Småsyskon
l a t h e t . . . .
Och jag vet att jag har påpekat det säkert 99 gånger till dem bara på de här två dagarna men det kan nog tålas att höra en hundrade gångt till.
Mamma är i Stockholm i tre dagar och då blir det ju självklart jag som får hålla ordning på saker och ting. Jag tjatar och jag tjatar på att de ska diska sina tallkrikar och allt annat de har använt. Jag är trött på att tjata, känner mig som en tjatmumrik, som en sådan där tjatig morsa och så gammal är jag inte än att jag ska behöva tjata på mina egna tonårsungar, eller hur!?
Jag menar en sådan enkel grej som att toka bordet är väl inte för mycket begärt ? I natt diskade den ena efter sig i alla fall ment torka bordet, det hade ingen gjort! Varför inte torka bordet när man ändå är igång? Så efter att de hade ätit frukost frågade jag "Torka bordet är väl inte för mycket begärt?"... Och vad får man till svar: "Det tar så lång tid, vi gör det senare"
Öh, va? Lång tid? Senare? Hallå! Det kan tilläggas att de skulle i väg så visst, de hade lite bråttom. Men! Jag diskade deras frukosttallrikar så torka bordet är väl ingenting jämfört med det ? Det tar inte mer än två minuter!!! Ja, ja det blev jag som gjorde det tillslut ändå. Det blir så när mamma är borta, jag får ta över hennes roll. Tjatar tills man inte orkar mer och för att man vet att det inte lär bli gjort på ett bra tag eftersom de måste göra något som är mycket viktigare först, som att chatta på msn eller kolla facebook, kan man lika väl ta deras jobb också när man ändå städar upp efter sig själv. ;P
Jag tycker inte heller om att städa, det är inget kul alls men jag städar ändå undan efter mig själv när jag variti öket. Jag skiter i hur det ser ut i deras rum men köket är en plats för hela familjen. Jaja, ni som har småsyskon vet nog vad jag snackar om. ;) Men jag ska ge de det här året. Ett år utan mig och de måste börja ta ansvar. Om ett år är det 18 år då borde de väl ändå ha lärt sig ?
Idag ska jag träffa Elina! Vi ska ut och gå lååångt i det fina vädret och ha picknick. Jag har bakat bröd, mumma! :)
/ n
Avskedsfest blir det !
Trots att jag hatar avsked kan jag inte åka utan att säga hejdå till alla. detta kommer att ske i form av en avskedsfest onsdagen den 11 augusti. ja, ni som kommer vet ju redan. Det blir grymt! Planerna är att vi ska grilla så ta med eget kött. Hoppas så på fint väder för då ska det allt utnyttjas, kubb, fotboll, utomhuslekar, ja, inte vet jag! Men kul ska vi ha!
Lisa och jag när vi var i parken och stekte idag! :)
I love my friends!
/ n
Flygtiderna har kommit!
Jag har fått mina flygtider, gaaaah!!!!!
Monday, August 16, 2010
07.45 Goteborg, Lanvetter - Frankfurt 09.25
10:50 Frankfurt - New York 13.10
Det händer, det är ingen dröm längre, det här är på riktigt!
Och nu längtar jag!!!
/ n
Tre veckor kvar!
"Idag ville jag inte åka till USA",
Becca(på ett ungefär): "Du kommer klara det gumman, det vet jag att du gör"
Tre tysta sekunder
....
"Jag vill inte heller att du ska åka!"
naw, gumman!
<3
TRE VECKOR!
Jag vill, jag kan och jag vågar!
Och idag åkte min nyfunne och framtida au pair kompis iväg till USA.
Lycka till, Jasmine! See ya in Connecticut!
/n
Au pair - Som en helt ny värld med nya kontakter
Jag har fått kontakt med en tysk kille som bor 7 minuter med bil från mig och han känner till familjen jag ska till och känner även deras nuvarande au pair. Så jag bad honom berätta lite kort om staden och detta fick jag som svar:
...West hartford is One of the Top 10 beautiful Citys in the whole Country! And it deserves this certification! Its a Beautiful Little Suburb right Next to hartford! We got a verry nice downtown with ...verry Nice Restaurants, Cafés and Bars! The mall with its Big Shopping Center is just 10min Away and the Parks around here are wonderful!..
Kan ju inte säga annat än att det känns toppenbra just nu! :)
Och denna kontakt tack vare facebook, som så många andra gånger knyter nya band.
Det är galet vad många nya människor man fått kontakt med tack vare allt som har med au pair att göra.
Au pair kompisar, kan man kalla det så? Ja, det kan man nog. När jag började med min ansökan hade jag nog aldrig en tanke på att jag skulle få så många "au pair kompisar" redan innan jag åkte iväg. Och fler lär det ju bli, när jag väl är på plats.
Till exempelvis så har jag kontakt med en jättetrevlig tjej från Österrike som ska vara på au pair skolan samtidigt som mig. Vi har mejlat fram och tillbaka till varandra sedan april tror jag. Vi ska egentligen inte alls bo i närheten av varandra eller så, vilket är väldigt synd eftersom vi har blivit goa vänner trots att vi aldrig träffat varandra. Det känns som om vi känner varandra redan och jagt ycker att det ska bli jättespännande att träffa henne i New York.
