I natt hade jag en dröm
Dagens uppgift: Fylla i dokumentet till Motormännen, fixa kopia på körkortet, få kopian bestyrkt av två personer, fixa kuvet och frimärken och se till att inte glömma det lilla poträttfotot som ska skickas med.
/ n
Småsyskon
l a t h e t . . . .
Och jag vet att jag har påpekat det säkert 99 gånger till dem bara på de här två dagarna men det kan nog tålas att höra en hundrade gångt till.
Mamma är i Stockholm i tre dagar och då blir det ju självklart jag som får hålla ordning på saker och ting. Jag tjatar och jag tjatar på att de ska diska sina tallkrikar och allt annat de har använt. Jag är trött på att tjata, känner mig som en tjatmumrik, som en sådan där tjatig morsa och så gammal är jag inte än att jag ska behöva tjata på mina egna tonårsungar, eller hur!?
Jag menar en sådan enkel grej som att toka bordet är väl inte för mycket begärt ? I natt diskade den ena efter sig i alla fall ment torka bordet, det hade ingen gjort! Varför inte torka bordet när man ändå är igång? Så efter att de hade ätit frukost frågade jag "Torka bordet är väl inte för mycket begärt?"... Och vad får man till svar: "Det tar så lång tid, vi gör det senare"
Öh, va? Lång tid? Senare? Hallå! Det kan tilläggas att de skulle i väg så visst, de hade lite bråttom. Men! Jag diskade deras frukosttallrikar så torka bordet är väl ingenting jämfört med det ? Det tar inte mer än två minuter!!! Ja, ja det blev jag som gjorde det tillslut ändå. Det blir så när mamma är borta, jag får ta över hennes roll. Tjatar tills man inte orkar mer och för att man vet att det inte lär bli gjort på ett bra tag eftersom de måste göra något som är mycket viktigare först, som att chatta på msn eller kolla facebook, kan man lika väl ta deras jobb också när man ändå städar upp efter sig själv. ;P
Jag tycker inte heller om att städa, det är inget kul alls men jag städar ändå undan efter mig själv när jag variti öket. Jag skiter i hur det ser ut i deras rum men köket är en plats för hela familjen. Jaja, ni som har småsyskon vet nog vad jag snackar om. ;) Men jag ska ge de det här året. Ett år utan mig och de måste börja ta ansvar. Om ett år är det 18 år då borde de väl ändå ha lärt sig ?
Idag ska jag träffa Elina! Vi ska ut och gå lååångt i det fina vädret och ha picknick. Jag har bakat bröd, mumma! :)
/ n
Avskedsfest blir det !
Trots att jag hatar avsked kan jag inte åka utan att säga hejdå till alla. detta kommer att ske i form av en avskedsfest onsdagen den 11 augusti. ja, ni som kommer vet ju redan. Det blir grymt! Planerna är att vi ska grilla så ta med eget kött. Hoppas så på fint väder för då ska det allt utnyttjas, kubb, fotboll, utomhuslekar, ja, inte vet jag! Men kul ska vi ha!
Lisa och jag när vi var i parken och stekte idag! :)
I love my friends!
/ n
Flygtiderna har kommit!
Jag har fått mina flygtider, gaaaah!!!!!
Monday, August 16, 2010
07.45 Goteborg, Lanvetter - Frankfurt 09.25
10:50 Frankfurt - New York 13.10
Det händer, det är ingen dröm längre, det här är på riktigt!
Och nu längtar jag!!!
/ n
My Photo Collage
När man ansöker som au pair inom Cultural Care ingår det ett fotocollage i ansökan. Detta fotocollage fungerar lite som en inblick i mitt liv för familjerna som tittar på min ansökan och ska alltså beskriva mig som person. En bild säger ju mer än tusen ord..
På min gamla blogg skrev jag ett inlägg om just fotocollaget. Så jag publicerar det här också nu för er som inte läst det eller för framtida au pairer som behöver inspiration eftersom jag själv vet hur mycket det hjälpte mig att få exempel på hur det kan se ut.
Det jag gjorde när jag skulle göra mitt collage var att kolla igenom alla bilder jag hade på datorn. Kollade även på facebook ifall jag skulle råka hitta en bra bild som någon annan hade tagit. Det enda jag visste var att jag ville göra det för hand, inte på datorn. Jag ville vara kreativ och göra det roligt. När jag bestämt mig för vilka bilder jag ville ha med gick jag och framkallade dessa i fotobutiken. Jag gick och köpte lite scrapboking, klistermärken osv. Hittade också våra gamla bokmärkesamlingar i källaren som jag nu fick användning för. 
