Tomorrow!
Har nyss fatt taginformation om imorgon.
Tar taget fran Hartford kl 3.32 pm amerikansk tid, 21.32 svensk tid.
Tank pa mig da!
Kommer vara framme i Philadelphia runt 8.30 pm.
Men ni behover inte tanka pa mig da, tror de flesta av er kommer ligga och sova hemma i Sverige.
Fy vad nervos jag kommer vara!!!
Jag ar det redan.
Btw, kan jag inte fatta vad som har hant med mig.
Hemma kakade jag nastan aldrig godis och sadant. Idag har jag smallt i mig en hel 200 gramare chokladkaka, nastan! Jag dricker lask nastan varje dag och har fatt upp varsta sotbegaret. Och mer kommer de bli. Hos Margot vantar varm chokladmjolk, kakor, choklad, paj och allt mojligt! Stackars min kropp, det ar ett under att jag inte har blivit rundare an vad jag ar. Haha. Och traning ar det daligt med ocksa. Dessutom undrar jag hur mina tander mar.
Ne, fran och med imorgon borjar mitt nya liv. Ny familj, nya rutiner och nya vanor!
/ n
I'm moving to Pennsylvania!
I have finally matched with a host family 20 - 30 minutes from Philadelphia!!!
So I will move to Pennsylvania tomorrow!
I know everything went on very fast.
A lot of things to do, will tell you more when I have time!
Take care!
/ n
Hej Igen!
Tankte ta och beratta lite mer grundligt for er hur alt gatt till.
Kan borja med att saga att jag i torsdagskvall fick en matchning fran Californien, 2 timmar utanfor San Fransisco med tva dottrar pa 8 och 12 ar, tror jag att det var. Den har matchen kandes jattebra! Allting verkade perfekt forrutom att de ville att au pairen skulle kunna snacka tyska. Detta for att bada foraldrarna kunde tyska och ville att barnen skulle larta sig det ocksa. Jag skyndade att mejla ett mejl till familjen och beratta att jag tyvarr inte kan snacka tyska men att jag har pluggat spanska i sex ar och att jag tycker att det ar intressant med sprak och skulle vara villig att ta lite tyska lektioner for att fa ihop mina obligatoriska sex credits. Jag vantade och vantade pa svar men pa fredagkvallen var matchen borta fran kontot. Jaha, tankte jag, ofta att jag kommer matcha med en familj innan mandag, jag far nog aka hem.
Efter varan Ikea och outlet trip sa Jessica till mig innan hon slappte av oss: "Oroa dig inte, vi kommer ses igen. Nu nar du loggar in pa ditt online konto ikvall kommer du se att det ligger en ny familj dar." Det forsta jag gjorde nar vi kom in i Elins rum var att kolla och dar lag den, en ny host family match fran Pennsylvania. Bryn Mawr, PA for att vara exakt.
Familjen bestar av mamman som ar fran Ryssland fran borjan och pappan som ar fran Frankrike, tva barn och en hund. Sonen ar 15 ar gammal och tycker om att lasa och ar ganska sjalvstandig. Jag ska mest finns dar for att stotta honom i laxlasning och skjutsa fram och tillbaka till olika aktiviteter. Dottern ar 8 ar gammal och det ar val henne jag i storsta del kommer fa ta hand om. Hon alskar att leka med dockor och att mala. Hon sjunger i kor och ta sanglektioner och det ar anledningen till varfor vi matchade fran borjan eftersom jag ocksa sjong i kor och tog sanglektioner hemma i Nassjo. Jag ska hjalpa henne med laxorna, laga mat och gora henne ordning for sangen varje kvall, i stort sett. Kommer bli langa dagar, anda till 8.30 pm men da ar jag off mellan 9 am och 3.30 pm varje dag. Pa lordagar kommer jag fa jobba tre ganger i manaden med att skutja dottern till nagon korovning tror jag. Men that's it.
Familjen bor ganska centralt och mamman sa att det ar gangavstand till allt. De gar och gtranar pa YMCA vcarje morgon och mamman sa att jag kunde hanga pa om jag ville. Det vill jag! Jag behover verkligen komma igang med traningen nu!
Det kanns bra och jag var valdigt glad nar jag fick reda pa att vi verkligen matchat med varandra. Dock ar det ocksa en chansning eftersom jag bara har snackat med mamman EN gang. Men detta var sista chansen for mig annars skulle de skicka hem mig. En del av mig vill hem. Men jag maste bara forsoka en gang till. Jag kan inte bara ge upp. Blir allting bra nu kanske hemlangtan kommer forsvinna eller i alla fall tunnas ut, jag kan bygga upp ett nytt "busy" liv sa att jag slipper tanka och fundera for mycket som jag annars ar valdigt bra pa.
Jag har snart varit har i tva manader, bara en och en halv an sa lange men det kanns som fyra! Jag tror jag ar den enda av mina au pair vanner fran training school som tycker att tiden gar sa otroligt sakta. Kanske ar det for att allt har blivit som det blivit. Ja, formodligen ar det sa. Jag hoppas verkligen att det blir battre nu. I alla fall ska jag ge det en arlig chans!
Connecticut, I will be back! I'm not gonna leave you forever!
/ n
So I will move to Pennsylvania tomorrow!
I know everything went on very fast.
A lot of things to do, will tell you more when I have time!
Take care!
/ n
Hej Igen!
Tankte ta och beratta lite mer grundligt for er hur alt gatt till.
Kan borja med att saga att jag i torsdagskvall fick en matchning fran Californien, 2 timmar utanfor San Fransisco med tva dottrar pa 8 och 12 ar, tror jag att det var. Den har matchen kandes jattebra! Allting verkade perfekt forrutom att de ville att au pairen skulle kunna snacka tyska. Detta for att bada foraldrarna kunde tyska och ville att barnen skulle larta sig det ocksa. Jag skyndade att mejla ett mejl till familjen och beratta att jag tyvarr inte kan snacka tyska men att jag har pluggat spanska i sex ar och att jag tycker att det ar intressant med sprak och skulle vara villig att ta lite tyska lektioner for att fa ihop mina obligatoriska sex credits. Jag vantade och vantade pa svar men pa fredagkvallen var matchen borta fran kontot. Jaha, tankte jag, ofta att jag kommer matcha med en familj innan mandag, jag far nog aka hem.
Efter varan Ikea och outlet trip sa Jessica till mig innan hon slappte av oss: "Oroa dig inte, vi kommer ses igen. Nu nar du loggar in pa ditt online konto ikvall kommer du se att det ligger en ny familj dar." Det forsta jag gjorde nar vi kom in i Elins rum var att kolla och dar lag den, en ny host family match fran Pennsylvania. Bryn Mawr, PA for att vara exakt.
Familjen bestar av mamman som ar fran Ryssland fran borjan och pappan som ar fran Frankrike, tva barn och en hund. Sonen ar 15 ar gammal och tycker om att lasa och ar ganska sjalvstandig. Jag ska mest finns dar for att stotta honom i laxlasning och skjutsa fram och tillbaka till olika aktiviteter. Dottern ar 8 ar gammal och det ar val henne jag i storsta del kommer fa ta hand om. Hon alskar att leka med dockor och att mala. Hon sjunger i kor och ta sanglektioner och det ar anledningen till varfor vi matchade fran borjan eftersom jag ocksa sjong i kor och tog sanglektioner hemma i Nassjo. Jag ska hjalpa henne med laxorna, laga mat och gora henne ordning for sangen varje kvall, i stort sett. Kommer bli langa dagar, anda till 8.30 pm men da ar jag off mellan 9 am och 3.30 pm varje dag. Pa lordagar kommer jag fa jobba tre ganger i manaden med att skutja dottern till nagon korovning tror jag. Men that's it.
Familjen bor ganska centralt och mamman sa att det ar gangavstand till allt. De gar och gtranar pa YMCA vcarje morgon och mamman sa att jag kunde hanga pa om jag ville. Det vill jag! Jag behover verkligen komma igang med traningen nu!
Det kanns bra och jag var valdigt glad nar jag fick reda pa att vi verkligen matchat med varandra. Dock ar det ocksa en chansning eftersom jag bara har snackat med mamman EN gang. Men detta var sista chansen for mig annars skulle de skicka hem mig. En del av mig vill hem. Men jag maste bara forsoka en gang till. Jag kan inte bara ge upp. Blir allting bra nu kanske hemlangtan kommer forsvinna eller i alla fall tunnas ut, jag kan bygga upp ett nytt "busy" liv sa att jag slipper tanka och fundera for mycket som jag annars ar valdigt bra pa.
