myaupairdiary

Okej, it's time.
Jag ar redan trott pa att dra den har historien, aven om jag mestadels bara ha dragit den pa engelska nar jag har forklarat for alla personer inom CC nar jag mejlat, pratat i telefon, osv. Men nu antligen ska ni fa veta!  

Kommer ni ihag den forsta familjen jag var matchad med under rematchen?
Just det!
Ensamstaende mamma med snart fyraariga dotter i Washington DC.

Jag var i DC i helgen med min kompis och hennes vardpappa och ett av barnen. Hade verkligen en toppenhelg. Egentligen var det meningen att jag pa sondagen skulle traffa familjen med fyra barn for att se hur det kandes men fick mejl av de pa lordagen att de valt att matcha med en annan tjej. Sa nog om det. I alla fall har jag fortfarande inte glomt den har ensamstaende mamman med ett barn. Tankte pa de under hela vistelsen i DC, fick ju aldrig nagon anledning till varfor de slappte min ansokan. Jag hade ju inget att forlora sa jag mejlade mamman och berattade att jag var i DC under helgen om hon ville traffa mig. Bara naagra timmar senare hade hon svarat:

Yes!! I would love to meet you. Please call me

Sa jag traffade bade mamman och dottern pa sondagen och allt kandes sa himla bra. Nar jag kom visade mamman en tecknig som flickan hade malat. Det var tre streckgubbar som forestlallde oss tre. Sa gulligt. Och ungen, hon var nog bland det sotaste pa denna jord. Blyg, men sa gullig! Hela tiden fran forsta minuten kandes allt sa ratt! Och nar mamman sa att de ville behalla mig tarades mina ogon. I bilen tillbaka mot CT kande jag mig sa lycklig att jag kunde grata.

Familjen hade inte slappt min ansokan utan anledning som CCAP pastod. Cultural Care hade sagt till henne att hon var tvungen att bestamma sig direkt och gora ett fort beslut, men hon hade inte den tiden just da, de var mitt inne i flytten till lagenheten i DC. Sa hon var i stort sett tvungen att slappa mig, nar hon senare fragade efter mig sa de att jag var gone.

Sa sedan i mandags har jag kampat med att fa det har att fungera. Och det hade fungerat om det inte vore for en liten detalj:

De har for tillfallet inget sovrum till mig.
Mamman lovade att hon skulle jobba pa att fa byta till en storre lagenhet men det kommer ta langre tid an vad jag har kvar av rematchen.
For mig spelar det ingen roll, jag kan borja med att sova i vardagsrummet, inga problem for mig. Men CCAP accepterar inte detta. De maste ha ett rum fardigt fran borjan.
Jag har tjatat och fragat min LCC och program director om och om igen.
Men nej, there is no way to get around this problem. 

Jag fick ett mejl av mamman idag:
I am so so sad.  Z keeps drawing pictures of you and telling everyone about her new nanny.

Forstar ni hur mycket jag vill till dem! I mitt hjarta ar jag redan dar!
Men pagrund av en dum regel funkar det inte!

/ n