Tänk på!
- Bakgrunden måste vara en ljus färg. Tror att det har att göra med att det ska underlätta när de scanar in det på datorn senare.
- Familjen vill se bilder på dig med barn! Jag önskar själv att jag hade haft med fler barnbilder. Kan vara lite strängt också det där med bilder om det inte är ens egna barn. (Därför har jag suddat ut ansikterna på bilderna här nedan, med respekt till barnen och föräldrarna om de inte vill visas upp på internet)
- Var kreativ. Det ska vara roligt att se på! :)
- Skriv en liten bildtext så att familjerna vet vad de ser på bilderna.
- Bilderna får gärna vara lite crazy. Roligare än bilder då man bara står och ser in i kameran som om ingenting liksom. Bilderna ska få en familj att vilja ha dig som deras au pair så se glad ut! För vem vill ha en ledsen och deppig au pair ?
1. Framsida 
2. My family
3. My children experience 
4. My Sparetime
5. My Friends
6. My Friends 
Frågor?
Hör av er! :)
/ n
Tre veckor kvar!
"Idag ville jag inte åka till USA",
Becca(på ett ungefär): "Du kommer klara det gumman, det vet jag att du gör"
Tre tysta sekunder
....
"Jag vill inte heller att du ska åka!"
naw, gumman!
<3
TRE VECKOR!
Jag vill, jag kan och jag vågar!
Och idag åkte min nyfunne och framtida au pair kompis iväg till USA.
Lycka till, Jasmine! See ya in Connecticut!
/n
Au pair - Som en helt ny värld med nya kontakter
Jag har fått kontakt med en tysk kille som bor 7 minuter med bil från mig och han känner till familjen jag ska till och känner även deras nuvarande au pair. Så jag bad honom berätta lite kort om staden och detta fick jag som svar:
...West hartford is One of the Top 10 beautiful Citys in the whole Country! And it deserves this certification! Its a Beautiful Little Suburb right Next to hartford! We got a verry nice downtown with ...verry Nice Restaurants, Cafés and Bars! The mall with its Big Shopping Center is just 10min Away and the Parks around here are wonderful!..
Kan ju inte säga annat än att det känns toppenbra just nu! :)
Och denna kontakt tack vare facebook, som så många andra gånger knyter nya band.
Det är galet vad många nya människor man fått kontakt med tack vare allt som har med au pair att göra.
Au pair kompisar, kan man kalla det så? Ja, det kan man nog. När jag började med min ansökan hade jag nog aldrig en tanke på att jag skulle få så många "au pair kompisar" redan innan jag åkte iväg. Och fler lär det ju bli, när jag väl är på plats.
Till exempelvis så har jag kontakt med en jättetrevlig tjej från Österrike som ska vara på au pair skolan samtidigt som mig. Vi har mejlat fram och tillbaka till varandra sedan april tror jag. Vi ska egentligen inte alls bo i närheten av varandra eller så, vilket är väldigt synd eftersom vi har blivit goa vänner trots att vi aldrig träffat varandra. Det känns som om vi känner varandra redan och jagt ycker att det ska bli jättespännande att träffa henne i New York.
Så har vi ju Sarah. Hittade hennes blogg av en slump i början av april, kommenterade och hon svarade på min kommentar. Vi skrev så mycket att jag tillslut mejlade istället och sedan har det fortsatt och vi har fortfarande mejl - och ibland till och med smskontakt. Från början var det tänkt att hon också skulle åka den 16 augusti från Göteborg så vi hade tänkt att bli resekompisar. Men sedan ändrades det tyvärr och nu ska hon åka en vecka tidigare, den 9 augusti. I alla fall så träffades vi för första gången i Stockholm på Amerikanska ambassaden i juni. Det lustiga var att det kändes som om vi känt varandra i år och dar, att det inte alls var första gången vi sågs i verkligheten. Så förhoppningsvis ska vi ses snart igen innan USA om allt går som det ska. :) Så hur illa är det inte att vi typ kommer bo så långt bort från varandra som det bara går??!! Jag i Connecticut och Sarah lååångt borta i Californien. Positivt är dock att jag kan komma och hälsa på henne och tvärtom. (Californien ska jag till i vilket fall, en dröm!)