Jag har snart varit har i tva manader, bara en och en halv an sa lange men det kanns som fyra! Jag tror jag ar den enda av mina au pair vanner fran training school som tycker att tiden gar sa otroligt sakta. Kanske ar det for att allt har blivit som det blivit. Ja, formodligen ar det sa. Jag hoppas verkligen att det blir battre nu. I alla fall ska jag ge det en arlig chans!
Connecticut, I will be back! I'm not gonna leave you forever!
/ n
Back in CT
Hej!
Tack an en gang for alla era underbara och stottande kommentarer. De ar guldvarda och jag bara alskar att komma in har och se att ni har lamnat spar efter er. Fortsatt med det! :)
Manga av er kom med forslaget om inte dottern kunde flytta in till mammans rum eller att mamman kunde flytta in i vardagsrummet och soffa i soffan. Jag vet att de har forsokt med det alternativet har ocksa men min Lcc sa nagot om att det handlade om en kulturgrej. De ar inte av kristet eller vasterlanskt kulturarv sa inom deras kultur var det nagot om att barnen inte ska sova med foraldrarna eller sa, jag nagot sadant. Never mind. Det ar i vilket fall valdigt, valdigt synd att det inte funkade. Men det gar inte gora nagot at. Min Lcvc foreslog att jag kan forlanga med den familjen. Ja, det ar ju vart att tanka pa saken. Men forst vill jag vara saker pa att jag lyckas stanna i ett ar. Och det kommer jag fa reda pa inom loppet av bara nagon dag. Jag meddelar nar jag vet absolut sakert. Innan det vagar jag inte saga allt for mycket. Hoppas ni forstar!
Jag har i vilket fall haft en toppenbra helg med Ida och Elin i Boston. Traffade ocksa en valdigt rolig och trevlig svensk tjej som heter Jessica som har varit har i 15 manader. Ja hon har alltsa forlangt sitt ar. Vi tre ocn en gullig och snall tysk tjej akte pa lordagen till Ikea. Vi kakade kottbullar och tomde hyllortna pa marabou, kexchoklad, knackebrod och andra svenska godsaker... ;)
Jag hanvisar till bilder pa Idas och Elins bloggar. Ga dit och las aven dar! :)
GOD NATT USA och GOD MORGON SVERIGE!
/ n
Tack an en gang for alla era underbara och stottande kommentarer. De ar guldvarda och jag bara alskar att komma in har och se att ni har lamnat spar efter er. Fortsatt med det! :)
Manga av er kom med forslaget om inte dottern kunde flytta in till mammans rum eller att mamman kunde flytta in i vardagsrummet och soffa i soffan. Jag vet att de har forsokt med det alternativet har ocksa men min Lcc sa nagot om att det handlade om en kulturgrej. De ar inte av kristet eller vasterlanskt kulturarv sa inom deras kultur var det nagot om att barnen inte ska sova med foraldrarna eller sa, jag nagot sadant. Never mind. Det ar i vilket fall valdigt, valdigt synd att det inte funkade. Men det gar inte gora nagot at. Min Lcvc foreslog att jag kan forlanga med den familjen. Ja, det ar ju vart att tanka pa saken. Men forst vill jag vara saker pa att jag lyckas stanna i ett ar. Och det kommer jag fa reda pa inom loppet av bara nagon dag. Jag meddelar nar jag vet absolut sakert. Innan det vagar jag inte saga allt for mycket. Hoppas ni forstar!
Jag har i vilket fall haft en toppenbra helg med Ida och Elin i Boston. Traffade ocksa en valdigt rolig och trevlig svensk tjej som heter Jessica som har varit har i 15 manader. Ja hon har alltsa forlangt sitt ar. Vi tre ocn en gullig och snall tysk tjej akte pa lordagen till Ikea. Vi kakade kottbullar och tomde hyllortna pa marabou, kexchoklad, knackebrod och andra svenska godsaker... ;)
Jag hanvisar till bilder pa Idas och Elins bloggar. Ga dit och las aven dar! :)
GOD NATT USA och GOD MORGON SVERIGE!
/ n
No Way to Go Around This Problem
En liten fortsattning och forklaring till forra inlagget...
Det har ar en del av mejlet jag fick av min LCC igar:
Unfortunately there is no way to go around this problem because it is a Department of State requirement and I assume that's why this family was placed "on hold"
Man kan ju undra varfor de matchade med mig fran borjan for tre veckor sedan. Menmen.
I alla fall sa ar det nagon regel USA har med rummet.
Dalig regel.
Eller kanske inte.
Den ar nog bra i de flesta fall.
Men jag tycker man borde kunna fa gora undantag ibland om au pairen godkanner det.
For er nyfikna.
Jag har fortfarande lite tid kvar.
Till pa mandag rattare sagt.
Sedan bokas min flygbiljett hem till Sverige.
/ n
Det har ar en del av mejlet jag fick av min LCC igar:
Unfortunately there is no way to go around this problem because it is a Department of State requirement and I assume that's why this family was placed "on hold"
Man kan ju undra varfor de matchade med mig fran borjan for tre veckor sedan. Menmen.
I alla fall sa ar det nagon regel USA har med rummet.
Dalig regel.
Eller kanske inte.
Den ar nog bra i de flesta fall.
Men jag tycker man borde kunna fa gora undantag ibland om au pairen godkanner det.
For er nyfikna.
Jag har fortfarande lite tid kvar.
Till pa mandag rattare sagt.
Sedan bokas min flygbiljett hem till Sverige.
/ n
My Heart is Already There
Okej, it's time.
Jag ar redan trott pa att dra den har historien, aven om jag mestadels bara ha dragit den pa engelska nar jag har forklarat for alla personer inom CC nar jag mejlat, pratat i telefon, osv. Men nu antligen ska ni fa veta!
Kommer ni ihag den forsta familjen jag var matchad med under rematchen?
Just det!
Ensamstaende mamma med snart fyraariga dotter i Washington DC.
Jag var i DC i helgen med min kompis och hennes vardpappa och ett av barnen. Hade verkligen en toppenhelg. Egentligen var det meningen att jag pa sondagen skulle traffa familjen med fyra barn for att se hur det kandes men fick mejl av de pa lordagen att de valt att matcha med en annan tjej. Sa nog om det. I alla fall har jag fortfarande inte glomt den har ensamstaende mamman med ett barn. Tankte pa de under hela vistelsen i DC, fick ju aldrig nagon anledning till varfor de slappte min ansokan. Jag hade ju inget att forlora sa jag mejlade mamman och berattade att jag var i DC under helgen om hon ville traffa mig. Bara naagra timmar senare hade hon svarat:
Yes!! I would love to meet you. Please call me
Sa jag traffade bade mamman och dottern pa sondagen och allt kandes sa himla bra. Nar jag kom visade mamman en tecknig som flickan hade malat. Det var tre streckgubbar som forestlallde oss tre. Sa gulligt. Och ungen, hon var nog bland det sotaste pa denna jord. Blyg, men sa gullig! Hela tiden fran forsta minuten kandes allt sa ratt! Och nar mamman sa att de ville behalla mig tarades mina ogon. I bilen tillbaka mot CT kande jag mig sa lycklig att jag kunde grata.
Familjen hade inte slappt min ansokan utan anledning som CCAP pastod. Cultural Care hade sagt till henne att hon var tvungen att bestamma sig direkt och gora ett fort beslut, men hon hade inte den tiden just da, de var mitt inne i flytten till lagenheten i DC. Sa hon var i stort sett tvungen att slappa mig, nar hon senare fragade efter mig sa de att jag var gone.
Sa sedan i mandags har jag kampat med att fa det har att fungera. Och det hade fungerat om det inte vore for en liten detalj:
De har for tillfallet inget sovrum till mig.
Mamman lovade att hon skulle jobba pa att fa byta till en storre lagenhet men det kommer ta langre tid an vad jag har kvar av rematchen.
For mig spelar det ingen roll, jag kan borja med att sova i vardagsrummet, inga problem for mig. Men CCAP accepterar inte detta. De maste ha ett rum fardigt fran borjan.
Jag har tjatat och fragat min LCC och program director om och om igen.
Men nej, there is no way to get around this problem.
Jag fick ett mejl av mamman idag:
I am so so sad. Z keeps drawing pictures of you and telling everyone about her new nanny.
Forstar ni hur mycket jag vill till dem! I mitt hjarta ar jag redan dar!
Men pagrund av en dum regel funkar det inte!
/ n
Jag ar redan trott pa att dra den har historien, aven om jag mestadels bara ha dragit den pa engelska nar jag har forklarat for alla personer inom CC nar jag mejlat, pratat i telefon, osv. Men nu antligen ska ni fa veta!
