myaupairdiary

Klockan ar 7.17 och jag sitter har och ar smairiterad.
E har akt ivag till Florida och Disney World med sin kompis och hennes familj.
Mina vardforaldrar har ocksa akt ivag till Florida fast pa egen hand for att fa lite tid for sig sjalva utan barn.
Kvar i huset ar jag, hunden och 15 - aringen.
Ikvall eller nagon gang under dagen kommer han sticka till en kompis hus och sova dar hela helgen.

Men idag pa morgonen var det meningen att jag skulle vacka honom, ga honom medicinen, ga ut med hunden och allt det dar som vanligt.
Min klocka ringer 6.05, som vanligt!
Jag gar ner och vacker pojken, som vanligt! (Jag sa till och med till honom igar att jag kommer vacka honom vanlig tid. Han sa ok.)
Gar ut med hunden, som vanligt.
Ater tidig frukost sa jag kan sticka ivag till gymet efter att pojken hoppat pa skolbussen.
Klockan blir 6.45. Jag gar upp, knackar pa pojkens dorr igen och sager att han maste ga upp for att bussen gar om 15 min. Han sager bara ok.
Jag gar ner, dricker te.
Klcokan blir 7.00. Jag ser ingen buss.
Klockan blir 7.10, fortfarande ingen buss.
Gar upp, knackar pa igen och fraga om han ska till skolan idag. Han mumlar nagot.
Jag fragar igen. Han sager nej.
Jag gar darifran, upp pa mitt rum och inom mig brinner irritations eld.
INGEN sa nagot, INGEN har berattat att han inte hade skola idag. Inte ens han sjalv nar jag sa igar att  jag skulle vacka honom samma tid som vanligt.
Hejda Sovmorgon, hejda 9 frukost, hejda gymmet.
Blir ju inget gym for mig nu nar jag masta vara hemma med honom tills han sticker och nar han gor det har jag inte den blekaste aning om.
Tack, hela min dagsplanering ar forstord. Underbart! Bugar och bockar.
GRRR...

/ n