Det här med packning och sådant
"Har du börjat packa än?"
Den frågan har jag nog fått varje dag den senaste veckan.
Och svaret har varit detsamma varje gång:
"Nej! Men jag hinner"
För det är klart jag hinner, det är ju många dagar kvar, eller?
Idag slog det mig att jag bara har 4 dagar kvar i Sverige innan jag flyger.
FYRA!
Det är helt osannolikt. Overkligt. Ofattbart.
Och ja, jag kan erkänna att stressen uppstår inom mig när jag kommer på att jag inte har sökt tillräckligt många sommarjobb än, att jag inte har växlat in ett enda öre till dollar, att mina presenter till värdfamiljen inte anlänt till min brevlåda än, och att jag egentligen har hur många människor som helst som jag känner att jag måste vill träffa innan jag åker. Men idag har jag främst känt den där paniken över att jag knappt börjat packa än, att inte ens allt är tvättat som borde vara tvättat. Jag är 20 år och har bott i USA ett år, där om någonstans måste jag väl ändå lärt mig att man måste göra sådant här i tid. Men just när det kommer till packning och liknande är jag riktigt seg. Dels för att jag vill ta med mig favoritkläderna som jag också vill använda innan jag åker, då kan man ju inte packa ner dem, eller hur! Men också för att det bara är så tråkigt att packa, och framförallt SVÅRT!!
Tack och lov så är det sommar i Australien nu!
Kära, underbara sommar!
Fina, tunna och lätta sommarkläder.
Och möjligtvis två tröjor och ett par jeans till kallare höstkvällar.
Bikini, flip flop och solskyddsfaktor 50. (känns som om jag inte har solat på flera år, typ)
Beach 2012, ja, det fick visst börja lite tidigare i år. ;)
En annan anledning till att jag inte har känt den här stressen tidigare är för att det har varit så långt borta för mig hela tiden. Jag fattar inte att jag kommer åka. Jag vet inte om jag är redo. Men samtidigt har jag redan bott ett år utomlands, fick den sämsta starten på min USA vistelse, gick igenom en lång och hemsk period av hemlängtan och livet där borta var aldrig en dans på rosor. Troligtvis kommer all min erfarenhet och allt det jag har redan har gått igenom göra mig mer redo än någonsin. Eller?
Ready or not!
I´m gonna come!
/ n
Presenter till familjen
vad köpte du till din familj :)?
Lycka till!
Svar: Tack Hanna. Jag ville inte beratta vad jag kopte till familjen innan de fatt presenterna eftersom jag ar van med min vardmamma pa facebook och ifall hon skulle hitta min blogg genom det. Da hade det inte varit nagon overraskning och inte lika kul langre. I alla fall, jag kopte foljande till min vardfamilj:
Varsin bok av Elsa Beskow oversatta till engelska till H och W.
Halsband fran Pearls for girls till H. (Bestallt fran www.scandinavianstuff.com)
Ocksa vattenfarger till Will, har ingen bild pa dem eftersom hon slog in det i butiken.
Till mina vardforaldrar kopte jag en diskhandduk fran Royal weeding Collection, tandsticksask med blabarsmotiv pa, made in Sweden. Kortlek med svenska motiv pa. Till sist smorknivar i tra som det star smor, ost och marmelad pa.
Vattenfargerna var valdigt uppskattade och barnen har redan barjat anvanda dem. H verkade bli jatteglad for halsbandet hon fick sa det kan jag evrkligen rekommendera. Bockerna har vi inte last an men de verkade vara forvantansfulla for att gora det nagon dag. Jag tycte personligen om iden med diskhandduken eftersom min vardfamilj har haft tre svenska au pairer fore mig. Det kungliga brolloppet ar sa pass aktuellt i Sverige att det kunde ingen av de kunnat ge.
Take Care!
/ n
Can´t sleep
Kan inte sova, trots att mitt huvud snart sprängs.
För mycket tankar, alldeles för mycket tankar.
Två dagar kvar i Sverige, så hur ska de spenderas?
Lördag
... Gå en sväng på stan och fixa lite grejer, lämna tillbaka böcker på biblioteket m.m
... Träffa Karin. (förhoppningsvis föjer hon med mig på stan)
... Packa
... Försöka hinna träffa Hanna (syster) en liten stund.