Så har vi ju Sarah. Hittade hennes blogg av en slump i början av april, kommenterade och hon svarade på min kommentar. Vi skrev så mycket att jag tillslut mejlade istället och sedan har det fortsatt och vi har fortfarande mejl - och ibland till och med smskontakt. Från början var det tänkt att hon också skulle åka den 16 augusti från Göteborg så vi hade tänkt att bli resekompisar. Men sedan ändrades det tyvärr och nu ska hon åka en vecka tidigare, den 9 augusti. I alla fall så träffades vi för första gången i Stockholm på Amerikanska ambassaden i juni. Det lustiga var att det kändes som om vi känt varandra i år och dar, att det inte alls var första gången vi sågs i verkligheten. Så förhoppningsvis ska vi ses snart igen innan USA om allt går som det ska. :) Så hur illa är det inte att vi typ kommer bo så långt bort från varandra som det bara går??!! Jag i Connecticut och Sarah lååångt borta i Californien. Positivt är dock att jag kan komma och hälsa på henne och tvärtom. (Californien ska jag till i vilket fall, en dröm!)
Sedan har vi ju Marie som kommer bo i Boston (ca 1,5 tim från mig) där min värdfamilj har släktingar. Så henne kommer jag kunna träffa om tillfälle bjuds. Jasmine, en trevlig och gullig svensk tjej, kommer bo kanske 20-25 minuter från mig och vi har redan bestämt att vi ska höras av när vi båda är i staterna. 20 minuter är ju typ ingenting om man mäter avstånd i USA liksom.
Som sagt så har jobbet som au pair knytit många band redan innan jag påbörjat året och det här är bara några av dem jag snackar med. Ser fram emot alla nya möten jag kommer göra inom det här året, kommer bli så spännande!
/ n
More about CT
(Från gamla bloggen någon gång i april... )
Googlade på Connecticut och tänkte bjuda på lite trevliga bilder. :)
Visste ni att Connecticut...
- .. är till ytan den tredje minsta delstaten och kan jämföras med Uppland i storlek.
- Det är den sydligaste delstaten av de sex stater som utgör New England.
- Har en befolkning på 3,5 miljoner.
- Huvudstad är Hartford.
- George Bush föddes här.
- Gränsar till Massachusetts i norr, Rhode Island i öst, Long Island-sundet i söder och i väster New York.
- De största floderna är Connecticutfloden, Housatonic och Thames.
- Yale University finns i New Heaven.
- Härifrån kommer bland annat den första hamburgaren och den första färg-tvn.
- Har mildra vintrar med några minusgrader. Varma sommrar (25-30 grader) och riktig vår och höst.
( Källa: Wikipedia och Cultural Cares hemsida)
Blir spännande att upptäcka denna delstat! :)
Sedan är det ju inte så långt till Boston som jag hoppas att Marie med glädje kommer att visa mig. ;)
/ n
Lima och Vanja <3
De här små liven kommer jag att sakna så extremt mkt när jag är borta! Som mamma säger, jag får prata med dem på skype. Haha ;D
Simkort
Dealar just nu md mig själv om man ska köpa det där simkortet för 200 spenn att ha i USA?
Men är det värt och funkar det bra liksom?
Kommer jag ens använda min mobil där mer än de första dagarna?
Ska jag snacka med Sverige lär det ju bli skype ändå liksom..
Tror seriöst att jag kommer skitaq i det..
Men åh, hur har ni andra gjort?
/ n
Fullt ös, medvetslös!
- Slutbetyg från gymnasiet
- Körkortskopia
Sedan blir det grill med mamma och Sören ikväll.
Fullt ös medvetslös!
Ja, stämmer nog ganska bra när den här dagen är slut. Haha.
Bäst jag skyndar på nu!
/ n
Jag och Hanna i Tunisien hösten 2007 :)
Friends, I´m gonna miss you so much!
Smsade med Malin i torsdags och hon skrev att hon i fördelsedagspresent önskade sig något som vi tjejer kunde göra tillsammans. Sedan kom meningen som träffade mig rakt i hjärtat:
Vill bara att vi ska umgås så mycket som möjligt gumman.
Då kände jag hur nära tårarna helt plötsligt var och för en kort stund insåg jag hur lite tid jag har kvar med mina vänner. Jag förstår seriöst inte hur jag ska klara av att ta adjö, hur jag ska stå ut utan er i ett helt år!
Malin och jag på studenten!
Imorgon ska jag förbi Sportrea en sista gång och säga hejdå till alla. Det blir mitt första adjö, trist att behöva göra det men jag måste, jag lovade. Agnes och jag skakade till och med hand på det. Och jag vill ju inte bara åka utan att säga hej då heller, bara det att avsked är så känslomässigt laddade. Sedan därefter adjö till Öland. Troligtvis kommer jag inte komma tillbaka mer i år, och trolightvis inte heller nästa sommar. Gah, vad jag kommer sakna det! :( Och på onsdag åker jag till Helsingborg för att träffa Natalia en sista gång, sedan blir det ännu ett avsked med henne på Knutpunkten på lördag. Snyft.