Kommer ni ihag den forsta familjen jag var matchad med under rematchen?
Just det!
Ensamstaende mamma med snart fyraariga dotter i Washington DC.
Jag var i DC i helgen med min kompis och hennes vardpappa och ett av barnen. Hade verkligen en toppenhelg. Egentligen var det meningen att jag pa sondagen skulle traffa familjen med fyra barn for att se hur det kandes men fick mejl av de pa lordagen att de valt att matcha med en annan tjej. Sa nog om det. I alla fall har jag fortfarande inte glomt den har ensamstaende mamman med ett barn. Tankte pa de under hela vistelsen i DC, fick ju aldrig nagon anledning till varfor de slappte min ansokan. Jag hade ju inget att forlora sa jag mejlade mamman och berattade att jag var i DC under helgen om hon ville traffa mig. Bara naagra timmar senare hade hon svarat:
Yes!! I would love to meet you. Please call me
Sa jag traffade bade mamman och dottern pa sondagen och allt kandes sa himla bra. Nar jag kom visade mamman en tecknig som flickan hade malat. Det var tre streckgubbar som forestlallde oss tre. Sa gulligt. Och ungen, hon var nog bland det sotaste pa denna jord. Blyg, men sa gullig! Hela tiden fran forsta minuten kandes allt sa ratt! Och nar mamman sa att de ville behalla mig tarades mina ogon. I bilen tillbaka mot CT kande jag mig sa lycklig att jag kunde grata.
Familjen hade inte slappt min ansokan utan anledning som CCAP pastod. Cultural Care hade sagt till henne att hon var tvungen att bestamma sig direkt och gora ett fort beslut, men hon hade inte den tiden just da, de var mitt inne i flytten till lagenheten i DC. Sa hon var i stort sett tvungen att slappa mig, nar hon senare fragade efter mig sa de att jag var gone.
Sa sedan i mandags har jag kampat med att fa det har att fungera. Och det hade fungerat om det inte vore for en liten detalj:
De har for tillfallet inget sovrum till mig.
Mamman lovade att hon skulle jobba pa att fa byta till en storre lagenhet men det kommer ta langre tid an vad jag har kvar av rematchen.
For mig spelar det ingen roll, jag kan borja med att sova i vardagsrummet, inga problem for mig. Men CCAP accepterar inte detta. De maste ha ett rum fardigt fran borjan.
Jag har tjatat och fragat min LCC och program director om och om igen.
Men nej, there is no way to get around this problem.
Jag fick ett mejl av mamman idag:
I am so so sad. Z keeps drawing pictures of you and telling everyone about her new nanny.
Forstar ni hur mycket jag vill till dem! I mitt hjarta ar jag redan dar!
Men pagrund av en dum regel funkar det inte!
/ n
We cross our fingers!
Somnade med lycka i brostet, vaknade upp till en ny dag med en massa hopp och solsken i mitt inre.
So happy that I could cry!
Nothing is for sure, yet,
But...
We cross our fingers!!
/ n
Jag hade en ny match, men...
Okej, som manga nog har forstatt pa grund av att min pappa inte kan halla tyst i sina kommentarer (haha) sa fick jag en ny match, tillslut. ;)
Fyra barn:
Male: 5 and 8 years old.
Female: 9 and 11 years old.
Stay-at-home mom
Where? 10 minuter utanfor Washinton DC
Jag mejlade lite fram och tillbaka med mamman, pratade en stund i telefon idag och hur mycket jag an ville att det skulle kannas ratt sa gjorde det inte det. Den har familjen var ocksa i rematch efter att ha haft ungefar samma problem med sin tidigare au pair som jag och min forra vardfamilj hade. Daremot hade hon gett henne tre manader att anpassa sig och inte som i mitt fall fyra arbetsdagar. Sa litte varre an mig maste hon ju ha varit. I alla fall sa behovde hon nagon som kunde hoppa in i allt direkt eftersom hon inte kunde gora de har tre manaderna igen. Familjen var very very busy som hon uttryckte sig. Au pairen maste klara av att ha manga bollar i liften samtidigt och mkt att tanka pa. Maste kunna hantera det. Jag vill inte ljuga och lova att jag kommer klara det galant for jag vet att nar jag ar stressad, nar det hander mkt runt omkriing da glommer jag saker, blir tankspridd och allt det. Inte okej nar det galler ett sadant har seriost jobb. Jag skulle inte ha tillgang till bil overhuvudtaget men det gjorde inte sa mkt sa hon eftersom bussen gick precis utanfor huset.
Jag tror att jag hade alskat omradet kring DC. Eller tror, jag VET att jag ahde alskat det. Bilderna pa huset i deras ansokan var helt otroliga. Men trots allt detta kandes det bara fel, fel, fel. Aven om mina au pair vanner har tjatar att jag kan ge det en chans. Till och med min LCC tyckte det lat bra.
Men nej, inom mig rader krig. Huvudet sager ja och hjartat skriker nej! Mina kompisar sager att om det inte blir bra kan du valja rematch igen, da far du ju i alla fall vara kvar i USAettlitet tag till. Men jag vill inte ga i rematch igen! Och jag vill inte orsaka denna familj en rematch till. Kan inte vara sjalvisk i det har laget, inte nar det galler barn, for det ar inte bara au pairen det ar jobbigt for i dessa lagen. Familjen verkade verkligen toppen och hade stottat deras nuvarande au pair sa langt det bara gick och mamman sa massa fina ord om henne. Precis som min vardfamilj sa manga positiva grejer om mig nar vi paborjade rematchen. Men det maste vara ratt, jag kan inte gora nagot som kanns fel.
Jag menar om du kanner att till och med Sverige ar ett battre alternativ sa ar det verkligen inte ratt!!
Ja, det ar sant. Idag ville jag hem.
Jag tror att jag ar radd. Jag ar sa himla radd att samma sak ska handa igen. Mitt sjalvfortroende ar INTE pa topp, det ar nedtryckt och jag kanner mig knackt.
I alla fall sa hade mamman i familjen pratat med min forra vardmamma och hon erkande ocksa att vi hade haft ungefar samma problem och hon var liksom jag orolig for att vi skulle fa ga i rematch igen. Hon beklagade sa mkt for att jag fatt sa lite tid pa mig i min forra vardfamilj och hon tyckte inte att jag hade fatt en arlig chans. Vi bestamde ingenting unde samtalet utan vi sa bara att vi skulle tanka pa det och sedan horas av.
Sa efter manga tarar och massa beslutangest framfor skype med mamma loggade jag in pa mitt online konto och sag att familjen var borta. Alltsa behovde jag inte tanka mer pa det.
Sa dar fick ni en update.
/ n
P.S Jag har inte en aning om hur lange jag far stanna, om det har var min sista chans eller om det kommer fler.
Fyra barn:
Male: 5 and 8 years old.
Female: 9 and 11 years old.
Stay-at-home mom
Where? 10 minuter utanfor Washinton DC
Jag mejlade lite fram och tillbaka med mamman, pratade en stund i telefon idag och hur mycket jag an ville att det skulle kannas ratt sa gjorde det inte det. Den har familjen var ocksa i rematch efter att ha haft ungefar samma problem med sin tidigare au pair som jag och min forra vardfamilj hade. Daremot hade hon gett henne tre manader att anpassa sig och inte som i mitt fall fyra arbetsdagar. Sa litte varre an mig maste hon ju ha varit. I alla fall sa behovde hon nagon som kunde hoppa in i allt direkt eftersom hon inte kunde gora de har tre manaderna igen. Familjen var very very busy som hon uttryckte sig. Au pairen maste klara av att ha manga bollar i liften samtidigt och mkt att tanka pa. Maste kunna hantera det. Jag vill inte ljuga och lova att jag kommer klara det galant for jag vet att nar jag ar stressad, nar det hander mkt runt omkriing da glommer jag saker, blir tankspridd och allt det. Inte okej nar det galler ett sadant har seriost jobb. Jag skulle inte ha tillgang till bil overhuvudtaget men det gjorde inte sa mkt sa hon eftersom bussen gick precis utanfor huset.
Jag tror att jag hade alskat omradet kring DC. Eller tror, jag VET att jag ahde alskat det. Bilderna pa huset i deras ansokan var helt otroliga. Men trots allt detta kandes det bara fel, fel, fel. Aven om mina au pair vanner har tjatar att jag kan ge det en chans. Till och med min LCC tyckte det lat bra.