Sedan har vi ju Marie som kommer bo i Boston (ca 1,5 tim från mig) där min värdfamilj har släktingar. Så henne kommer jag kunna träffa om tillfälle bjuds. Jasmine, en trevlig och gullig svensk tjej, kommer bo kanske 20-25 minuter från mig och vi har redan bestämt att vi ska höras av när vi båda är i staterna. 20 minuter är ju typ ingenting om man mäter avstånd i USA liksom.
Som sagt så har jobbet som au pair knytit många band redan innan jag påbörjat året och det här är bara några av dem jag snackar med. Ser fram emot alla nya möten jag kommer göra inom det här året, kommer bli så spännande!
/ n
More about CT
(Från gamla bloggen någon gång i april... )
Googlade på Connecticut och tänkte bjuda på lite trevliga bilder. :)
Visste ni att Connecticut...
- .. är till ytan den tredje minsta delstaten och kan jämföras med Uppland i storlek.
- Det är den sydligaste delstaten av de sex stater som utgör New England.
- Har en befolkning på 3,5 miljoner.
- Huvudstad är Hartford.
- George Bush föddes här.
- Gränsar till Massachusetts i norr, Rhode Island i öst, Long Island-sundet i söder och i väster New York.
- De största floderna är Connecticutfloden, Housatonic och Thames.
- Yale University finns i New Heaven.
- Härifrån kommer bland annat den första hamburgaren och den första färg-tvn.
- Har mildra vintrar med några minusgrader. Varma sommrar (25-30 grader) och riktig vår och höst.
( Källa: Wikipedia och Cultural Cares hemsida)
Blir spännande att upptäcka denna delstat! :)
Sedan är det ju inte så långt till Boston som jag hoppas att Marie med glädje kommer att visa mig. ;)
/ n
Engelska kurser, online...
Har spenderat ett par underbara och roliga dagar med min fina vän Natalia i Helsingborg. Vi har bland annat chillat på gröningen, vart på bio och testat på Helsingborgs uteliv. ;D Sista gången vi sågs innan USA, så nu lär det dröja mer än ett år tills nästa gång. Men ett år går fort! ;)
Men eftersom det här är en au pair blogg ska detta inlägget inte handla om min vistelse där. Ska försöka hålla mig till den röda tråden.
Nåväl.
Jag snackade med CC på tåget i onsdags och fick lite tips med packningen och så. De säger ungefär samma sak som alla andra: "Ta inte med för mycket för du kommer skaffa dig en helt ny garderob i USA". Så det är ju värt att tänka på när man ska packa. Får bli att ta med favoritplaggen av allt, mer kommer nog inte behövas i klädväg. Men skor då? Hur ska man göra med skorna? Tänk om det är lerigt jute när man leker med barnen en dag. Gummistövlar känns ju lite klumpigt att ta med sig, ehehe.. Ne, det får nog bli en ny skogarderob där också. Kommer nog bara ta med mig ett patr vanliga skor(ska köpa nya inom snar framtid), sandaler av något slag och så löparskorna. Det får nog räcka. Ska testpacka någon gång i veckan om jag hinner. När allt är färdigt och jag vet på ett ungefär vad jag kmommer ta med mig kan jag ju göra som alla andra au pair bloggare och lägga ut packningslistan på bloggen. ;P
I alla fall fick jag också veta att alla papper var inskickade till CC så nu är det bara att vänta och förbereda mig själv på bästa sätt. Nästa vecka ska jag skcika in papprerna till motormännen om det internationella körkortet. Och så ska jag ta några engelska online kurser också. Är det bara jag som har fått de där kurserna? Har frågat andra men har inte hittat någon... Fick ett mejl från CC i USA för kanske två månader sedan om kurser på en sida med onlinekurser som jag får ta gratis!
...On behalf of your host family, we are excited to offer you a fantastic benefit at no cost to you. To help you improve your English, we are offering you a free 8 week English course online!...
Hm... är jag sååå dålig? var väl min första tanke...
Ehhh..
Fick ett inloggningskonto, lösenord och intsruktioner om hur jag skulle aktivera det.
...We strongly recommend that you start this course now so that you are better prepared when you arrive to the USA. Your future host family has provided you with this course so they will expect that you have participated. Improving your English will help you start your year in the best way.
