Getting Ready For My First Night Out in the Eastern Suburbs
Alright, inte redigt ut som i ut till klubbarna, utan mer chill ut som i att ta bussen till Randwick, äta middag och gå på bio med ett gäng au pairer. Det är en australiensk nanny som bjudit med mig ut. Vi är ett gäng på förhoppningsvis 7 tjejer, kanske fler, som alla ska träffas för första gången. Vi har gemensamt att vi alla är au paier i the Eastern suburbs, alltså i förorterna sydöst om Sydney. Så ska snart knalla vidare till Bondi Juction, där jag ska ta bussen till Randwick där vi har bestämt mötesplats.
Can´t wait to meet some people here! :)
/ n
Vill bara uppmärksamma nu när jag ändå uppdaterar, att en fin vän hemma i Nässjö firar sin 21 årsdag idag. Har för mig att hon är på väg till London, om hon inte redan är där, eller så skulle hon dit snart. Aja, i alla fall, Stort Grattis Issa! :) Tänker på dig!
You´ll Think That you´re Somewhere Out in the Bush , But it´s just Another Park in Sydney
The Black Swan
My First Week in Sydney
Har haft en väldigt bra första vecka här i Sydney, familjen har varit jättesnälla, hållt mig sysselsatt hela tiden så att jag varken känts mig speciellt jetlagd eller känt av minst gnutta hemlängtan. Blandannat har vi besökt PowerHouse Museum, Sydney Aquarium, två olika parker och badat i ett badhus.
Powerhouse Museum - inne hos the Wiggles, som tydligen är ett väldigt känt gammalt barnprogram här i Australien. Har aldrig sett det själv, så undrar om det överhuvudtaget någon gång visats i Sverige? Anyway, barnen älskade att vara där inne.
The Wiggles
Sydney Aqarium
Jellyfish
Hajar
So good, so far!
Cheers!
/ n
My New Room
Detta är det första man ser när man kommer in. Garderober till höger och så toalett straight ahead.
Bathroom
Rummet från ena hållet.
...och från andra hållet... ;)
Tycker att rummet är hur mysigt som helst. Love it! :)
Och det är visst inte bara amerikanarna som älskar heltäckningsmattor. Hela huset, förutom kök och vardagsrum består av heltäckningsmattor.
/ n
DEAR SYDNEY, I AM FINALLY HERE!
Efter att ha gjort den langsta flygresan i mitt liv, rest i over ett och ett halvt dygn sammanlagt med alla mellanlandingar och vantetider sa ar jag antligen framme i Sydney.
Familjen motte upp mig pa flygplatsen, och an sa lange har allting bara kants bra, det kanns ratt.
Idag har de alla hallt mig sysselsatt fo att jag skulle lyckas halla mig vaken hela dagen. Nu sitter jag har i mitt nya mysiga rum, som jag bara alskar, och ska snart ga och lagga mig. Exhausted. Jetlagd. Ja, det ar tva ord som passar in pa mig just nu.
Det har for ovrigt regnat hela dagen, och da menar jag verkligen ost ner! Daremot sa ar det varmt och fuktigt, och jag har endast gatt omkring med skjorts och t-shirt.
Det har ska nog bli bra!
Btw,
fattar inte att jag ar har, i Sydney, i Australien!!!
Overkligt!
/ n
Jessica och pappa släppte av mig på Nässjö C i måndags.
Åkte mot Kastrup och Köpenhamn för att flyga mot Munich.
Sedan fölg jag vidare till Abu Dhabi.
Welcome to the desert! Så här såg det ut från flygplatsen...
Let´s the trip begin!
Min stora resväska är packad ännu en gång.
Snart påbörjas den längsta flygresan jag någonsin gjort,
Copenhagen-München-Abu Dhabi-Sydney
24 timmar i luften som kommer ta mig till andra sidan jordklotet.
För den 25 januari klockan 7.20 landar jag i Sydney.
Men innan detta ska packningen checkas en sista gång.
Ett par samtal göras, och en lunch med pappa ätas.
Excited, nervous, freaked out.
Det här är mitt sista inlägg i Sverige.
Next time, in Australia.
Let´s the trip begin!
Love
/ n
GoodBye!
... I hate saying goodbye to people I love!
Som sagt, ingen nyhet.
Samma ramsa om igen.
Fast den här gången är det inte för ett helt år.
Fyra och en halv månad.
Sen ses vi igen!
<3
/ n
Efterlängtad hemkomst!
I februari är Ellinor hemma igen.