Men nej, inom mig rader krig. Huvudet sager ja och hjartat skriker nej! Mina kompisar sager att om det inte blir bra kan du valja rematch igen, da far du ju i alla fall vara kvar i USAettlitet tag till. Men jag vill inte ga i rematch igen! Och jag vill inte orsaka denna familj en rematch till. Kan inte vara sjalvisk i det har laget, inte nar det galler barn, for det ar inte bara au pairen det ar jobbigt for i dessa lagen. Familjen verkade verkligen toppen och hade stottat deras nuvarande au pair sa langt det bara gick och mamman sa massa fina ord om henne. Precis som min vardfamilj sa manga positiva grejer om mig nar vi paborjade rematchen. Men det maste vara ratt, jag kan inte gora nagot som kanns fel.
Jag menar om du kanner att till och med Sverige ar ett battre alternativ sa ar det verkligen inte ratt!!
Ja, det ar sant. Idag ville jag hem.
Jag tror att jag ar radd. Jag ar sa himla radd att samma sak ska handa igen. Mitt sjalvfortroende ar INTE pa topp, det ar nedtryckt och jag kanner mig knackt.
I alla fall sa hade mamman i familjen pratat med min forra vardmamma och hon erkande ocksa att vi hade haft ungefar samma problem och hon var liksom jag orolig for att vi skulle fa ga i rematch igen. Hon beklagade sa mkt for att jag fatt sa lite tid pa mig i min forra vardfamilj och hon tyckte inte att jag hade fatt en arlig chans. Vi bestamde ingenting unde samtalet utan vi sa bara att vi skulle tanka pa det och sedan horas av.
Sa efter manga tarar och massa beslutangest framfor skype med mamma loggade jag in pa mitt online konto och sag att familjen var borta. Alltsa behovde jag inte tanka mer pa det.
Sa dar fick ni en update.
/ n
P.S Jag har inte en aning om hur lange jag far stanna, om det har var min sista chans eller om det kommer fler.
Bad luck
Den eviga och standiga fragan ar hur allt gar, om jag hittat en ny vardfamilj?
Varje dag far jag samma fraga och varje dag blir det samma svar: Nej, inget nytt, inte an men jag hoppas det dyker upp nagot snart...
Det svaret har varit detsamma i over en vecka nu och ska jag vara arlig har jag borjat tappa hoppet om att den dar framtida vardfamiljen ska dyka upp.
For det forsta: jag ar ej infant-qualified och kan alltsa inte ta hand om barn under 2 ar.
For det andra: Jag har kommentarer pa min korning i min ansokan som mina vardforaldrar lamnat, inga bra sadana. Jag menar bara det att man maste ha korkort for att ens ha en chans att hitta en vardfamilj tyder ju pa att det i mitt fall nastan ar omojligt, inte omojligt men mindre rimligt! Ingen vardfamilj vill ha en au pair som ar en dalig bilforare. och det finns inget jag kan gora for att ta bort den anmarkningen.
Jag kanner mig sa himla depp och nere just nu.
Misslyckad.
Vardelos.
Det var inte sahar jag ville att allt skulle bli..
Men jag antar att jag hade otur fran borjan och att jag helt enkelt fick en dalig start.
Why?
/ n
Varje dag far jag samma fraga och varje dag blir det samma svar: Nej, inget nytt, inte an men jag hoppas det dyker upp nagot snart...
Det svaret har varit detsamma i over en vecka nu och ska jag vara arlig har jag borjat tappa hoppet om att den dar framtida vardfamiljen ska dyka upp.
For det forsta: jag ar ej infant-qualified och kan alltsa inte ta hand om barn under 2 ar.
For det andra: Jag har kommentarer pa min korning i min ansokan som mina vardforaldrar lamnat, inga bra sadana. Jag menar bara det att man maste ha korkort for att ens ha en chans att hitta en vardfamilj tyder ju pa att det i mitt fall nastan ar omojligt, inte omojligt men mindre rimligt! Ingen vardfamilj vill ha en au pair som ar en dalig bilforare. och det finns inget jag kan gora for att ta bort den anmarkningen.
Jag kanner mig sa himla depp och nere just nu.
Misslyckad.
Vardelos.
Det var inte sahar jag ville att allt skulle bli..
Men jag antar att jag hade otur fran borjan och att jag helt enkelt fick en dalig start.
Why?
/ n
Weekend
I hate that I don't know what's gonna happen. Every day is a day of waiting. But I have to stay positive because I haven't loose my hope yet. I have been here for a month now, could I do one month I can do 11 more. I am not done here so please don't send me back home, not yet.
Helgen ser ut att bjuda pa manga godsaker. Pia fyller 21 sa det firas fran torsdag till sondag. Igar bjod hennes vardfamilj over oss pa pizza och varldens sotaste "hello Kitty"-cupcakes.(Bilder kommer senare nagon gang). Sedan hade vi lite hang nere i hennes rum i the basement och jag larde mina tyska vanner nagra sma svenska ord och sedan visade jag Franzi lite exercises for magen, men vi lag mest ner pa golvet och garvade, haha.. ;) Ikvall blir det utgang verkar det som, forhoppningsvis kan jag sova hos Janina, och imrgon blir det party i Pias hus och troligtvis kunde jag sova over dar. Det underlatttar valdigt mkt eftersom jag inte har nagon nyckel till huset och inte vill vacka hela familjen nar jag kommer hem sent pa natten bara for att hag maste ringa pa dorrklockan. hehe..
Inget nytt pa familjefronten an, men fy vad jag hoppas, jag hoppas sa otroligt mkt att varldens basta vardfamilj vantar pa mig nagonstans dar ute..
Take care!
/ n
Helgen ser ut att bjuda pa manga godsaker. Pia fyller 21 sa det firas fran torsdag till sondag. Igar bjod hennes vardfamilj over oss pa pizza och varldens sotaste "hello Kitty"-cupcakes.(Bilder kommer senare nagon gang). Sedan hade vi lite hang nere i hennes rum i the basement och jag larde mina tyska vanner nagra sma svenska ord och sedan visade jag Franzi lite exercises for magen, men vi lag mest ner pa golvet och garvade, haha.. ;) Ikvall blir det utgang verkar det som, forhoppningsvis kan jag sova hos Janina, och imrgon blir det party i Pias hus och troligtvis kunde jag sova over dar. Det underlatttar valdigt mkt eftersom jag inte har nagon nyckel till huset och inte vill vacka hela familjen nar jag kommer hem sent pa natten bara for att hag maste ringa pa dorrklockan. hehe..
Inget nytt pa familjefronten an, men fy vad jag hoppas, jag hoppas sa otroligt mkt att varldens basta vardfamilj vantar pa mig nagonstans dar ute..
Take care!
/ n
Just an update
Hey!
I just wanted you to know that I have moved from my host family now. It was a little bit sad to leave everything, especially my room, I love the room, gonna miss it so much! But I am fine, and my old Lcc is very nice and let me have her mini pc for a while so I can keep you updated and check my online account. But I don't know how much I will write in the blog now, so don't be worry if you don't hear anything from me in a couple of days, okey!
And dear au pair friends, my host family let me keep the cellhone until I'll leave town so I still have the same number if you want to reach me! They are really good people and always ask if there is something they can do for me. I am so sorry it didn't work out.
Take care!
/ n
Imorgon flyttar jag...
Okej, jag har snackat med bade min Lcc och min program director. Vardfamiljen har haft min ansokan sedan igar och det ar nagot tekniskt fel med onlinekontot men sa fort de har fixat det ska jag kunna se deras profil.
Min Lcc berattade ocksa att hon kommer hamta upp mig imorgon 9.15 am med mitt lilla flyttlass. Jag ska flytta in hos min gamla Lcc eftersom hon bor i West Hartford, min nuvarande Lcc bor ca en halvtimme utanfor. Detta for att jag fortfarande ska kunna traffa mina vanner har i West Hartford under tiden.
Nu kanske ni sitter dar hemma och bara va? har hon tva lcc:er, vada den gamla och den nya? Okej jag ska forklara for er lite kort. Fran borjan hade jag en annan Lcc, hon som ar Lcc i West Hartford. Men. Mina vardforaldrar tyckte inte om henne sa de ringde Cultural Care och kravde att fa byta. Gjorde inte mig nagot eftersom jag nu istallet fick den basta LCC i hela USA, rattare sagt i hela varlden! Sa otroloigt omtanksam, hjalpsam och vill bara ens basta. Jag kanner verkligen att jag har henne pa min sida i den har kanslostormen. Hon gor allt for att jag ska hitta en ny vardfamilj. Och hon har sagt att jag inte ska oroa mig for hon tanker inte lata mig aka hem. Nar hon sager det och lovar att allt kommer fixa sig litar jag verkligen pa henne. Men samtidigt ar hon ju ingen Gud heller som kan lata mig stanna har hela aret utan en familj, sa jag vi far se. Men jag hoppas, hoppas att vi fixar det har tillsammans. Efter helgen kanner jag mig pa nagot satt sa taggad. Jag ar INTE fardig har an. Jag vill upptacka mer, an har jag inte fatt nog. Och vad skulle jag gora hemma? Arbetslos och imte ett enda studiebidrag. NEJ, TACK!