Lite ångest där faktiskt, eftersom jag inte har ägnat detta så många timmar som jag borde ha gjort...
När jag fick det här mejlet var jag så busy i skolan och allt att jag inte ens hann tänka tanken på att offra ännu fler sena nätter till att plugga engelska frivilligt. Så jag lämnade det bakom mig ett tag. Sedan var det ju jobb på Öland hela dagarna... Men så var jag ledig en dag och då passade jag på att testa.. Och ja, så illa var det ju inte. Det var nästan kul, och jag är tacksam för att jag blivit erbjuden detta.
Men, känns ju som om jag inte hinner.
Detta är en orsak till attt jag mest känner stress inför avresan nu, när det är så mkt annat som ska göras, också!
Sedan vill jag ju göra andra grejer, som att umgås med vänner och familj som jag kommer sakna så sjukt mkt sedan..
Jo, lite tungt känns det faktiskt.
Om jag bara hade haft liiite mer tid.
/ n
Lima och Vanja <3
De här små liven kommer jag att sakna så extremt mkt när jag är borta! Som mamma säger, jag får prata med dem på skype. Haha ;D
27 dagar kvar!
Eftersom jag inte bott hemma på sex veckor så hade det ju hänt lite grejer när jag kom tillbaka. Bland annat så var mitt visum hämtat. Känns så coolt när tittar på det, då känner man att det är nära alltså. Ett brev från CC hittade jag också på bordet med ett schemat till trainingschool i New York de första dagarna och ännu mer information.
Än en gång: NU är det nära!
pirr, pirr
Har förresten haft världens mysigaste eftermiddag/kväll med underbara Malin!
Glass och chill i Lekeryd, det gillas! Skedarna var dock slut så våra efterlängtade bägare var hotade. Vi gick till Ica nära för att köpa skedar men upptäckte till vår förskräckelse att det stänger vid kl 18.00 (!!) på vardagar. Hittade en mack, sprang in och fick varsin plastsked gratis. Våra mellanbägare med mjukglass var räddade. Dock var den vita chokladtoppingen (som jag hade tänkt att testa, tror den är ny) slut. Så blev Noisette istället men vi var lika glada för det. :)
/ n
Simkort
Dealar just nu md mig själv om man ska köpa det där simkortet för 200 spenn att ha i USA?
Men är det värt och funkar det bra liksom?
Kommer jag ens använda min mobil där mer än de första dagarna?
Ska jag snacka med Sverige lär det ju bli skype ändå liksom..
Tror seriöst att jag kommer skitaq i det..
Men åh, hur har ni andra gjort?
/ n
Fullt ös, medvetslös!
- Slutbetyg från gymnasiet
- Körkortskopia
Sedan blir det grill med mamma och Sören ikväll.
Fullt ös medvetslös!
Ja, stämmer nog ganska bra när den här dagen är slut. Haha.
Bäst jag skyndar på nu!
/ n
Jag och Hanna i Tunisien hösten 2007 :)
Friends, I´m gonna miss you so much!
Smsade med Malin i torsdags och hon skrev att hon i fördelsedagspresent önskade sig något som vi tjejer kunde göra tillsammans. Sedan kom meningen som träffade mig rakt i hjärtat:
Vill bara att vi ska umgås så mycket som möjligt gumman.
Då kände jag hur nära tårarna helt plötsligt var och för en kort stund insåg jag hur lite tid jag har kvar med mina vänner. Jag förstår seriöst inte hur jag ska klara av att ta adjö, hur jag ska stå ut utan er i ett helt år!
Malin och jag på studenten!
Imorgon ska jag förbi Sportrea en sista gång och säga hejdå till alla. Det blir mitt första adjö, trist att behöva göra det men jag måste, jag lovade. Agnes och jag skakade till och med hand på det. Och jag vill ju inte bara åka utan att säga hej då heller, bara det att avsked är så känslomässigt laddade. Sedan därefter adjö till Öland. Troligtvis kommer jag inte komma tillbaka mer i år, och trolightvis inte heller nästa sommar. Gah, vad jag kommer sakna det! :( Och på onsdag åker jag till Helsingborg för att träffa Natalia en sista gång, sedan blir det ännu ett avsked med henne på Knutpunkten på lördag. Snyft.
