Homesickness
Jag hade jattemycket hemlangtan forra veckan... Och det var inte bara en vanlig liten sma langtan till alla dar hemma. Det var nog seriost bland det varsta jag varit med om. Jag grat konstant. Nar jag var med min vardfamilj var jag tvungen att anstranga mig och le istallet for att lipa. Var riktigt jobbigt att halla undan tararna. Pa gymmet var jag tvungen att avbryta passet, springa till damtoaletten och grata ett par minuter. Jag var deprimerad och ville bara hem. Ingenting kandes kul langre, allt det jag langtat sa mycket till, allt jag sett fram emot var som bortblast. Allt jag ville var att komma hem. Hem, hem, HEM! Jag ville inget hellre an att bara springa in i pappas famn pa Landvetter, bli omfamnad av mamma och hanga med ut och ga i skogen med Vanja och Lima. Traffa mina vanner, ga ut och dansa och trana pa e3 igen. Det gar inte ens att beskriva hur mycket jag saknade allt och hur derprimerad jag var. Jag hade panik!
For en vecka sedan bestammde jag mig for att ge det en manad, skulle det inte vara battre da tankte jag aka hem for det ar inte vart att stanna och ma pa det sattet. Det ar inte vart det nagonstans.
Men nu, en vecka senare kanns det redan battre. Sjalvklart saknar jag fortfarande allt det dar jag namde och mycket mer men det finns kvar och jag tror att jag kan fa det riktigt bra har ocksa om jag bara anstranger mig lite. Sverige kan jag bo i restan av mitt liv om jag vill.
Har valdigt bra kontakt med en tjej som jobbar pa Cultural Care i Sverige. For er som inte vet har alla som jobbar pa CC varit au pairer sjalva nagon gan i sitt liv. Idag fick jag ett mejl av henne och sahar skrev hon om hemlangtan( valdigt tankvart!).
Då du längtar hem så tänk på detta:
I morse då jag vaknade var det kolsvart ute, 0,6 grader och regn i luften. Jag klädde på mig både vantar och mössa hoppade på min cykel för att komma till tunnelbanan som så klart var försenad pga löv på rälsen. Stod och frös och längtade bort till USA! J Det värsta av allt kl är nu 15:30 och det börjar redan bli mörkt igen...
Langtar jag hem nar jag laser detta?
Neee... Inte ett dugg..
Imorgon har jag varit i USA i tva manader.
Det har varit tva laaaaangsamma manader. Men det beror nog pa manga olika saker. Jag menar bara tiden under rematch, ush, vad jobbigt det var... !! Jag kan inte direkt pasta att jag fick en bra start, men nu nar jag antligen far chansen att skaffa nya rutiner, bygga upp mitt sjalvfortroende pa nytt och skapa ett nytt liv har borta tror jag att tiden kommer flyga ivag. Atminstone sa hoppas jag det och min onskan ar att jag nu ska fa det lyckliga och framgangsrika au pair aret jag dromt om.
In conclusion, life will always has upp and downs. This is not gonna be a easy year but if I just stay strong and positive I know I can make it and do the best of it.
Thank you for reading my blog! :)
n
hejsan :) tänkte bara säga att jag verkligen gillar din blogg! är själv au pair i frankrike, och tycker normalt sätt att de flesta aupair bloggar är rätt booring men jag gillar verkligen din! so keep up the good work, och lycka till med au pairandet. vet att det inte alltid är en dans på rosor ;)
Jag har själv varit utbytesstudent i USA och vet precis hur det där med hemlängtan är och jag måste säga att jag blir så inspirerad och så Imponerad av att du är så stark och att du är så realistisk, inte bara ge upp trots att allt känns skit, sånt här är VERKLIGEN värt att uppmuntras!!! Jag tror att ditt liv i PA kommer börja rulla på ganska snart också och det kommer bli ditt nya amerikanska hem med nya vänner att ty sig till när det är som svårast! All lycka åt dig!! För allt i världen, sluta inte blogga, älskar den!!!
//Cornelia
Du har varit jättestark Nathalie, jag beundrar dig. Vi var ju på väg att ge upp alla här hemma. Du är värdefull och det är skönt att din nya familj inser detta.
Många kramar från Pappa
Hanna och AM hälsar
Hej Nathalie!
Jag längtar efter dig du är bäst i hela världen.
När kommer du hem?
Kram från din minsta lillasyster