Fatta, nästa månad!
Och jag som har saknat henne så och sett fram emot så länge att äntligen få åka och hälsa på henne i Nyköping, hitta på lite galenheter med henne igen, kommer inte vara i Sverige för att kunna stå där på Arlanda och ta emot henne.
Men jag ser fram emot att få krama om henne i sommar igen, efter alldels för lång tid.
Hett tips är att följa Ellinors sista veckor i USA på hennes blogg: http://aupairellie.blogg.se/
:)
/ n
"Varför ska du inte jobba här längre?"
"Va, jag trodde att du alltid skulle jobba här"
"Kommer du aldrig tillbaka hit?"
"Du får inte åka. Jag vill inte att du ska åka!"
"Varför ska du åka dit?"
"Får jag plats i din resväska"
"Kan jag också få plats"
"Jag med, jag med"
Jobbade min sista vickdag igår. Och när man får höra kommentarer som dessa, då gör det riktigt ont i hjärtat att behöva säga hejdå till alla goa barn. För då vet man att även om man ofta har känt sig som en tjatkäring och vissa gånger blivit kallad för både det ena och det andra så har de ändå uppskattat att ha mig där, och det är något som värmer djupt ner i bröstet.
Det var en liten kille igår som överraskade mig lite. Han hade precis lämnat kapprummet med sin pappa när han plöstligt kommer tillbaka innanför dörren och säger:
"Nathalie, ha det så kul i Au...au..au....."
"Australien, menar du?"
"aaah, ha så kul där!"
Sedan gick han igen.
Och jag stod kvar för att säga hejdå till en annan liten tjej och hennes mamma, samtidigt som jag kämpade tillbaka tårarna.
/ n
P.S
Vill också ge cred till all personal på skolan för att NI har fått mig till att trivas så mycket under dessa veckor. Tack vare er har jag inte behövt gå med ångest i bröstet till jobbet en enda dag. Tvärtom har jag alltid sett fram emot att få komma dit. Har varit jätteroligt att få jobba tillsammans med er! :)
Det här med packning och sådant
"Har du börjat packa än?"
Den frågan har jag nog fått varje dag den senaste veckan.
Och svaret har varit detsamma varje gång:
"Nej! Men jag hinner"
För det är klart jag hinner, det är ju många dagar kvar, eller?
Idag slog det mig att jag bara har 4 dagar kvar i Sverige innan jag flyger.
FYRA!
Det är helt osannolikt. Overkligt. Ofattbart.
Och ja, jag kan erkänna att stressen uppstår inom mig när jag kommer på att jag inte har sökt tillräckligt många sommarjobb än, att jag inte har växlat in ett enda öre till dollar, att mina presenter till värdfamiljen inte anlänt till min brevlåda än, och att jag egentligen har hur många människor som helst som jag känner att jag måste vill träffa innan jag åker. Men idag har jag främst känt den där paniken över att jag knappt börjat packa än, att inte ens allt är tvättat som borde vara tvättat. Jag är 20 år och har bott i USA ett år, där om någonstans måste jag väl ändå lärt mig att man måste göra sådant här i tid. Men just när det kommer till packning och liknande är jag riktigt seg. Dels för att jag vill ta med mig favoritkläderna som jag också vill använda innan jag åker, då kan man ju inte packa ner dem, eller hur! Men också för att det bara är så tråkigt att packa, och framförallt SVÅRT!!
Tack och lov så är det sommar i Australien nu!
Kära, underbara sommar!
Fina, tunna och lätta sommarkläder.
Och möjligtvis två tröjor och ett par jeans till kallare höstkvällar.
Bikini, flip flop och solskyddsfaktor 50. (känns som om jag inte har solat på flera år, typ)
Beach 2012, ja, det fick visst börja lite tidigare i år. ;)
En annan anledning till att jag inte har känt den här stressen tidigare är för att det har varit så långt borta för mig hela tiden. Jag fattar inte att jag kommer åka. Jag vet inte om jag är redo. Men samtidigt har jag redan bott ett år utomlands, fick den sämsta starten på min USA vistelse, gick igenom en lång och hemsk period av hemlängtan och livet där borta var aldrig en dans på rosor. Troligtvis kommer all min erfarenhet och allt det jag har redan har gått igenom göra mig mer redo än någonsin. Eller?
Ready or not!
I´m gonna come!
/ n
Woollahra, NSW
Enligt google tar det 10 min med kollektivtraffik in till stan, och bara 8 min med bil till Bondi Beach.
