myaupairdiary

Jag var 13 år gammal första gången jag såg den där otroligt charmiga 17-åringen i Tv-rutan. Det var första säsongen av Idol i Sverige, och Darin gick in i juryrummet på audition i Stockholm och smälte både juryn, mitt och många andra hjärtan runt om i Sverige. Trollbunden. Från den dagen var jag fast, verkligen fast! Ville inget hellre än att han skulle vinna hela tävlingen just då. Helst av allt ville jag hoppa genom Tv-rutan och få se honom live på riktigt.

   Första gången jag slutligen fick se honom live hände bara någon månad senare, då pappa hade fått tag i biljetter till en fredagsfinal i Idol. Vi åkte dit, och hade turen att också få träffa alla idoler, få autografer samt få ge Darin en stor kram. Den lyckan. Kan ni tänka er, jag var världens lyckligaste 13-åring, och ännu mer fast vid den här unga sångaren med den sammetslena rösten och djupa, bruna ögon. Honom ska jag gifta mig med, brukade jag säga.

   Han vann inte idol. Jag kommer ihåg hur besviken jag var när det var Daniels namn som utropades. Men detta var bara början på en ny tonårsidols karriär.

   Sedan följde ca två år av att följa Darins musikaliska liv. Jag köpte alla skivor, alla tidningar med repotage och mina väggar fylldes upp av posters på min idol. Jag och Jessica, Sofia, Jossan och Bellan gick på konserter, spelningar och signeringar så fort vi fick chansen. (typ 5 gånger på två år) Och där stod vi ofta, flera timmar i kö för att få den bästa platsen framför scen och sedan skrika så som bara galna tonårstjejer kan. Ja, vi var galna! Varje gång var vi lika glada och taggade, och varje gång vi såg denna stora tonårsidol skuttade hjärtat till lite extra innombords.

   Sista gången vi såg honom live tillsammans var i december 2006, signering i jönköping. Efter den gången rann allting liksom ut i sanden på något sätt. Vi växte kanske upp lite mer, hittade ny musik samtidigt som Darin själv inte kom till Jönköpingstrakterna särskilt ofta. Det liksom lugnade ner sig runt honom.

   I torsdags för två veckor sedan däremot, begav jag och Jessica oss till Borås för en rolig helg tillsammans. Tur som vi hade råkade Darin vara den artisten som skulle spela på torsdagskvällarna i Borås på torget. Vi bestämde oss för att vara nostalgiska och gå dit och återuppleva gamla minnen. Så vi stod där på torget ca 20 min innan spelningen skulle börja, väntade med spänning. Klockan 21, prick, kom han ut och sjöng de första tonerna till Microphone med sin fina, rena stämma, och jag, jag bara stod där och kollade in i de där vackra ögonen och var som förtrollad av sången. Jag blev 13 år gammal igen. 13 år gammal och kär i min idol. Trollbunden.

Kunde inget annat än att le.

Le stort och skratta, då samma löjliga, men fina lycka befann sig i bröstet igen.

   Men ju längre spelningen fortgick, ju mer insåg både jag och Jessica att vi är inte 13 år gamla längre. Vi stod emellan två olika grupper av tinitusframkallande,skrikande tjejer och skämdes något för att vi en gång i tiden var likadana. Tur för mig att jag hade tänkt på att packa ner öronproppar i nödfall, kan medge att det verkligen behövdes i den högljuda miljön. Men det är som min kära vän sa:

 

 

Och kanske ska vi låta det vara så. För som sagt, vi kommer aldrig bli 13 år gamla igen.

 

Däremot bjöd Darin på en dundrande bra konsert och levererade verkligen. Den killen vet vad han gör. Tycker faktiskt att han blivit ännu bättre genom åren. Menar, lyssna bara på Nobody Knows. Typ hans bästa låt någonsin!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

BRA HELG! :)

 

/ n

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

/ n

 

 

 

 

 

 

 

Innan jag skulle åka hem till Sverige var jag fast besluten om att jag skulle ge mig ut i vågorna.