Vänner, ni förstår inte hur mycket jag kommer sakna er! <3
/ n
-
All our dreams can come true, if we have the courage to pursue them.
Walt Disney
Nu räknar vi veckor!
Allt går upp och ner.
Mina känslor inför USA är så blandade att jag ibland inte vet vart jag ska ta vägen...
Nervorsitet, rädsla, förväntan, glädje, oro, lycka... och jag vet inte vad allt ska kallas.
Jag är nervös inför att komma till ett så stort land som jag aldrig har satt min fot i innan.
Jag är rädd för att någonting ska gå snett eller att mina förväntningar är för höga för att nås.
Jag är orolig för att jag inte ska göra ett bra jobb, att barnen typ inte ska tycka om mig eller att jag kommer få sjuklig hemlängtan efter tryggheten i Sverige och ge upp.
Eller va? Ge upp?
Never! Det alternativet existerar inte!!
Jag ska ge mig sjutton på det här, jag ska klara det! Skulle jag på något vis vara tvungen att avbryta mitt år tänker jag inte låta min hemlängtan vara orsaken till det. Och när allt kommer omkring så väger de positiva känslorna mer än de negativa.
För samtidigt som jag känner mig osäker och lite rädd så är jag så otroligt glad och lycklig för att jag faktiskt ska åka. Så taggad på att komma iväg! Så stolt över att jag ens har vågat ta det här beslutet, att flytta till USA för ett år och bo hos en amerikansk familj och ta hand om deras barn. Det kan gå hur som helst egentligen men jag har i alla fall vågat och det är det som spelar roll!!
July 17 - Nu räknar vi inte månader längre, nu räknar vi veckor, dagar!
/ n
Phone call from America
Idag snackade jag änrtligen med min värdmamma på telefon på jag vet inte hur lång tid. Vi har haft svårt för att hitta en tid som passar men den här gången ringde hon mig på morgonen, amerikansk tid. Tyckte nästan det var bättre än de sena kvällarna då man känner sig superdupertrött och har gått omkring och varit nervös en hel dag i princip. ;) Vi snackade däremot inte så länge, pratade mest om hur det gick med mina förberedelser och om hur excited lillkillen var över att fylla fyra imorgon, naw, so cute! Tack och lov funkade det ganska bra med täckningen, var rädd för att jag inte skulle höra vad hon sa. Men det funkade nästan hela tiden och om jag fattade det rätt så verkar det inte som om jag kommer behöva ta körkort på nytt.(hon försvann i tre sekunder när hon pratade om det) En lättnad faktiskt, slipper man plugga på det igen. :P Hehe.. Men som vanligt kändes det bra, roligt att prata med henne även om jag alltid känner att jag har så mycket jag vill säga men kan inte för att tungan typ låser sig, som om jag inte riktigt kan uttrycka mig. Men det ska det bli ändring på under det här året! ;)
Ikväll var jag ute och käkade med Mickis på Klinta. Hon kom hem för någon vecka sedan till Sverige efter att ha varit ett år i Boston som au pair. Så jaa, mina frågor flödade nästan över. Men det var verkligen jättretrevligt och jättekul och vi hann ju snacka lite annat än bara USA och au pair också.. ;) Tack för en mysig stund vännen!
En månad kvar på fredag!!
/ n
Grattishälsning :)
Mitt ena värdbarn fyller fyra år imorgon så har fixat och donat med en liten grattis-video-hälsning. :)
Ska skicka iväg den till min värdmamma imorgon tänkte jag, eller ikväll. :)
Glasögonen köpte jag i pryltältet vid parkeringen strax innan Klinta,
39 kr.
Som hittat! ;) 
/ n
Varför au pair? - Från tanke till beslut
Jag tror att tanken att åka som au pair på något sätt funnits i mitt bakhuvud en lång tid tillbaka. Man har ofta kommit i kontakt med det i alla fall när man har läst om au pairer som kommit hem till Sverige igen flera erfarenheter rikare. Drömmare, som jag är kunde jag ibland fantisera om att jag var en av dem. Men inte kunde väl jag ... ? Skolans slut kändes nog alldeles för långt fram för att ens börja fundera kring det. Inte ens när jag vid femton års ålder blev hjälpledare för miniorerna hade jag en blekaste aning om vilken nytta jag skulle få av den barnerfarenheten. Då tänkte jag mest att det var en rolig grej, att få exta knäcka líte genom att hjälpa till med små söta barn.
