Kids are Kids
Samtidigt som jag skriver och berättar hur mycket jag tycker om E, vilken fin vänskap jag har funnit osv så är det ju bara den ljusa sidan ni får se av det hela... Så den mörka sidan, finns den ? OJA! Den finns!
E är en underbart rolig och totaly crazy liten 8-åring, men tro mig, hon är inte lätt! Hon har en otroligt stark personlighet och är inte rädd att säga vad hon tycker. Lika många gånger som hon säger I love you, Nathalie så säger hon också I hate you, I don´t want to be with you, go away!!
Hon vägrar ibland att lyssna och att få henne att öva piano är en lång mardröms process varje gång. Få upp henne ur sängen på morgonen, få henne att äta frukt till frukost eller särskilt få henne att bortsa tänderna är en tuff utmaning varje dag. Hon hatar mig varje morgon, inte konstigt, jag är ju den som väcker henne ur hennes fina sömn, den som försöker få henne att äta den där frukten och tvinga henne att borsta sina tänder. Och det är så att så fort hon inte får som hon vill, ja då säger hon att hon hatar mig.
Hon har fått mig skratta många gånger, men mist lika många gånger har hon gjort mig ledsen eller totalt galen. Yes, she drives me crazy sometimes. Och vissa dagar har jag varit så trött på henne att jag bara önskat att jag kunde dra mig ur.
Som idag på morgonen till exempel så hade jag packat en väska till hennes sleep over som hon skulle ha i helgen. Jag packade ner en fancy outfit för imorgon eftersom hon skulle på någon slags teaterföreställning. Men jag packade också i en vanlig outfit i fall hon skulle behöva det innan teatern lr efter. Idag på morgonen, ca 20 min innan vi skulle åka till hennes kör, börjar hon packa upp väskan, säger att hon bara vill kolla vad jag packat i. Ungen slänger ut allt det som jag vikt så fint på golvet. Sedan packa hon ner klänningen igen och skiter i den vanliga outfiten som inkluderade ett par rosa byxor och en vanlig långarmadd tröja. Jag försöker packa ner den igen. Hon protesterar. Jag säger att hon lär behöva det... men jag hinner inte prata färdigt förräns hon börjar skrika på mig: You are insane, I hate you!
Jag blir irriterad, slänger kläderna på golvet, går bestämt ut ur hennes rum. Hon undrar vart jag tar vägen. Jag behöver en time out från henne. Hon kan inte förstå varför. Jag säger You need to start thinking about what you say to people. I tried to be nice and you even didn´t let me explain why I put these clothes in your bag...
Och då säger hon: But I was just acting
I was just acting, är en vanlig replik i hennes vardag. Den använder hon ofta. Och visst, hon är en liten actress den lilla tjejen, en rikitgt bra en. Men, jag kämpar fortfarande med att få henne att förstå att livet inte är en enda stor teaterföreställning, att hon inte alltid kan spela teater för i så fall kommer hon snart inte bara göra mig ledsen, nästa gång kanske det är någon annan tur.
Egentligen ville jag väl bara visa den mörka sidan av det hela. Att allt inte är som att flyga på rosa moln här borta. Men sen får man också tänka på vad au pair jobbet innebär: Barn.
Och barn är barn, right! Man får inte ta allt de säger så personligt. Och det är inte lätt och kommer aldrig att bli lätt med uppfostran, särskilt när man ska försöka uppfostra barn som inte ens är ens egna. Det kan seriöst vara frusterande ibland, MEN det är också en ny utmaning i livet...
Tyckte bilden var ganska klockren. Haha. Ungarna bråkar och mamman, mormorn, babysittern eller vem det nu är försöker få de att tänka på något annat. Som sagt, en utmaning.
Väljer att avsluta detta inlägg med några citat som har sagts om barn:
Att rädda barn är att rädda framtiden.
- Selma Lagerlöf
Barn behöver förebilder i högre grad än de behöver kritiker.
- Joseph Joubert
Man kan inte piska in något i barn, men man kan smeka fram mycket ur dem.
- Astrid Lindgren
/ n
jag har en syster som är 10 år gammal. Så nu tar jag erfarenheter från henne och andra barn runt den åldern jag har tagit hand om, om dem gör någonting riktigt taskigt som bryter ner dig så mycket så att du inte vet var du ska ta dig åt, visa då honom/henne att det dem precis har gjort eller sagt är fel, visa det tydligt även om det leder till att du blir lite högljud. hon måste förstå en gång för alla, sen efter det så gör dem oftast inte om det. För i den åldern testar dem oss grovt mycket och gillar att experimentera med folks känslor eftersom deras egna humör flaxar mycket själv också och dem flesta tror att dem är äldre än vad dem är och är lite "bossiga" vilket kan vara irriterande, man måste visa vem som verkligen bestämmer, och det är du punkt slut. Nu riktar jag inte detta till dig eller någonting, säger bara i allmänhet hur jag fungerar, jag hade tex. aldrig tollererat någonting liknande, tex det med att hon tog ut alla saker ur väskan, Om den är packad så är den packad (: Men det är sant barn är barn :P
Hej! jag är själv au pair, här i Pennsylvania faktiskt, och jag vet att au pair livet inte är så lätt alltid. Jag tycker om läsa din blogg eftersom du skriver om hur au pair livet verkligen är, alltså både bra och dåligt. jag bloggar också men har insett att jag bara kan skriva positiva saker, annars får jag sura miner hemifrån osv. men iaf- du skriver väldigt bra och det är kul att läsa även om bråkiga kids :)