Så Bec och jag bokade in en surfinglektion i Manly, som ligger i norra Sydney, på en väldigt vacker söndag. Kan inte påstå att det var jättevarmt men med våtdräkten på och kampen om att komma upp på brädan i vattnet blev man rätt så varm ändå. Vi var i en klass med cirka 20 andra deltagande, mestadels turister från USA. Anledningen till att vi valde Manly framför Bondi var för att vi har hört att det är lättare att surfa som nybörjare i Manly, och dessutom var kursavgiften lite billigare eftersom vi fick tag i en bra voucher i här.

Så hur gick det då?

Jo, förutom att jag fick hur många kallsupar som helst i min näsa, fick blåmärken på handflatorna och armar som knappt orkade dra av mig våtdräkten efteråt så lyckades jag ställa mig upp på brädan fem gånger! Varav en till två gånger gick riktigt bra och jag höll balansen ända in till stranden. Underbar känsla!

Ännu en gång kände jag att jag nog föddes på fel sida av jordklotet. (Även om jag älskar Sverige)

Jag älskar Surfing! Och hade jag kunnat hade jag varit ute i vattnet varje dag och övat tills jag satt den rätta tekniken. :)

 

/ n

Min näst sista helg i Sydney tog jag och Rebecca tåget norrut för att besöka Newcastle över lördagen.

Tågresan tåg ca tre timmar, och sammanlagt tror jag inte vi slog ihjäl mer än fyra timmar i den lilla staden. Vet inte riktigt vad vi hade förväntat oss, men mycket liv var det verkligen inte där. När vi klev ut på tågperrongen i Newcastle sa jag direkt till Reebecca: "Det känns som om jag kliver av tåget hemma i Nässjö".

Efteråt fortsatte jag att jämföra Newcastle med Nässjö hela dagen.

Förrutom att Newcastle i Australien ligger vid kusten och är omringad av cirka sju olika stränder så kändes staden ungefär lika liten, och lika tom och död som en svensk sommardag i juli i Nässjö.

Vi besökte en gata, vilket jag redan glömt namnet på, som sades på en hemsida vara ett måste att besöka i Newcastle. Wow, tänkte vi, detta måste vara något stort. The place to be, som det gjordes reklam av. Men i själva verket bestod denna lilla gata endast av kanske fem olika caféer på rad, och några restauranger. Coolt, liksom. Vi tog en kaffe, och jag beställde dessutom ett banana bread, som därremot inte slog det banana bread som jag brukade köpa i Sydney.

Sedan försökte vi hitta själva centrumet i Newcastle vilket inte gick så bra. Vi frågade oss om det verkligen ens finns ett centrum eller om det bara är omöjligt att hitta. Vi drog slutsatsen att den lilla shoppinggatan i staden räknades som centrum.

Vi gick sedan för att luncha på en strand, följt av en promenad över till en annan strand, innan vi bestämde oss för att vi hade fått nog. Nu hade vi sett det vi ville se i Newcastle och insett att som en vacker och säkert populär sommarstad, är ett besök här på vintern nog inte är att rekommendera.

 

 

 

 

 

 

 

 

Som sagt så hade jag Ellinor på besök i några dagar förra veckan vilket var alldeles, alldeles underbart. Hon har nu fått känna på den smålänska småstadspulsen. Fantastiskt! Förrutom att fira 4th of July, besökte vi också Jönköping en eftermiddag och gick runt på en international food market där man kunde hitta många olika delikatesser. Lite shopping hann vi med också. Och så en kaffe latte såklart, alltid kaffe! Den traditionen har vi inte släppt sedan våra dagar i Philly tillsammans. :)

 

 

/ n

Visst kan man fira 4th of July, den Amerikanska nationaldagen även på hemmaplan i Sverige om man vill.
Ellinor besökte Nässjö förra veckan, så vi bjöd också hem Angelica till mig för att ha ett litet minifirande av dagen. Picknick på en filt i trädgården, cheesecake (som smakade väldigt amerikanskt) och vin i röda plastmuggar, amerikanska flaggor och den amerikanska nationalsången och många andra låtar som påminner oss om vår tid i USA. Supermysigt! :)

 

/ n