myaupairdiary

Tänkte passa på att önska alla ett GOTT NYTT ÅR, så här två dagar in på 2012.

Ja, så tänkte jag också att jag var skyldig alla en liten förklaring om vad som faktisk händer här näst.
I och för sig vet nog alla de som borde veta, men kanske finns det fortfarande som sitter där ute i världen och tänker: Vad tusan är det som händer?

Den 23 Januari (OM TRE VECKOR!!!) lyfter nämligen planet mot Australien.
Mer än ett dygns flygresa väntar innan jag landar på morgonen den 25 januari i Sydney.
Där ska jag som planerat bosätta mig i fyra månader framåt hos en familjj och åter igen leva det klassiska au pair livet.

Vad roligt, åh vad häftigt, tänker nog några.
Galenskap, tänker en annan.
Ni som känner mig vet att jag under min tid i USA nämde några gånger att jag nog aldrig mer vill jobba som au pair, då jag refererat till de delar som jag ibland kunde se som nackdelar med au pair livet.
Men, det finns för - och nackdelar med allt. Och jag har inte blundat för något av det när jag tagit detta beslut.

Att spontant skapa mig en profil på aupairworld.net en söndagkväll i slutet av november blev startskottet för detta kommande äventyr. Jag satt hemma, hade lite halvt panik inför framtiden som just då verkade så oviss. Jag hade funderat på alla möjliga alternativ. Jag var sugen på Volountärarbete, antingen i Costa Rica eller i Afrika någonstans, funderade på flytt och jobb i London ett tag och drömde lite smått om Work and Travel i Australien, samtidigt som jag saknade mycket av det jag hade i USA: Rutiner, internationella vänner och engelskan som var en så självklar del i vardagen. Under tiden insåg jag att alternativen jag drömt om inte skulle vara möjliga inom det närmasta året pågrund av ekonomiska skäl. Så, den här söndagskvällen satt jag efter en misslyckad julskyltning i stan och grubblade. Klickade mig in på den här au pair sajten, kollade på familjer från Australien, och hittade faktiskt en familj i Melbourne som jag gärna ville kontakta och prata lite mer med. Det var då jag bestämde miog för att skapa en profil. Jag hade ju inget att förlora på det. Det tog en och en halv timme sedan var det klart, och jag skickade iväg en intresseanmälan till familjen i Melbourne.

Dagen efter hade inte bara familjen svarat att de också var intresserade, utan jag hade fått mer mejl från familjer som visade sitt intresse. Jag mejlade fram och tillbaka lite med några av familjerna. Jag var ganska kräsen, och nekade intresse till många av de som hörde av sig. Jag bestämde mig för att hittar jag en familj som verkar bra, så kan jag tänka mig att åka om:

1. Det är okej att jag kommer efter den 19 januari, då mitt vick på Hultetskolan slutar.
2. Kan åka hem innan den 7 juni, då mina systrar har sin studentbal, följt av studenten den 9 juni. 

Det visade sig att familjen i Melbourne inte skulle kunna uppfylla mina önskemål, så det blev inget. Och jag tänkte att jag kommer nog inte åka. Men, så kom jag i kontakt med en familj utanför Sydney. Och hipphopp, mejlade vi till varandra, skypade och pratade, de gick med på mina önskemål och jag fick frågan om jag ville komma till dem.

Så det är Sydneyfamiljen jag åker till nu i januari.
En mamma, en pappa med två barn, en pojke, 3 år gammal och en flicka, 4,5 år gammal.

Detta kan verkligen gå hur som helst.
Till skillnad från när jag åkte till USA åker jag till Australien utan några högre förväntningar.
Jag vet lite mer nu vad jag ger mig in på.
Jag är ett och ett halvt år äldre, med ett år hemifrån på meritlistan, mer mogen och mer vuxen än vad jag var den 16 augusti förra året.
Jag åker utan förmedlig, privat, fixar visum, flyg och försäkring helt på egen hand.
Insane!



Ja, detta kan gå hur som helst.
But.
If you never try you´ll never know.

/ n


P.S Jag vet, jag ska ändra header och allt det där när jag orkar. ;)