myaupairdiary

Allt går upp och ner.
Mina känslor inför USA är så blandade att jag ibland inte vet vart jag ska ta vägen...
Nervorsitet, rädsla, förväntan, glädje, oro, lycka... och jag vet inte vad allt ska kallas.
Jag är nervös inför att komma till ett så stort land som jag aldrig har satt min fot i innan.
Jag är rädd för att någonting ska gå snett eller att mina förväntningar är för höga för att nås.
Jag är orolig för att jag inte ska göra ett bra jobb, att barnen typ inte ska tycka om mig eller att jag kommer få sjuklig hemlängtan efter tryggheten i Sverige och ge upp.
Eller va? Ge upp?
Never! Det alternativet existerar inte!!

Jag ska ge mig sjutton på det här, jag ska klara det! Skulle jag på något vis vara tvungen att avbryta mitt år tänker jag inte låta min hemlängtan vara orsaken till det. Och när allt kommer omkring så väger de positiva känslorna mer än de negativa.  
För samtidigt som jag känner mig osäker och lite rädd så är jag så otroligt glad och lycklig för att jag faktiskt ska åka. Så taggad på att komma iväg! Så stolt över att jag ens har vågat ta det här beslutet, att flytta till USA för ett år och bo hos en amerikansk familj och ta hand om deras barn. Det kan gå hur som helst egentligen men jag har i alla fall vågat och det är det som spelar roll!!


July 17 - Nu räknar vi inte månader längre, nu räknar vi veckor, dagar!

/ n