... Träffa Malin och Becca på kvällen.
Söndag
... Sista passet på gymmet.
... Släktfika
... Packa det sista, slå in de sista presenterna till värdfamiljen.
... Kolla igenom viktiga papper en sista gång
... Säga hejdå
Säkerligen har jag glömt något. Menmen, i alla fall, om jag somna någon gång lär jag får ställa klockan imorgon. ;P
/ n
A Phone Call from "over there" :)
Avslutade för en stund sen ett telefonsamtal med min värdmamma och kan ju säga att det knappast kan kännas bättre än vad det gjorde efter det. För en gång skulle gick min mun som i ett vissa stunder och jag pratade på säkert minst lika mycket som hon gjorde. Försökte att inte tänka för mycket och det hjälpte faktiskt. Strunt samma om det inte alltid blir perfekt grammatiskt och sådant, det får vara så i början, bara man gör sig förstådd. Tror också att det beror mycket på att jag snakade så länge med Ida igår också så hade engelskan lite inpräntat i huvudet nu. tss... ;) Hon frågade om jag ville ha något speciellt när jag kommer, något som ska finnas tillgängligt hemma så jag frågade om de dricker tee. Det gjorde de inte men hon lovade att köpa hem lite "english breakfast"(jag valde sorten vi mest dricker här hemma) innan jag anländer nästa fredag. Ja, jag är nog en sort av temissbrukare, med en liten klick honung i förstås men det vågar jag inte be om. Hehe. Plus att ingenting kan slå den svenska honungen. Nåja.
Fredag nästa vecka möter de upp mig på parkeringen där bussen ska stanna och släppa av oss au pairer. Jag längtar så fruktansvärt mycket nu! Men kommer vara så nervös!
Annars har jag spenderat dagen med världens bästa Jessica inne i Jönköping. Vi satt över två timmar på en restaurang, åt god grekisk buffé, flummade loss, improviserade sittandes till bakgrunsmusiken, var allmänt galna och skämde ut oss. Sedan gick vi en sväng på stan och jag köpte äntligen ett TSA-lås och ett rött, litet smidigt paraply. YES! Äntligen fixat! Sedan avslutade vi dagen i Jkpg med mys och varsin caffe latte på Wayne´s coffe i ca tre timmar. Alltid mys med dig gumman! <3
/ n
TSA-låset jag köpte på Accent för 189 kr.
Upptäckte att det redan fanns inbyggt på många resväskor redan. Hade vart smidigt. Men palla köpa en helt ny väska för typ 1000 när jag redan har en som funkat så bra även innan. ;)
Internationellt körkort!
12 dagar!
Nu har jag nästan packat färdigt väskan inför Halmstad, så nu är jag snart redo att lämna Nässjö för sådär två nätter. Ska hälsa på Sarah, som förövrigt åker till USA redan på måndag! Tiden går fort, den går så otroligt fort!
Hör av mig när jag är hemma igen.
/ n
Att packa ner sitt liv
ÅH, jag är glad för att det känns så braaa just nu!
Har "testpackat" lite idag, inte allt, men i stort sett allt, och jag tror verkligen att det här kan funka, att jag faktiskt kan packa ner mitt liv en del av mitt liv i en enda resväska exklusive ett handbagage. Ska dela med mig av min packningslista sen när jag har organiserat upp den lite bättre, hehe. Men jag tror att jag kan lyckas, jag tror att allt kommer få plats, nästan allt!
En sak jag funderar på nu är min kamera. Jag kan ju knappast lämna systemkameran hemma när jag far ut på mitt livs äventyr och utmaning. Men det är lite klumpigt att ha med sig systemkameran på stranden eller när man är ute och shoppar, inte heller särskilt säkert. Nu för tiden har de flesta ganska bra kameror på sina mobiler, vilket är jättesmidigt ju. Men jag har inte en sådan bra utrustad mobil. Den har kamera, men bilderna blir inte bra direkt. Så, jag har tänkt och jag funderar på om jag kanske ska ta med mig familjen lilla digitalkamera också, om jag får lov till det vill säga. Alltså, blir det två kameror att hålla reda på i så fall. Men digitalkameran är ju ganska liten och tar inte så stor plats så det blir ju inte en särskilt tung börda. Ska tänka lite till och prata med familjen(tror det är no problemas, eftersom j&b också har en kamera) så får vi se sen. Men det lutar mot två. ;) ¨
/ n 
15 DAGAR!
Engelska kurser, online...