Sedan slutade jag nian. Becca och jag åkte ivög på språkresa till Malta under tre veckor. Det var ditils mitt livs största äventyr eftersom det var första gången jag satt i ett flygplan, första gången jag lämnade Norden. Känslan när planet lyfte var obeskrivlig. Jag var såå rädd, såå nervös men ändå helt fascinerad av upplevelsen när jag såg ut över det lilla fönstret. Dessa tre veckor på den fantastiska ön gav mig inta bara många nya vänner och upplevelser utan också smak på resandet. Det var först då jag började fundera på vad jag skulle göra efter gymnasiet och drömmen om att se mer av världen föddes. Men innan dess skulle jag klara av tre år på samhällsprogrammet.
Malta sommaren 2007! <3
Becca, hjärtat! <3
Det enda jag egentligen var helt säker på var att jag inte ville börja plugga direkt efter gymnasiet. Eftersom jag:
1. ...var så otroligt skoltrött och visste redan då att motivationen till att börja plugga direkt inte skulle finnas där.
2. ...fortfarande inte visste säker vad jag ville bli.
Från början tänkte jag nog på att jag skulle jobba skiten ur mig efter gymnasiet och sedan resa för pengarna. Ett tag snackade jag och Jessica om att vi skulle åka till Californien tillsammans, senare drömde jag och Ebba om Cuba för att utmana våra spanska skills. Men pratet tonades bort och kvar var bara drömmarna.
Vårterminen andra året på gymnasiet var en tuff period. Jag skulle fylla 18 i mars och var i full gång med körkortet. Jag i stort sett bodde på körskolan den terminen där jag satt och pluggade. Samtidigt pressade skolan allt mer och alla prov, hemuppgifter och uppsatser blev bara tyngre över mina axlar för var dag som gick. Mvg-kriterierna tog all kraft ur mig. Så en kväll när jag och pappa hade varit ute och övningskört var det som om allt inom mig exploderade. Ingenting hade gått bra den kvällen och jag kände mig helt värdelös. Körkortet kändes väldigt långt borta just då. Egentligen var jag så otroligt stressad över allt. Jag skrek inombords. Orkade inte hålla kvar allting längre. Jag snyftade till och sedan var det kört. Tårarna rann ner för mina kinder och sedan, plötsligt var jag i pappas varma, tröstande famn. Jag behövde inte säga något för han förstod hur det var ändå.
Efteråt satt vi kvar där i bilen och pratade en stund. Pappa konstaterade att jag borde göra något annat efter gymnasiet än att börja plugga direkt. Det vore bara idiotiskt. Han malde på ännu en gång om hur viktigt det är att lära sig språk och gav mig sedan förslaget att jag kunde åka till USA och plugga ett år där. Jag bara tittade på honom. Plugga? Det var väl just det han hade sagt att jag ite skulle göra. Ne, i så fall tyckte jag au pair eller volentär arbete av något slag lät bättre. En mycket bättre idé!
Det var från och med den kvällen jag började fundera på allvar kring au pair som delade mina taknar med volentärarbete någonstans i Sydamerika för att utveckla spanskan. Men jag skulle behöva en spark i baken för att våga ta steget. Den sparken kom från Malin.
Malin funderade nämligen ännu mer på au pair än vad jag gjorde från början. Det var hon som kom med förslaget. Att vi två, hon och jag kunde åka som au pair tillsammans. Kanske kunde vi fixa så att vi kom i närheten av varandra. Vi sa att vi i alla fall kunde gå på ett informationsmöte till hösten. Skrev faktiskt ett inlägg om den kvällen som ni kan läsa om här! :) Det var efter den adgen som jag började kolla runt mer på internet. Från början kollade jag mest på Sts hemsida eftersom jag kände mig så trygg med de när jag åkte till Malta. Men mer om det någon annan gång.
Tror att jag kände mig trygg med att ha Malin vid min sida med funderingarna och drömmen kring au pair. När jag visste att hon också ville åka kändes det inte lika läskigt. Jag skulle ha henne nära i USA, även om vi hamnade på varsin kust skulle vi fortfarande båda två befinna oss i USA. Vi skulle kunna ringa varandra när man mådde dåligt eller när saker och ting bara kändes svårt. Tror att det var det som gjorde att jag till slut vågade tänka möjligheten.
