myaupairdiary

Något som jag redan nu vet kommer bli jättejobbigt är alla dessa avsked med vänner och familj. Jag hatar avsked! Usch! Och många tårar kommer säkerligen att rinna ner för mina kinder. Än har det inte kommit några, men har nog fortfarande inte riktigt fattat hur lite tid jag har kvar i Sverige innan jag åker. Jag känner mig stressad för att det är så mycket som ska göras och för att det är så många människor jag vill, bara måste träffa innan jag sticker och jag förstår inte hur allt ska hinnas med.

Smsade med Malin i torsdags och hon skrev att hon i fördelsedagspresent önskade sig något som vi tjejer kunde göra tillsammans. Sedan kom meningen som träffade mig rakt i hjärtat:
Vill bara att vi ska umgås så mycket som möjligt gumman.
Då kände jag hur nära tårarna helt plötsligt var och för en kort stund insåg jag hur lite tid jag har kvar med mina vänner. Jag förstår seriöst inte hur jag ska klara av att ta adjö, hur jag ska stå ut utan er i ett helt år!


Malin och jag på studenten!

Imorgon ska jag förbi Sportrea en sista gång och säga hejdå till alla. Det blir mitt första adjö, trist att behöva göra det men jag måste, jag lovade. Agnes och jag skakade till och med hand på det. Och jag vill ju inte bara åka utan att säga hej då heller, bara det att avsked är så känslomässigt laddade. Sedan därefter adjö till Öland. Troligtvis kommer jag inte komma tillbaka mer i år, och trolightvis inte heller nästa sommar. Gah, vad jag kommer sakna det! :( Och på onsdag åker jag till Helsingborg för att träffa Natalia en sista gång, sedan blir det ännu ett avsked med henne på Knutpunkten på lördag. Snyft. 

Vänner, ni förstår inte hur mycket jag kommer sakna er! <3 

/ n