Har spenderat ett par underbara och roliga dagar med min fina vän Natalia i Helsingborg. Vi har bland annat chillat på gröningen, vart på bio och testat på Helsingborgs uteliv. ;D Sista gången vi sågs innan USA, så nu lär det dröja mer än ett år tills nästa gång. Men ett år går fort! ;)
Men eftersom det här är en au pair blogg ska detta inlägget inte handla om min vistelse där. Ska försöka hålla mig till den röda tråden.
Nåväl.
Jag snackade med CC på tåget i onsdags och fick lite tips med packningen och så. De säger ungefär samma sak som alla andra: "Ta inte med för mycket för du kommer skaffa dig en helt ny garderob i USA". Så det är ju värt att tänka på när man ska packa. Får bli att ta med favoritplaggen av allt, mer kommer nog inte behövas i klädväg. Men skor då? Hur ska man göra med skorna? Tänk om det är lerigt jute när man leker med barnen en dag. Gummistövlar känns ju lite klumpigt att ta med sig, ehehe.. Ne, det får nog bli en ny skogarderob där också. Kommer nog bara ta med mig ett patr vanliga skor(ska köpa nya inom snar framtid), sandaler av något slag och så löparskorna. Det får nog räcka. Ska testpacka någon gång i veckan om jag hinner. När allt är färdigt och jag vet på ett ungefär vad jag kmommer ta med mig kan jag ju göra som alla andra au pair bloggare och lägga ut packningslistan på bloggen. ;P
I alla fall fick jag också veta att alla papper var inskickade till CC så nu är det bara att vänta och förbereda mig själv på bästa sätt. Nästa vecka ska jag skcika in papprerna till motormännen om det internationella körkortet. Och så ska jag ta några engelska online kurser också. Är det bara jag som har fått de där kurserna? Har frågat andra men har inte hittat någon... Fick ett mejl från CC i USA för kanske två månader sedan om kurser på en sida med onlinekurser som jag får ta gratis!
...On behalf of your host family, we are excited to offer you a fantastic benefit at no cost to you. To help you improve your English, we are offering you a free 8 week English course online!...
Hm... är jag sååå dålig? var väl min första tanke...
Ehhh..
Fick ett inloggningskonto, lösenord och intsruktioner om hur jag skulle aktivera det.
...We strongly recommend that you start this course now so that you are better prepared when you arrive to the USA. Your future host family has provided you with this course so they will expect that you have participated. Improving your English will help you start your year in the best way.
Lite ångest där faktiskt, eftersom jag inte har ägnat detta så många timmar som jag borde ha gjort...
När jag fick det här mejlet var jag så busy i skolan och allt att jag inte ens hann tänka tanken på att offra ännu fler sena nätter till att plugga engelska frivilligt. Så jag lämnade det bakom mig ett tag. Sedan var det ju jobb på Öland hela dagarna... Men så var jag ledig en dag och då passade jag på att testa.. Och ja, så illa var det ju inte. Det var nästan kul, och jag är tacksam för att jag blivit erbjuden detta.
Men, känns ju som om jag inte hinner.
Detta är en orsak till attt jag mest känner stress inför avresan nu, när det är så mkt annat som ska göras, också!
Sedan vill jag ju göra andra grejer, som att umgås med vänner och familj som jag kommer sakna så sjukt mkt sedan..
Jo, lite tungt känns det faktiskt.
Om jag bara hade haft liiite mer tid.
/ n
27 dagar kvar!
Eftersom jag inte bott hemma på sex veckor så hade det ju hänt lite grejer när jag kom tillbaka. Bland annat så var mitt visum hämtat. Känns så coolt när tittar på det, då känner man att det är nära alltså. Ett brev från CC hittade jag också på bordet med ett schemat till trainingschool i New York de första dagarna och ännu mer information.
Än en gång: NU är det nära!
pirr, pirr
Har förresten haft världens mysigaste eftermiddag/kväll med underbara Malin!
