myaupairdiary

Kommentarer från barnen på fritids:

"Va, jag trodde att du alltid skulle jobba här"

"Kommer du aldrig tillbaka hit?"

"Du får inte åka. Jag vill inte att du ska åka!"

"Varför ska du åka dit?"

"Får jag plats i din resväska"
"Kan jag också få plats"
"Jag med, jag med" 

Jobbade min sista vickdag igår. Och när man får höra kommentarer som dessa, då gör det riktigt ont i hjärtat att behöva säga hejdå till alla goa barn. För då vet man att även om man ofta har känt sig som en tjatkäring och vissa gånger blivit kallad för både det ena och det andra så har de ändå uppskattat att ha mig där, och det är något som värmer djupt ner i bröstet. 
 
Det var en liten kille igår som överraskade mig lite. Han hade precis lämnat kapprummet med sin pappa när han plöstligt kommer tillbaka innanför dörren och säger:

"Nathalie, ha det så kul i Au...au..au....."
"Australien, menar du?"
"aaah, ha så kul där!"

Sedan gick han igen.
Och jag stod kvar för att säga hejdå till en annan liten tjej och hennes mamma, samtidigt som jag kämpade tillbaka tårarna.

/ n

P.S
Vill också ge cred till all personal på skolan för att NI har fått mig till att trivas så mycket under dessa veckor. Tack vare er har jag inte behövt gå med ångest i bröstet till jobbet en enda dag. Tvärtom har jag alltid sett fram emot att få komma dit. Har varit jätteroligt att få jobba tillsammans med er! :)