Thank you Maria because you are the best Lcc and to all my West Hartford friends because you're such a big support for me here. Lots of love for you, guys!
Far inte heller glomma mina underbara svenska vanner och familj! Ni finns standigt i mina tankar and I love you!
Nu ar det dags att packa...
hejsvejs.
/ n
Min Lcc berattade ocksa att hon kommer hamta upp mig imorgon 9.15 am med mitt lilla flyttlass. Jag ska flytta in hos min gamla Lcc eftersom hon bor i West Hartford, min nuvarande Lcc bor ca en halvtimme utanfor. Detta for att jag fortfarande ska kunna traffa mina vanner har i West Hartford under tiden.
Nu kanske ni sitter dar hemma och bara va? har hon tva lcc:er, vada den gamla och den nya? Okej jag ska forklara for er lite kort. Fran borjan hade jag en annan Lcc, hon som ar Lcc i West Hartford. Men. Mina vardforaldrar tyckte inte om henne sa de ringde Cultural Care och kravde att fa byta. Gjorde inte mig nagot eftersom jag nu istallet fick den basta LCC i hela USA, rattare sagt i hela varlden! Sa otroloigt omtanksam, hjalpsam och vill bara ens basta. Jag kanner verkligen att jag har henne pa min sida i den har kanslostormen. Hon gor allt for att jag ska hitta en ny vardfamilj. Och hon har sagt att jag inte ska oroa mig for hon tanker inte lata mig aka hem. Nar hon sager det och lovar att allt kommer fixa sig litar jag verkligen pa henne. Men samtidigt ar hon ju ingen Gud heller som kan lata mig stanna har hela aret utan en familj, sa jag vi far se. Men jag hoppas, hoppas att vi fixar det har tillsammans. Efter helgen kanner jag mig pa nagot satt sa taggad. Jag ar INTE fardig har an. Jag vill upptacka mer, an har jag inte fatt nog. Och vad skulle jag gora hemma? Arbetslos och imte ett enda studiebidrag. NEJ, TACK!
Thank you Maria because you are the best Lcc and to all my West Hartford friends because you're such a big support for me here. Lots of love for you, guys!
Far inte heller glomma mina underbara svenska vanner och familj! Ni finns standigt i mina tankar and I love you!
Nu ar det dags att packa...
hejsvejs.
/ n
Ingen ny familj an
Hej allihoppa!
For er som har missat det har jag slutat jobba nu och glider mest omkring i huset under dagarna eftersom jag det forsta inte ha tillgang till bilen och for det andra att de flesta av mina vanner jobbar. Har atminstone hunnit med nagra omgangar tvatt och att ta fram resvaskan for att borja packa lite smatt. Vart jag an kommer ta vagen sa lar jag ju inte vara kvar efter imorgon med tanke pa att rematchen slutar da. I alla fall ingen ny match for tillfallet pa mitt onlinekonto men igar nar jag kom tillbaka till huset efter att varit ute och sprungit med Rene tittade jag snabbt kontot och sag att det lag en familj dar. De bodde ca 50 minuter fran New York och hade fyra barn samt hund. Mamman var stay at home och de verkade vara en ratt sa aktiv familj. Tanker inte beratta sa mycket mer da de forsvann fran kontot efter bara en timme, sa fick inte ens chansen att snacka med dem.
Men sa mejlade jag lite fram och tillbaka med Ida fran CC i Sverige nu i morse och helt plotsligt skriver hon att hon ser att jag har en ny match pa kontot, sa sjalvklart skyndar jag mig att logga in. Men jag ser ingen ny host family match. Jag fragar igen och sager att jag inte ser nagot. Hon svarar att hon ser en familj som ligger dar. Sjalv blir jag snart galen om jag inte kan se dem. Ah, kom igen, kom igen! Hoppas, hoppas!
Men det ar det jag vet for tillfallet.
/ n
For er som har missat det har jag slutat jobba nu och glider mest omkring i huset under dagarna eftersom jag det forsta inte ha tillgang till bilen och for det andra att de flesta av mina vanner jobbar. Har atminstone hunnit med nagra omgangar tvatt och att ta fram resvaskan for att borja packa lite smatt. Vart jag an kommer ta vagen sa lar jag ju inte vara kvar efter imorgon med tanke pa att rematchen slutar da. I alla fall ingen ny match for tillfallet pa mitt onlinekonto men igar nar jag kom tillbaka till huset efter att varit ute och sprungit med Rene tittade jag snabbt kontot och sag att det lag en familj dar. De bodde ca 50 minuter fran New York och hade fyra barn samt hund. Mamman var stay at home och de verkade vara en ratt sa aktiv familj. Tanker inte beratta sa mycket mer da de forsvann fran kontot efter bara en timme, sa fick inte ens chansen att snacka med dem.
Men sa mejlade jag lite fram och tillbaka med Ida fran CC i Sverige nu i morse och helt plotsligt skriver hon att hon ser att jag har en ny match pa kontot, sa sjalvklart skyndar jag mig att logga in. Men jag ser ingen ny host family match. Jag fragar igen och sager att jag inte ser nagot. Hon svarar att hon ser en familj som ligger dar. Sjalv blir jag snart galen om jag inte kan se dem. Ah, kom igen, kom igen! Hoppas, hoppas!
Men det ar det jag vet for tillfallet.
/ n
Party in the USA
Foresten har glomt att beratta om igar kvall ju!
What a night! sager jag bara! ;)
What a night! sager jag bara! ;)
Vi var ett stort gang kvinnliga au pairer som traffades for att hanga pa en bar har i West Hartford. Kan tillaga att fler an jag var yngre an 21 men eftersom vi kom dit innan 10 pm behovde vi inte visa leg, det ar namligen en restaurang ocksa. Sa utan nagra bekymmer kunde vi till och med kopa varsin drink.
Lite senare var det dock en av tjejerna som gick ut for att ta lite frisk luft och nar hon sedan skulle in igen stod det helt plotsligt en vakt dar som kravde att hon skulle visa id. Efter att han fatt reda pa att hon var yngre an den lagliga aldern kom han ju sjlavklart mot varat stora au pair bord och skulle titta pa alla andras legg. Kan ju saga att snabbt som tusan smet jag darifran och kom undan. De som sedan blev haffade var tur nog over 21 ar sa det var inga bekymmer. Men vi hade inga ledsna miner for det. Margot och Steffi, tror jag det var, hade hittat nagra amerikanska killar som bjod med oss pa fest till Hartford. Sa vi akte dit och hangde nagon halvtimme i en av dessa killars lilla typ studentlagenhet innan de tog med oss till clubarna. Den forsta cluben vi ville komma in pa var omojligt, men sedan gick vi i alla fall till en annan club dar killarna fixade in oss. Och fy vad kul det var att antligen fa dansa! Har inte dansat pa jag vet inte hur lange. Underbart! Vi var dar tills det stangde vid 2 och sedan drog vi tillbaka till lagenheten dar en av killarna borjade steka agg och bacon som han serverade oss med ketchup. Vi var nagra tjejer som tog for oss fran en och samma tallrik. Helt okej, maste jag anda saga att det var. Vi akte hem runt 3 tiden, trotta men belatna efter en lyckad kvall! Tank, jag hann atminstone testa pa partylivet en smula har borta innan jag sakert vet om jag aker hem eller vart jag nu kommer att hamna. ;)
Jag har verkligen borjar tycka om livet har borta trots allt. Och da menar jag fritiden, den friiiaaaa tiden. Jag har har borjat komma in i ganget, skaffat mig nya vanner som jag verkligen tycker om och for vaje dag som gar kanns det som om engelskan blir mer och mer naturlig aven om min engelska kanske inte ar i varldsklass. Men det var som nar jag skulle kopa min kamera idag, jag tankte kanppt pa att jag snackade engelska med snubben pa Bestbuy. I vilket fall kande jag mig mycket mer avslappnad an vad jag hade gjort om det hade varit forsta dagen har borta, vilket ar positivt. Men, mar man daligt under tiden man ar hemma eller jobbar bara for att man kanner att det inet ar ratt ar det trots allt inte vart det. Rematch ar valdigt psykiskt jobbigt da man aldrig vet sakert vad som kommer handa. Jag tanker bara stanna om jag hittar en familj som jag tror att det verkligen kan funka med. Annars vet jag inte om jag vill stanna, for jag vill inte ga igenom annu en rematch. Inte en gang till, det orkar jag inte! Och det hoppas jag att ni forstar!