Ja, och så kom ju sommaren då och man blev kär och allt det där på köpet. Om jag ska vara ärlig fick det mig att börja tveka på om jag verkligen ville åka iväg i ett helt år. Diskuterade det här jätte mycket med mamma och vi kom fram till att det var idiotiskt att missa chansen att åka iväg bara för en killes skull. Tänk om det inte ens skulle hålla! Och var det rätt skulle det hålla även när jag kom hem efter ett år. Idag vet vi att det inte höll mer än fyra månader. Kanske var det bra, kanske hade det annars varit för svårt att åka.
I alla fall så fort skolan började gick jag och Malin till studievägledaren och fick mer pappar om au pair, lite internet adresser till olika förmedlingar och sådant. Vid det här läger funderade jag fortfarande på vart jag i så fall ville åka. USA, London eller kanske Australien? Det var också vid den här tidpunkten som jag började läsa och bli beroende av au pair bloggar. ;)
I november åkte vi till en utbildningsmässa i Göteborg. Efter den dagen hade jag kommit fram till tre saker:
- Jag ska åka som au pair till USA!
- Jag ska åka med Cutural Care!
- Malin och jag skulle få en till au apair kompis, nämligen Angelica! :)
Läs mer här... :)
Jag och Malin åkte på informationsmöte i december sedan var jag igång med ansökan.
Så, man kan säga att det är så mina tankar gick innan jag kom fram till att det här verkligen var en dröm som jag ville förverkliga. Det enda som behövdes var att våga ta steget och nu är jag på väg! USA, here I come!
Så, varför vill jag då åka som Au pair egentligen?
Jo, jag vill åka som Au pair för att:
- Ett paus från pluggandet, en chans till att göra någonting annat.
- Om jag inte pluggar, måste jag jobba för att få pengar. Au pair är ju ett jobb samtidigt som jag får komma bort från Nässjö. Jag vill inte fastna här!
- Jag vill se en annan del av världen!
- Jag vill bli bättre i engelska. Har väldigt dåligt självförtroende när det gäller engelskan och det här är en chans att ändra på det. Vill kunna prata flytande engelska.
- Barn är så otroligt fascinerande! Att få jobba med barn tror jag ger väldigt mycket och det får en att känna sig behövd. Är ett väldigt meningsfullt jobb!
- Har intresse för kultur! Älskar att utforska andra kulturer och försöka se med deras ögon och förstå.
- Tror inte att man kan uppleva en annan kultur på ett bättre sätt än att få uppleva den med barn. Jag vill se USA genom min värdfamiljs sätt att leva, inte genom att komma dit bara som turist.
- Vill jobba med människor på ett eller annat sätt i framtiden.
- Om jag inte åker kommer jag ångra mig.
- Om jag inte åker spricker jag!
- Om jag inte åker går en av mina stora drömmar i kras.
- Det här är en chans jag bara inte kan gå miste om.
Jag vill, jag kan och jag vågar!
Det gör du med!
/ n
Gammalt flyttar och blir som nytt... ;)
Kommer skriva vilket datum jag skrev dem så då vet ni om det är gamla inlägg eller inte, okej. Great!
/ n
Au pair blogg
Tjo!
Då börjas det. Från början var det tänkt att jag skulle forsätta att blogga ifrån min gamla blogg(http://nathaliesbloggg.blogg.se) det kommande året. Men det kändes som om det behövdes en förändring efter över två års bloggande där. Nu kan jag med den här bloggen endast rikta in mig på det som den startades för:
- Mitt au pair år i USA. 
Så vem är jag?
En så kort men ändå så stor fråga.
Men sammanfattningsvis kan jag väl berätta att mitt namn är Nathalie, jag är en 19 årig, glad tjej från Nässjö i Småland. Livsnjutare med höga drömmar i livet och USA är bara en av de drömmarna som håller på att gå i uppfyllelse. Den 16 augusti far jag dit för att jobba som au pair i en amerikansk familj i West Hartford som ligger i Connecticut. Jag hoppas att det här kommer bli det bästa året i mitt liv, i alla fall ett av dem.
Med hjälp av den här bloggen kommer ni alltså kunna följa mitt liv på andra sidan Atlanten, både genom jobbiga och lätta stunder. So, enjoy! :D
USA - Here I come!
/ n 