Vänner, ni förstår inte hur mycket jag kommer sakna er! <3
/ n
-
All our dreams can come true, if we have the courage to pursue them.
Walt Disney
Nu räknar vi veckor!
Allt går upp och ner.
Mina känslor inför USA är så blandade att jag ibland inte vet vart jag ska ta vägen...
Nervorsitet, rädsla, förväntan, glädje, oro, lycka... och jag vet inte vad allt ska kallas.
Jag är nervös inför att komma till ett så stort land som jag aldrig har satt min fot i innan.
Jag är rädd för att någonting ska gå snett eller att mina förväntningar är för höga för att nås.
Jag är orolig för att jag inte ska göra ett bra jobb, att barnen typ inte ska tycka om mig eller att jag kommer få sjuklig hemlängtan efter tryggheten i Sverige och ge upp.
Eller va? Ge upp?
Never! Det alternativet existerar inte!!
Jag ska ge mig sjutton på det här, jag ska klara det! Skulle jag på något vis vara tvungen att avbryta mitt år tänker jag inte låta min hemlängtan vara orsaken till det. Och när allt kommer omkring så väger de positiva känslorna mer än de negativa.
För samtidigt som jag känner mig osäker och lite rädd så är jag så otroligt glad och lycklig för att jag faktiskt ska åka. Så taggad på att komma iväg! Så stolt över att jag ens har vågat ta det här beslutet, att flytta till USA för ett år och bo hos en amerikansk familj och ta hand om deras barn. Det kan gå hur som helst egentligen men jag har i alla fall vågat och det är det som spelar roll!!
July 17 - Nu räknar vi inte månader längre, nu räknar vi veckor, dagar!
/ n
Phone call from America
Idag snackade jag änrtligen med min värdmamma på telefon på jag vet inte hur lång tid. Vi har haft svårt för att hitta en tid som passar men den här gången ringde hon mig på morgonen, amerikansk tid. Tyckte nästan det var bättre än de sena kvällarna då man känner sig superdupertrött och har gått omkring och varit nervös en hel dag i princip. ;) Vi snackade däremot inte så länge, pratade mest om hur det gick med mina förberedelser och om hur excited lillkillen var över att fylla fyra imorgon, naw, so cute! Tack och lov funkade det ganska bra med täckningen, var rädd för att jag inte skulle höra vad hon sa. Men det funkade nästan hela tiden och om jag fattade det rätt så verkar det inte som om jag kommer behöva ta körkort på nytt.(hon försvann i tre sekunder när hon pratade om det) En lättnad faktiskt, slipper man plugga på det igen. :P Hehe.. Men som vanligt kändes det bra, roligt att prata med henne även om jag alltid känner att jag har så mycket jag vill säga men kan inte för att tungan typ låser sig, som om jag inte riktigt kan uttrycka mig. Men det ska det bli ändring på under det här året! ;)
Ikväll var jag ute och käkade med Mickis på Klinta. Hon kom hem för någon vecka sedan till Sverige efter att ha varit ett år i Boston som au pair. Så jaa, mina frågor flödade nästan över. Men det var verkligen jättretrevligt och jättekul och vi hann ju snacka lite annat än bara USA och au pair också.. ;) Tack för en mysig stund vännen!
En månad kvar på fredag!!
/ n
Grattishälsning :)
Mitt ena värdbarn fyller fyra år imorgon så har fixat och donat med en liten grattis-video-hälsning. :)
Ska skicka iväg den till min värdmamma imorgon tänkte jag, eller ikväll. :)
Glasögonen köpte jag i pryltältet vid parkeringen strax innan Klinta,
39 kr.
Som hittat! ;) 
/ n
Gammalt flyttar och blir som nytt... ;)
Kommer skriva vilket datum jag skrev dem så då vet ni om det är gamla inlägg eller inte, okej. Great!
/ n
Au pair blogg
Tjo!
Då börjas det. Från början var det tänkt att jag skulle forsätta att blogga ifrån min gamla blogg(http://nathaliesbloggg.blogg.se) det kommande året. Men det kändes som om det behövdes en förändring efter över två års bloggande där. Nu kan jag med den här bloggen endast rikta in mig på det som den startades för:
- Mitt au pair år i USA. 
Så vem är jag?
En så kort men ändå så stor fråga.
Men sammanfattningsvis kan jag väl berätta att mitt namn är Nathalie, jag är en 19 årig, glad tjej från Nässjö i Småland. Livsnjutare med höga drömmar i livet och USA är bara en av de drömmarna som håller på att gå i uppfyllelse. Den 16 augusti far jag dit för att jobba som au pair i en amerikansk familj i West Hartford som ligger i Connecticut. Jag hoppas att det här kommer bli det bästa året i mitt liv, i alla fall ett av dem.
Med hjälp av den här bloggen kommer ni alltså kunna följa mitt liv på andra sidan Atlanten, både genom jobbiga och lätta stunder. So, enjoy! :D
USA - Here I come!
/ n 