/ n
Tvivel
Hej kara ni!
Min lilla fyraaring ar lite smasjuk och hemma fran skolan idag, nu tog han sig en nap nu sa fick lite tid over, men det blir inget langt inlagg.
Fick ett mejl om en familj i Maryland idag med fyra barn, nara till DC. Men kande nej direkt. De verkade vara valdigt busy plus att jag inte fick nagon bra kansla. Manga barn ocksa, inte sa gamla heller. Naja, bara att vanta ut till en annan familj dyker upp.
Ibland kanner jag att det inte spelar nagon roll for hur det har kommer bli. Jag ar sa kluven och jag har till och med borjat fundera om jag verkligen vill gora det har langre. Men det ar sa knappt, for tank vad jag har drommt och langtat till det har aret. Och nu tvivlar jag pa drommen..? Jag tvekar seriost om det har verkligen ar nagot for mig. Usch, jag vet inte, jag vet ingenting langre. Ge mig ett tecken, nagot, snalla!
Men om en toppen familj som jag kanner valdigt mkt "JAAA" for kommer jag definitivt att stanna. Annars...
It was no menat to be.
Hanna, min alskade saknade lilla gulliga syster. Jag sag din sota kommentar och du anar inte vad mycket jag saknar dig!!! <3
/ n
Min lilla fyraaring ar lite smasjuk och hemma fran skolan idag, nu tog han sig en nap nu sa fick lite tid over, men det blir inget langt inlagg.
Fick ett mejl om en familj i Maryland idag med fyra barn, nara till DC. Men kande nej direkt. De verkade vara valdigt busy plus att jag inte fick nagon bra kansla. Manga barn ocksa, inte sa gamla heller. Naja, bara att vanta ut till en annan familj dyker upp.
Ibland kanner jag att det inte spelar nagon roll for hur det har kommer bli. Jag ar sa kluven och jag har till och med borjat fundera om jag verkligen vill gora det har langre. Men det ar sa knappt, for tank vad jag har drommt och langtat till det har aret. Och nu tvivlar jag pa drommen..? Jag tvekar seriost om det har verkligen ar nagot for mig. Usch, jag vet inte, jag vet ingenting langre. Ge mig ett tecken, nagot, snalla!
Men om en toppen familj som jag kanner valdigt mkt "JAAA" for kommer jag definitivt att stanna. Annars...
It was no menat to be.
Hanna, min alskade saknade lilla gulliga syster. Jag sag din sota kommentar och du anar inte vad mycket jag saknar dig!!! <3
/ n
6 dagar kvar av rematchen
Min vardpappa berattade for mig ikvall att de hade fixat en annan till att hjalpa de med barnen i nasta vecka. Det var visst ingen ny au pair, utan en van till familjen. Alltsa ar detta min sista vecka for att jobba och bli paid. Sa imorgon ar sista "riktiga" arbetsdagen. Men han sa att jag garna fick stanna har anda om jag kanner mig bakvam med det, och garna langre an tills pa torsdag nasta vecka om jag fortfarande inte ha hittat familj da. De vill sa garna att jag ska hitta en familj och han skulle ringa the agency imorgon och fraga hur det gar och hur lange jag kan stanna. Som sagt, de ar bra manniskor den har familjen, jag hade kunnat hamnat i en annu knivigare situation, som att hamna pa gatan och inte ha nagonstans att ta vagen till exempel.
I alla fall nar jag hade bankat mig framfor sasongspremiaren av The Vampire Diaries har ikvall ringde en Lcc fran Portland, namligen Evelinas. :) Hon sa att hon kunde hjalpa mig och jag tror att vi nog snackade i minst en halvtimme. Hon rabbalade upp sakert 20 olika familjer som var tillgangliga just nu och som behovde en au pair snabbt. Detta var familjer fran i stort sett hela landet, vi valde ut ca 15 stycken som hon skulle skicka mejl till och informera om att jag ar i rematch osv. Sa lite hopp finns det allt kvar anda. Ar sa himla glad att jag far sa pass mkt stod och hjalp som jag far.
Men som sagt sa ar kanslorna verkligen sa blandade. Ena stunden vill jag bara aka hem, krama mamma, krama pappa, krama hundarna, mina vanner, Jossan och Bellan, Hanna, KRAMA SVERIGE! Och ena stunden paminns jag om att hemma finns ingenting for mig att gora anda. Folk pluggar, folk jobbar.. Och vart skulle jag ta vagen? Hemma och do nothing!? No way!
Vet ni att jag kande nastan en liten lattnad i mitt brost nar jag fatt reda pa att familjen fran DC tackat nej. Vet inte varfor, sjalvklart blev jag besviken ocksa men pa nagot satt aven om ganska mkt kandes bra med dem sa kande jag mig anda osaker. Det var inte helt ratt kansla. Eller ar det min otroligt jobbiga hemlangtan som spokar i skuggan? Well, I guess it wasn't meant to be...
Ne, jag maste lyssna till vad mina kara foraldrar hela tiden sager. Att aka hem ar den enklaste utvagen, tar jag den kommer jag angra mig sa fruktansvart sedan nar jag kommer hem.Det ar battre att ge det en till chans, funkar det inte da, ja da kanske jag kan borja tanka om...
Vi far se hur det har gar...
I alla fall nar jag hade bankat mig framfor sasongspremiaren av The Vampire Diaries har ikvall ringde en Lcc fran Portland, namligen Evelinas. :) Hon sa att hon kunde hjalpa mig och jag tror att vi nog snackade i minst en halvtimme. Hon rabbalade upp sakert 20 olika familjer som var tillgangliga just nu och som behovde en au pair snabbt. Detta var familjer fran i stort sett hela landet, vi valde ut ca 15 stycken som hon skulle skicka mejl till och informera om att jag ar i rematch osv. Sa lite hopp finns det allt kvar anda. Ar sa himla glad att jag far sa pass mkt stod och hjalp som jag far.
Men som sagt sa ar kanslorna verkligen sa blandade. Ena stunden vill jag bara aka hem, krama mamma, krama pappa, krama hundarna, mina vanner, Jossan och Bellan, Hanna, KRAMA SVERIGE! Och ena stunden paminns jag om att hemma finns ingenting for mig att gora anda. Folk pluggar, folk jobbar.. Och vart skulle jag ta vagen? Hemma och do nothing!? No way!
Vet ni att jag kande nastan en liten lattnad i mitt brost nar jag fatt reda pa att familjen fran DC tackat nej. Vet inte varfor, sjalvklart blev jag besviken ocksa men pa nagot satt aven om ganska mkt kandes bra med dem sa kande jag mig anda osaker. Det var inte helt ratt kansla. Eller ar det min otroligt jobbiga hemlangtan som spokar i skuggan? Well, I guess it wasn't meant to be...
Ne, jag maste lyssna till vad mina kara foraldrar hela tiden sager. Att aka hem ar den enklaste utvagen, tar jag den kommer jag angra mig sa fruktansvart sedan nar jag kommer hem.Det ar battre att ge det en till chans, funkar det inte da, ja da kanske jag kan borja tanka om...
Vi far se hur det har gar...
Som sagt sasongstart av andra sasongen ikvall. Sjalvklart var jag dar efter en stund letande efter ratt kanal pa min TV. Men I found it! Lite synd att jag fick ett telefansamtal mitt i allt och missade halften, minst! Menmen, det var ett viktigt samtal sa det fick ga. Kan nog kolla avsnittet online sen. Hihi.. Redan excited infor nasta veckas avsnitt. (Om jag ar kvar da vill saga)
/ n
Ett nej, tack! :/
Hej allihopa!
Tankte bara skriva ett litet kort inlagg och uppdatera er innan ungarna kommer hem fran deras play date. Samtalet med vardmamman gick bra igar, hon ringde mig vid 3 pm nar jag fortfarande jobbade sa jag fragade om jag kunde ringa efter jobbet istallet vilket jag kunde. Hon verkade vara jattertrevlig och jattegullig och det kandes helt okej. Hon verkade ocksa valdigt positiv till mig men trakigt nog fick jag mejl fran CC kontoret idag dar de meddelade att familjen slappt mig och tackat nej for att fortsatta sokandet efter en au pair. Sa nu kanner jag stress igen. Och hoppet sviktar, aven om det finns kvar. Men den familjen kan alltsa inte vara "the one" da alltsa. Suck... Vi far se vart detta leder. Nu kommer barnen snart hem sa ska upp och fixa och dona lite innan.
