6 dagar kvar av rematchen

Min vardpappa berattade for mig ikvall att de hade fixat en annan till att hjalpa de med barnen i nasta vecka. Det var visst ingen ny au pair, utan en van till familjen. Alltsa ar detta min sista vecka for att jobba och bli paid. Sa imorgon ar sista "riktiga" arbetsdagen. Men han sa att jag garna fick stanna har anda om jag kanner mig bakvam med det, och garna langre an tills pa torsdag nasta vecka om jag fortfarande inte ha hittat familj da. De vill sa garna att jag ska hitta en familj och han skulle ringa the agency imorgon och fraga hur det gar och hur lange jag kan stanna. Som sagt, de ar bra manniskor den har familjen, jag hade kunnat hamnat i en annu knivigare situation, som att hamna pa gatan och inte ha nagonstans att ta vagen till exempel.

I alla fall nar jag hade bankat mig framfor sasongspremiaren av The
Vampire Diaries har ikvall ringde en Lcc fran Portland, namligen Evelinas. :) Hon sa att hon kunde hjalpa mig och jag tror att vi nog snackade i minst en halvtimme. Hon rabbalade upp sakert 20 olika familjer som var tillgangliga just nu och som behovde en au pair snabbt. Detta var familjer fran i stort sett hela landet, vi valde ut ca 15 stycken som hon skulle skicka mejl till och informera om att jag ar i rematch osv. Sa lite hopp finns det allt kvar anda. Ar sa himla glad att jag far sa pass mkt stod och hjalp som jag far.

Men som sagt sa ar kanslorna verkligen sa blandade. Ena stunden vill jag bara aka hem, krama mamma, krama pappa, krama hundarna, mina vanner, Jossan och Bellan, Hanna, KRAMA SVERIGE! Och ena stunden paminns jag om att hemma finns ingenting for mig att gora anda. Folk pluggar, folk jobbar.. Och vart skulle jag ta vagen? Hemma och do nothing!? No way!

Vet ni att jag kande nastan en liten lattnad i mitt brost nar jag fatt reda pa att familjen fran DC tackat nej. Vet inte varfor, sjalvklart blev jag besviken ocksa men pa nagot satt aven om ganska mkt kandes bra med dem sa kande jag mig anda osaker. Det var inte helt ratt kansla. Eller ar det min otroligt jobbiga hemlangtan som spokar i skuggan? Well, I guess it wasn't meant to be...

Ne, jag maste lyssna till vad mina kara foraldrar hela tiden sager. Att aka hem ar den enklaste utvagen, tar jag den kommer jag angra mig sa fruktansvart sedan nar jag kommer hem.Det ar battre att ge det en till chans, funkar det inte da, ja da kanske jag kan borja tanka om...

Vi far se hur det har gar...


Som sagt sasongstart av andra sasongen ikvall. Sjalvklart var jag dar efter en stund letande efter ratt kanal pa min TV. Men I found it! Lite synd att jag fick ett telefansamtal mitt i allt och missade halften, minst! Menmen, det var ett viktigt samtal sa det fick ga. Kan nog kolla avsnittet online sen. Hihi.. Redan excited infor nasta veckas avsnitt. (Om jag ar kvar da vill saga)

 

/ n

 


Kommentarer
Postat av: Kent

Hej vännen!



Du tänker klokt, vi alla vet att du kommer att fixa detta. Hemlängtan är som störst nu och ett tag framöver men den avtar med tiden och framförallt om du hamnar i rätt familj, rätt område med tillräckligt många vänner. Kämpa på vecka efter vecka så ska du se att det ordnar sig. Samtidigt vet du ju vad många vi är som stöttar dig i vilket val du än gör. Du vet ju också att vi är så många som längtar efter dig och du skulle vara så välkommen hem men du vet ju varför vi puschar dig att stanna kvar.



Många kramar pappa

A-M Hälsar Hanna skriver nedan

Älskar dig

2010-09-10 @ 07:40:31
Postat av: Hanna

HejNathalie jag längtar efter dig hoppas du får det bra kram Hanna

2010-09-10 @ 07:43:01
Postat av: Anonym

Hej! Bra, hon mejlade mig och sa att hon ringt dig. Hang in there! Även om det känns jobbigt nu, så kom ihåg att det fanns en anledning till att du gjorde detta. Sverige hade inget att erbjuda och du ville växa till dig och få nya utmaningar. Detta är en utmaning!

2010-09-10 @ 21:11:10
URL: http://evelinapalm.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0