Glass och chill i Lekeryd, det gillas! Skedarna var dock slut så våra efterlängtade bägare var hotade. Vi gick till Ica nära för att köpa skedar men upptäckte till vår förskräckelse att det stänger vid kl 18.00 (!!) på vardagar. Hittade en mack, sprang in och fick varsin plastsked gratis. Våra mellanbägare med mjukglass var räddade. Dock var den vita chokladtoppingen (som jag hade tänkt att testa, tror den är ny) slut. Så blev Noisette istället men vi var lika glada för det. :)
/ n
Varför au pair? - Från tanke till beslut
Jag tror att tanken att åka som au pair på något sätt funnits i mitt bakhuvud en lång tid tillbaka. Man har ofta kommit i kontakt med det i alla fall när man har läst om au pairer som kommit hem till Sverige igen flera erfarenheter rikare. Drömmare, som jag är kunde jag ibland fantisera om att jag var en av dem. Men inte kunde väl jag ... ? Skolans slut kändes nog alldeles för långt fram för att ens börja fundera kring det. Inte ens när jag vid femton års ålder blev hjälpledare för miniorerna hade jag en blekaste aning om vilken nytta jag skulle få av den barnerfarenheten. Då tänkte jag mest att det var en rolig grej, att få exta knäcka líte genom att hjälpa till med små söta barn.
Sedan slutade jag nian. Becca och jag åkte ivög på språkresa till Malta under tre veckor. Det var ditils mitt livs största äventyr eftersom det var första gången jag satt i ett flygplan, första gången jag lämnade Norden. Känslan när planet lyfte var obeskrivlig. Jag var såå rädd, såå nervös men ändå helt fascinerad av upplevelsen när jag såg ut över det lilla fönstret. Dessa tre veckor på den fantastiska ön gav mig inta bara många nya vänner och upplevelser utan också smak på resandet. Det var först då jag började fundera på vad jag skulle göra efter gymnasiet och drömmen om att se mer av världen föddes. Men innan dess skulle jag klara av tre år på samhällsprogrammet.
Malta sommaren 2007! <3
Becca, hjärtat! <3
Det enda jag egentligen var helt säker på var att jag inte ville börja plugga direkt efter gymnasiet. Eftersom jag:
1. ...var så otroligt skoltrött och visste redan då att motivationen till att börja plugga direkt inte skulle finnas där.
2. ...fortfarande inte visste säker vad jag ville bli.
Från början tänkte jag nog på att jag skulle jobba skiten ur mig efter gymnasiet och sedan resa för pengarna. Ett tag snackade jag och Jessica om att vi skulle åka till Californien tillsammans, senare drömde jag och Ebba om Cuba för att utmana våra spanska skills. Men pratet tonades bort och kvar var bara drömmarna.
Vårterminen andra året på gymnasiet var en tuff period. Jag skulle fylla 18 i mars och var i full gång med körkortet. Jag i stort sett bodde på körskolan den terminen där jag satt och pluggade. Samtidigt pressade skolan allt mer och alla prov, hemuppgifter och uppsatser blev bara tyngre över mina axlar för var dag som gick. Mvg-kriterierna tog all kraft ur mig. Så en kväll när jag och pappa hade varit ute och övningskört var det som om allt inom mig exploderade. Ingenting hade gått bra den kvällen och jag kände mig helt värdelös. Körkortet kändes väldigt långt borta just då. Egentligen var jag så otroligt stressad över allt. Jag skrek inombords. Orkade inte hålla kvar allting längre. Jag snyftade till och sedan var det kört. Tårarna rann ner för mina kinder och sedan, plötsligt var jag i pappas varma, tröstande famn. Jag behövde inte säga något för han förstod hur det var ändå.
Efteråt satt vi kvar där i bilen och pratade en stund. Pappa konstaterade att jag borde göra något annat efter gymnasiet än att börja plugga direkt. Det vore bara idiotiskt. Han malde på ännu en gång om hur viktigt det är att lära sig språk och gav mig sedan förslaget att jag kunde åka till USA och plugga ett år där. Jag bara tittade på honom. Plugga? Det var väl just det han hade sagt att jag ite skulle göra. Ne, i så fall tyckte jag au pair eller volentär arbete av något slag lät bättre. En mycket bättre idé!