Tack hej.
/ n
Tankte bara skriva ett litet kort inlagg och uppdatera er innan ungarna kommer hem fran deras play date. Samtalet med vardmamman gick bra igar, hon ringde mig vid 3 pm nar jag fortfarande jobbade sa jag fragade om jag kunde ringa efter jobbet istallet vilket jag kunde. Hon verkade vara jattertrevlig och jattegullig och det kandes helt okej. Hon verkade ocksa valdigt positiv till mig men trakigt nog fick jag mejl fran CC kontoret idag dar de meddelade att familjen slappt mig och tackat nej for att fortsatta sokandet efter en au pair. Sa nu kanner jag stress igen. Och hoppet sviktar, aven om det finns kvar. Men den familjen kan alltsa inte vara "the one" da alltsa. Suck... Vi far se vart detta leder. Nu kommer barnen snart hem sa ska upp och fixa och dona lite innan.
Tack hej.
/ n
Ny match!
Jag var redigt deppig idag under eftermiddagen. En vecka av den har rematch processen har snart passerat och mentalt har ja redan borjat forbereda mig pa att atervanda till Sverige inom de narmsta tva veckorna. Att inte veta vad som kommer handa de narmsta veckorna tar bade pa psyket och humoret. Snackade med Ida fran Cultural Care i morse, hon var sa snall som ringde upp mig bara for att snacka och lata mig beratta allt fran borjan. Vilket var skont, att ta det pa svenska alltsa, att fa snacka med nagon som faktiskt varit au pair sjalv och vet vad jag gar igenom. Har inte haft sa mkt "jobbjobb" idag eftersom ungarna varit i skolan och nu ar pa playdate ram till klockan halv fem. Sedan kommer min vardmamma komma hem strax efter fem sa da ar jag i stort sett fri. Har lite planer for kvallen i alla fall, vilket kanns skont. Starbucks blir det med mina tyska, okej mestadels tyska au pair polare.
I alla fall sa kom jag aldrig riktigt till det jag skulle komma. Som sagt sa ar den har processen riktigt jobbig. Sa jobbig att jag ibland kanner mig helt stord, deprimerad och inte vet vad jag vill langre. Jag vill hem till mina vanner och familj i trygghetens ljuva hem i Sverige. Men jag vill anda inte hem for val i Nassjo vet jag att jag kommer sitta dar och undra "vad var det som hande?" och langta bort igen. Sa en del av mig vill alltsa inte aka hem, en del av mig vill fortfarande ge det har en ny chans, en nystart.
Sa tidig eftermiddag satt jag och kande mig lite smatt ledsen och homesick. Men sa tittade jag min online konto for hundrade gangen idag, ochdar var den, en ny host family match! Galet! Och vet ni, allt mitt hopp kom tillbaka som i stora vagor och jag kande mig excited igen.
Ensamstaende mamma (verkar det som) med ett barn, flicka pa snart 4 ar I Washington DC! (20 min utanfor nagonstans)
Vet inte sa mkt mer egentligen forutom att de ar valdigt beresta osv.
Det var inte sa att jag kande "Jihooo, de tar vi" men jag kanner inte heller angest for att jag absolut inte vill dit. Kanske inte jattekul med bara ett barn men samtidigt tror jag det kan passa mig. Naja, jag hoppas de hor av sig i alla fall, vill snacka med mamman och flickan om det ar mojligt. Ska ga pa kansla, har jag bestamt mig for! Men vet inte hur krasen man kan vara nu nar man bara har caa en vecka mer pa sig att hitta en ny familj. Vad tror ni?
/ n
I alla fall sa kom jag aldrig riktigt till det jag skulle komma. Som sagt sa ar den har processen riktigt jobbig. Sa jobbig att jag ibland kanner mig helt stord, deprimerad och inte vet vad jag vill langre. Jag vill hem till mina vanner och familj i trygghetens ljuva hem i Sverige. Men jag vill anda inte hem for val i Nassjo vet jag att jag kommer sitta dar och undra "vad var det som hande?" och langta bort igen. Sa en del av mig vill alltsa inte aka hem, en del av mig vill fortfarande ge det har en ny chans, en nystart.
Sa tidig eftermiddag satt jag och kande mig lite smatt ledsen och homesick. Men sa tittade jag min online konto for hundrade gangen idag, ochdar var den, en ny host family match! Galet! Och vet ni, allt mitt hopp kom tillbaka som i stora vagor och jag kande mig excited igen.
Ensamstaende mamma (verkar det som) med ett barn, flicka pa snart 4 ar I Washington DC! (20 min utanfor nagonstans)
Vet inte sa mkt mer egentligen forutom att de ar valdigt beresta osv.
Det var inte sa att jag kande "Jihooo, de tar vi" men jag kanner inte heller angest for att jag absolut inte vill dit. Kanske inte jattekul med bara ett barn men samtidigt tror jag det kan passa mig. Naja, jag hoppas de hor av sig i alla fall, vill snacka med mamman och flickan om det ar mojligt. Ska ga pa kansla, har jag bestamt mig for! Men vet inte hur krasen man kan vara nu nar man bara har caa en vecka mer pa sig att hitta en ny familj. Vad tror ni?
/ n
TACK <3
Hej!
Tankte flika in med ett litet inlagg har och saga TACK for era underbara och stottande kommentarer. Att veta att ni finns dar for mig varmer i hjartat.
Och alla mina nyfunna, fina au pair vanner fran training school som tar sig tid att fraga sina Lcc:er om de vet nagra vardfamiljer som behover ny au pair snarast. Ni rockar, bara sa ni vet!
Men hittils inget nytt...
<3
Tankte flika in med ett litet inlagg har och saga TACK for era underbara och stottande kommentarer. Att veta att ni finns dar for mig varmer i hjartat.
Och alla mina nyfunna, fina au pair vanner fran training school som tar sig tid att fraga sina Lcc:er om de vet nagra vardfamiljer som behover ny au pair snarast. Ni rockar, bara sa ni vet!
Men hittils inget nytt...
<3
En forklaring
Okej, jag kanner att jag ar skyldig alla en forklaring till vad som egentligen ar fel. Redan vid busstoppet nar jag blev upphamtad av min vardfamilj for snart tva veckor sedan hade jag en kansla som sa att det har inte var ratt. Men positiv som jag alltid forsoker vara ignorerade jag den kanslan och tankte att "Acsh, allt kommer bli bra, det ar bara nu i borjan som det kanns konstigt och ovant". Men nu vet jag att den kanslan faktiskt stammde, jag vet inte om jag borde lyssnat pa den redan da men nu ar det som det ar och jag gav i alla fall det har en chans.
Sa vad ar fel? Jag tanker inte klaga pa min vardfamilj for som manniskor ar de riktigt bra och min vardmamma ar varldens gulligaste och barnen ar helt underbara nar de visar sina basta sidor. Men! Vi ar inte ratt match for varandra. Nu ska jag ge er forklaringen till varfor:
- Jag behover tid for att lara mig saker och ting men de har inte riktigt den tiden som jag behover for det. Jag kan inte lara mig en sak direkt efter att nagon har visat mig hur man ska gora EN gang, jag behover tid for att ova, bli battre tills jag kan nagot.
- Nar det galler korningen ar min korstil inte tillrackligt bra. I Sverige tror jag att mina vanner och familj skulle kalla mig en trygg och bra forare, men har har jag blivit kallad en aggressiv forare och de vill ju bara att deras barn ska vara i sakerhet, det forstar ju alla. Alltsa har jag haft problem med bilkorningen har och eftersom mkt av mitt jobb har bestar av att skjutsa barnen fram och tillbaka till skolan och olika aktiviteter komer inte det funka sa lange de inte tycker att jag kor tillrackligt bra.
- Missforstand har vi haft en del i det har huset och da menar jag spraksvarigheter. Jag tycker sjalv att min engelska suger aven om jag alltid forsoker mitt basta. Men jag tror den har familjen behover nagon som redan ar grym pa engelska. Jag tror inte att jag ar tillrackligt bra, sa jag behover en familj som kan ge mig tiden att lara.