Ser fett nice ut!
Aimee, min australienska kompis (dessutom Sydneybo) i Philly, i Philly, har berättat att det är lite av en lyxförort, att det är väldigt fint men ganska dyrt.
Det blir nog bra det här. :)
Bondi Beach
/ n
Dreaming about Wawa and Sydney
Men jag måste säga att jag saknar det ibland.
Jag drömde också att jag bilade till Sydney på bara några timmar. How wierd?!? Haha
/ n
´Cause I´m on My Way to Australia
Ja, så tänkte jag också att jag var skyldig alla en liten förklaring om vad som faktisk händer här näst.
I och för sig vet nog alla de som borde veta, men kanske finns det fortfarande som sitter där ute i världen och tänker: Vad tusan är det som händer?
Den 23 Januari (OM TRE VECKOR!!!) lyfter nämligen planet mot Australien.
Mer än ett dygns flygresa väntar innan jag landar på morgonen den 25 januari i Sydney.
Där ska jag som planerat bosätta mig i fyra månader framåt hos en familjj och åter igen leva det klassiska au pair livet.
Vad roligt, åh vad häftigt, tänker nog några.
Galenskap, tänker en annan.
Ni som känner mig vet att jag under min tid i USA nämde några gånger att jag nog aldrig mer vill jobba som au pair, då jag refererat till de delar som jag ibland kunde se som nackdelar med au pair livet.
Men, det finns för - och nackdelar med allt. Och jag har inte blundat för något av det när jag tagit detta beslut.
Att spontant skapa mig en profil på aupairworld.net en söndagkväll i slutet av november blev startskottet för detta kommande äventyr. Jag satt hemma, hade lite halvt panik inför framtiden som just då verkade så oviss. Jag hade funderat på alla möjliga alternativ. Jag var sugen på Volountärarbete, antingen i Costa Rica eller i Afrika någonstans, funderade på flytt och jobb i London ett tag och drömde lite smått om Work and Travel i Australien, samtidigt som jag saknade mycket av det jag hade i USA: Rutiner, internationella vänner och engelskan som var en så självklar del i vardagen. Under tiden insåg jag att alternativen jag drömt om inte skulle vara möjliga inom det närmasta året pågrund av ekonomiska skäl. Så, den här söndagskvällen satt jag efter en misslyckad julskyltning i stan och grubblade. Klickade mig in på den här au pair sajten, kollade på familjer från Australien, och hittade faktiskt en familj i Melbourne som jag gärna ville kontakta och prata lite mer med. Det var då jag bestämde miog för att skapa en profil. Jag hade ju inget att förlora på det. Det tog en och en halv timme sedan var det klart, och jag skickade iväg en intresseanmälan till familjen i Melbourne.
Dagen efter hade inte bara familjen svarat att de också var intresserade, utan jag hade fått mer mejl från familjer som visade sitt intresse. Jag mejlade fram och tillbaka lite med några av familjerna. Jag var ganska kräsen, och nekade intresse till många av de som hörde av sig. Jag bestämde mig för att hittar jag en familj som verkar bra, så kan jag tänka mig att åka om:
1. Det är okej att jag kommer efter den 19 januari, då mitt vick på Hultetskolan slutar.
2. Kan åka hem innan den 7 juni, då mina systrar har sin studentbal, följt av studenten den 9 juni.
Det visade sig att familjen i Melbourne inte skulle kunna uppfylla mina önskemål, så det blev inget. Och jag tänkte att jag kommer nog inte åka. Men, så kom jag i kontakt med en familj utanför Sydney. Och hipphopp, mejlade vi till varandra, skypade och pratade, de gick med på mina önskemål och jag fick frågan om jag ville komma till dem.
Så det är Sydneyfamiljen jag åker till nu i januari.
En mamma, en pappa med två barn, en pojke, 3 år gammal och en flicka, 4,5 år gammal.
Detta kan verkligen gå hur som helst.
Till skillnad från när jag åkte till USA åker jag till Australien utan några högre förväntningar.
Jag vet lite mer nu vad jag ger mig in på.
Jag är ett och ett halvt år äldre, med ett år hemifrån på meritlistan, mer mogen och mer vuxen än vad jag var den 16 augusti förra året.
Jag åker utan förmedlig, privat, fixar visum, flyg och försäkring helt på egen hand.
Insane!
Ja, detta kan gå hur som helst.
But.
If you never try you´ll never know.
/ n
P.S Jag vet, jag ska ändra header och allt det där när jag orkar. ;)