Det var från och med den kvällen jag började fundera på allvar kring au pair som delade mina taknar med volentärarbete någonstans i Sydamerika för att utveckla spanskan. Men jag skulle behöva en spark i baken för att våga ta steget. Den sparken kom från Malin.
Malin funderade nämligen ännu mer på au pair än vad jag gjorde från början. Det var hon som kom med förslaget. Att vi två, hon och jag kunde åka som au pair tillsammans. Kanske kunde vi fixa så att vi kom i närheten av varandra. Vi sa att vi i alla fall kunde gå på ett informationsmöte till hösten. Skrev faktiskt ett inlägg om den kvällen som ni kan läsa om här! :) Det var efter den adgen som jag började kolla runt mer på internet. Från början kollade jag mest på Sts hemsida eftersom jag kände mig så trygg med de när jag åkte till Malta. Men mer om det någon annan gång.
Tror att jag kände mig trygg med att ha Malin vid min sida med funderingarna och drömmen kring au pair. När jag visste att hon också ville åka kändes det inte lika läskigt. Jag skulle ha henne nära i USA, även om vi hamnade på varsin kust skulle vi fortfarande båda två befinna oss i USA. Vi skulle kunna ringa varandra när man mådde dåligt eller när saker och ting bara kändes svårt. Tror att det var det som gjorde att jag till slut vågade tänka möjligheten.
Ja, och så kom ju sommaren då och man blev kär och allt det där på köpet. Om jag ska vara ärlig fick det mig att börja tveka på om jag verkligen ville åka iväg i ett helt år. Diskuterade det här jätte mycket med mamma och vi kom fram till att det var idiotiskt att missa chansen att åka iväg bara för en killes skull. Tänk om det inte ens skulle hålla! Och var det rätt skulle det hålla även när jag kom hem efter ett år. Idag vet vi att det inte höll mer än fyra månader. Kanske var det bra, kanske hade det annars varit för svårt att åka.
I alla fall så fort skolan började gick jag och Malin till studievägledaren och fick mer pappar om au pair, lite internet adresser till olika förmedlingar och sådant. Vid det här läger funderade jag fortfarande på vart jag i så fall ville åka. USA, London eller kanske Australien? Det var också vid den här tidpunkten som jag började läsa och bli beroende av au pair bloggar. ;)
I november åkte vi till en utbildningsmässa i Göteborg. Efter den dagen hade jag kommit fram till tre saker:
- Jag ska åka som au pair till USA!
- Jag ska åka med Cutural Care!
- Malin och jag skulle få en till au apair kompis, nämligen Angelica! :)
Läs mer här... :)
Jag och Malin åkte på informationsmöte i december sedan var jag igång med ansökan.
Så, man kan säga att det är så mina tankar gick innan jag kom fram till att det här verkligen var en dröm som jag ville förverkliga. Det enda som behövdes var att våga ta steget och nu är jag på väg! USA, here I come!
Så, varför vill jag då åka som Au pair egentligen?
Jo, jag vill åka som Au pair för att:
- Ett paus från pluggandet, en chans till att göra någonting annat.
- Om jag inte pluggar, måste jag jobba för att få pengar. Au pair är ju ett jobb samtidigt som jag får komma bort från Nässjö. Jag vill inte fastna här!
- Jag vill se en annan del av världen!
- Jag vill bli bättre i engelska. Har väldigt dåligt självförtroende när det gäller engelskan och det här är en chans att ändra på det. Vill kunna prata flytande engelska.
- Barn är så otroligt fascinerande! Att få jobba med barn tror jag ger väldigt mycket och det får en att känna sig behövd. Är ett väldigt meningsfullt jobb!
- Har intresse för kultur! Älskar att utforska andra kulturer och försöka se med deras ögon och förstå.
- Tror inte att man kan uppleva en annan kultur på ett bättre sätt än att få uppleva den med barn. Jag vill se USA genom min värdfamiljs sätt att leva, inte genom att komma dit bara som turist.
- Vill jobba med människor på ett eller annat sätt i framtiden.
- Om jag inte åker kommer jag ångra mig.
- Om jag inte åker spricker jag!
- Om jag inte åker går en av mina stora drömmar i kras.
- Det här är en chans jag bara inte kan gå miste om.
Jag vill, jag kan och jag vågar!
Det gör du med!
/ n