- Jag har ocksa haft problem med barnen eftersom de inte vill lyssna pa mig och vissa dagar har de noll respekt for mig. De kan till och med saga taskiga grejer, ofta kan de anvanda sadana ord som jag inte ens forstar, nar jag fragar vad det ar sager de bara att det ar ett daligt ord. Bada tva ar trotsiga och det tog mig 30 minuter att fa hem ungarna fran en playdate vilket resulterade i att vi blev tjugo minuter sena vilket de inte var glada over har hemma. Men sedan kan ungarna vara hur gulliga som helst, springa fram och krama och pussa mig godnatt innan det ar dags for sangen. Det ar val mest det att jag inte kan hantera vissa situationer med dem.
Allt detta gor mig olycklig.
Jag somnar med angest i mitt brost varje kvall och vaknar upp med angest varje morgon och maste tvinga mig upp. Jag kanner mig orolig hela tiden for att gora nagot fel sa att de blir besvikna eller arga pa mig har hemma, jag kanner mig osaker och mitt sjalvfortroende blir samre varje dag. Sa ska det inte vara. Jag vill vara en bra au pair men har kanner jag mig som varldens samsta. Jag vill att min vardfamilj ska vara lyckliga men med mig i huset kanns det som de bara blir olyckligare eftersom jag ar olycklig. Allt blir en ond cirkel. Pagrund av allt detta har jag ocksa drabbats av en enorm hemlangtan och helt plotsligt saknar jag Nassjo (trodde noga ldrig jag skulle gora det. Jag saknar tryggheten, alla de igenkannda gatorna, min famil, mina vanner och allt annat. Mitt hem, mitt trygga hem!
Sa,
i forgar hade jag deep talk med mina vardforaldrar. Jag forklarade hur jag kande och de forklarade hur de kande. Och igar var min nya Lcc har, hur underbar som helst! Sa nu ar jag alltsa i rematch. Jag kommer stanna har tills jag fatt en ny vardfamilj och min familj fatt en ny au pair. Rematch processen pagar i tva veckor, hittar de inte en ny familj till mig innan det kommer jag fa aka hem till Sverige igen. Jag vill inte aka hem men samtidgt kanner jag att om det blir sa, sa var det inte meningen att jag skulle gora det har. Sjalvklart hoppas jag innerligt att jag kommer hitta en passande familj denna gang dar jag kan bli en stralande au pair som jag onskar att vara. Bade min Lcc och nuvarande vardfamilj har lovat mig att de ska gora allt de kan for att hjalpa mig att hitta en ny bar familj och storta mig in i det sista och det ar jag glad for. Som sagt, min vardfamilj har ett varmt hjarta och de vill bara mitt basta liksom jag vill deras basta. Jag hoppas verkligen att de kommer hitta en nya, fantastisk au pair, sarskilt for barnen skull.
Tack for alla som stottar mig i det har, sarskilt tack till Elin som jag snackat med nastan varje kvall pa msn, till Malin som funnits dar for mig pa skype varje kvall, min familj som pushar mig via mejl varje dag och mamma som steg upp klockan ett svensk tid i natt for att jag skulle kunna snacka av mig pa skype. Jag hade aldrig klarat det har utan er!
Jag har av mig nar jag vet mer.
Men maste lagga ner all min energi pa rematch grejen nu eftersom jag kastas in i matchningsprocessen pa nytt.
Ha det underbart!
/ n
Sa vad ar fel? Jag tanker inte klaga pa min vardfamilj for som manniskor ar de riktigt bra och min vardmamma ar varldens gulligaste och barnen ar helt underbara nar de visar sina basta sidor. Men! Vi ar inte ratt match for varandra. Nu ska jag ge er forklaringen till varfor:
- Jag behover tid for att lara mig saker och ting men de har inte riktigt den tiden som jag behover for det. Jag kan inte lara mig en sak direkt efter att nagon har visat mig hur man ska gora EN gang, jag behover tid for att ova, bli battre tills jag kan nagot.
- Nar det galler korningen ar min korstil inte tillrackligt bra. I Sverige tror jag att mina vanner och familj skulle kalla mig en trygg och bra forare, men har har jag blivit kallad en aggressiv forare och de vill ju bara att deras barn ska vara i sakerhet, det forstar ju alla. Alltsa har jag haft problem med bilkorningen har och eftersom mkt av mitt jobb har bestar av att skjutsa barnen fram och tillbaka till skolan och olika aktiviteter komer inte det funka sa lange de inte tycker att jag kor tillrackligt bra.
- Missforstand har vi haft en del i det har huset och da menar jag spraksvarigheter. Jag tycker sjalv att min engelska suger aven om jag alltid forsoker mitt basta. Men jag tror den har familjen behover nagon som redan ar grym pa engelska. Jag tror inte att jag ar tillrackligt bra, sa jag behover en familj som kan ge mig tiden att lara.
- Jag har ocksa haft problem med barnen eftersom de inte vill lyssna pa mig och vissa dagar har de noll respekt for mig. De kan till och med saga taskiga grejer, ofta kan de anvanda sadana ord som jag inte ens forstar, nar jag fragar vad det ar sager de bara att det ar ett daligt ord. Bada tva ar trotsiga och det tog mig 30 minuter att fa hem ungarna fran en playdate vilket resulterade i att vi blev tjugo minuter sena vilket de inte var glada over har hemma. Men sedan kan ungarna vara hur gulliga som helst, springa fram och krama och pussa mig godnatt innan det ar dags for sangen. Det ar val mest det att jag inte kan hantera vissa situationer med dem.
Allt detta gor mig olycklig.
Jag somnar med angest i mitt brost varje kvall och vaknar upp med angest varje morgon och maste tvinga mig upp. Jag kanner mig orolig hela tiden for att gora nagot fel sa att de blir besvikna eller arga pa mig har hemma, jag kanner mig osaker och mitt sjalvfortroende blir samre varje dag. Sa ska det inte vara. Jag vill vara en bra au pair men har kanner jag mig som varldens samsta. Jag vill att min vardfamilj ska vara lyckliga men med mig i huset kanns det som de bara blir olyckligare eftersom jag ar olycklig. Allt blir en ond cirkel. Pagrund av allt detta har jag ocksa drabbats av en enorm hemlangtan och helt plotsligt saknar jag Nassjo (trodde noga ldrig jag skulle gora det. Jag saknar tryggheten, alla de igenkannda gatorna, min famil, mina vanner och allt annat. Mitt hem, mitt trygga hem!
Sa,
i forgar hade jag deep talk med mina vardforaldrar. Jag forklarade hur jag kande och de forklarade hur de kande. Och igar var min nya Lcc har, hur underbar som helst! Sa nu ar jag alltsa i rematch. Jag kommer stanna har tills jag fatt en ny vardfamilj och min familj fatt en ny au pair. Rematch processen pagar i tva veckor, hittar de inte en ny familj till mig innan det kommer jag fa aka hem till Sverige igen. Jag vill inte aka hem men samtidgt kanner jag att om det blir sa, sa var det inte meningen att jag skulle gora det har. Sjalvklart hoppas jag innerligt att jag kommer hitta en passande familj denna gang dar jag kan bli en stralande au pair som jag onskar att vara. Bade min Lcc och nuvarande vardfamilj har lovat mig att de ska gora allt de kan for att hjalpa mig att hitta en ny bar familj och storta mig in i det sista och det ar jag glad for. Som sagt, min vardfamilj har ett varmt hjarta och de vill bara mitt basta liksom jag vill deras basta. Jag hoppas verkligen att de kommer hitta en nya, fantastisk au pair, sarskilt for barnen skull.
Tack for alla som stottar mig i det har, sarskilt tack till Elin som jag snackat med nastan varje kvall pa msn, till Malin som funnits dar for mig pa skype varje kvall, min familj som pushar mig via mejl varje dag och mamma som steg upp klockan ett svensk tid i natt for att jag skulle kunna snacka av mig pa skype. Jag hade aldrig klarat det har utan er!
Jag har av mig nar jag vet mer.
Men maste lagga ner all min energi pa rematch grejen nu eftersom jag kastas in i matchningsprocessen pa nytt.
Ha det underbart!
/ n
:(
Jag vill aka hem.. :(
Jag kommer forklara nar jag ar redo, men just nu kanns allt skit. Far se om jag lagger bloggen pa hyllan ett tag tills detta lost sig och vi funnit en losning. Inget ar fel pa familjen, de ar helt underbara manniskor, det ar bara det att vi troligen inte ar ratt match for varandra, tyvarr.
Jag kommer forklara nar jag ar redo, men just nu kanns allt skit. Far se om jag lagger bloggen pa hyllan ett tag tills detta lost sig och vi funnit en losning. Inget ar fel pa familjen, de ar helt underbara manniskor, det ar bara det att vi troligen inte ar ratt match for varandra, tyvarr.
