redan glömt namnet på, som sades på en hemsida vara ett måste att besöka i Newcastle. Wow, tänkte vi, detta måste vara något stort. The place to be, som det gjordes reklam av. Men i själva verket bestod denna lilla gata endast av kanske fem olika caféer på rad, och några restauranger. Coolt, liksom. Vi tog en kaffe, och jag beställde dessutom ett banana bread, som därremot inte slog det banana bread som jag brukade köpa i Sydney.

Sedan försökte vi hitta själva centrumet i Newcastle vilket inte gick så bra. Vi frågade oss om det verkligen ens finns ett centrum eller om det bara är omöjligt att hitta. Vi drog slutsatsen att den lilla shoppinggatan i staden räknades som centrum.

Vi gick sedan för att luncha på en strand, följt av en promenad över till en annan strand, innan vi bestämde oss för att vi hade fått nog. Nu hade vi sett det vi ville se i Newcastle och insett att som en vacker och säkert populär sommarstad, är ett besök här på vintern nog inte är att rekommendera.