När au pairen inte duger
Så varje vecka, onsdag-fredag jobbar jag morgon och har ansvar för att barnen får i sig frukost, klär på sig och hela den gör sig redo visan, för att sedan ta Livvy till skolan och Josh på bussen till hans daycare i stan. (förutom fredagar då mamma och pappa tar honom på väg till jobbet.)
Min första tid här då jag lärde känna familjen, innan jag började jobba på riktigt var jag lite orolig över att jag skulle få problem med pojken då jag såg hur mammakär han var, så fort hon gick in i ett annat rum kunde han börja tjuta ibland. Och första gången hon lämnade mig själv med barnen och jag satt barnvakt i två timmar, satt han och skrek i en halvtimme. Så inte så konstigt att det gjorde mig lite nervös för morgontimmarna.
Men,
det går hur bra som helst med Josh.(pepparpeppar) han är så duktig, för det mesta.Så glad, så söt, åh min lilla goa treåring!
Flickan dock, har varit mitt största problem under morgonen. De senaste dagarna har hon vägrat att låta mig sätta på hennes skoluniform. När jag försökte i morse, puttade hon bort mig och skrek att jag inte kunde göra det, att jag inte var bra på det. Hur man nu kan vara dålig på att bara dra över en klänning? Hon vill inte äta frukosten jag ger henne, hon vill inte att jag ska borsta håret på henne, ingenting jag gör duger! Why? Jo för att pappa alltid är hemma till kl 8 på morgonen.
Tror att alla som någon gång har jobbat som au pair kan relatera till hur jobbigt det kan vara när en värdförälder är hemma under sin arbetstid. För det första känner man sig bevakad och pressen att göra bra och rätt ifrån sig ökar till det dubbla. För det andra är det lättare att barnen blir kinkiga och vägrar lyssna på vad man säger.
Så Livvy vet att pappa är hemma på morgonen. Så hon går in till honom.
Ber pappa om frukost. Ber pappa sätta på henne skoluniformen. Ber pappa borsta hennes hår.
Och vet ni, han gör det! Klart ingenting jag gör duger när pappa alltid finns i närheten.
Spelar ju ingen roll hur omtyckt jag någonsin kommer att bli här så kommer ju alltid mamma och pappa vara number one!
Och sedan när han ska gå, skriker hon högt, gråter, klämrar sig fast vid honom och vill att han ska ta henne till skolan. På grund av allt detta blev han sen till jobbet idag. Men ändå går han med på att ta henne till skolan. Vilket var synd egentligen, för ändå om jag uppskattar allt stöd jag får av mina värdföräldrar(liksom de uppskattar all den hjälp jag ger), ändå om flickan skulle ha gett mig ett helvete efter detta, med bara tjugo minuter kvar till skolan börjar, så hade det varit bättre om han hade ignorerade hennes ihålande skrik och åkt till jobbet istället. För nu vet hon att skriker hon bara tillräckligt mycket kommer pappa tillbaka och går med henne till skolan.
Känner på mig att jag kommer få ett antal tuffa morgonar framför mig.
Kul.
Men vet ni, jag duger ändå!
/ n
Det är inte alltid så här enkelt som au pair
Min första tid här då jag lärde känna familjen, innan jag började jobba på riktigt var jag lite orolig över att jag skulle få problem med pojken då jag såg hur mammakär han var, så fort hon gick in i ett annat rum kunde han börja tjuta ibland. Och första gången hon lämnade mig själv med barnen och jag satt barnvakt i två timmar, satt han och skrek i en halvtimme. Så inte så konstigt att det gjorde mig lite nervös för morgontimmarna.
Men,
det går hur bra som helst med Josh.(pepparpeppar) han är så duktig, för det mesta.Så glad, så söt, åh min lilla goa treåring!
Flickan dock, har varit mitt största problem under morgonen. De senaste dagarna har hon vägrat att låta mig sätta på hennes skoluniform. När jag försökte i morse, puttade hon bort mig och skrek att jag inte kunde göra det, att jag inte var bra på det. Hur man nu kan vara dålig på att bara dra över en klänning? Hon vill inte äta frukosten jag ger henne, hon vill inte att jag ska borsta håret på henne, ingenting jag gör duger! Why? Jo för att pappa alltid är hemma till kl 8 på morgonen.
Tror att alla som någon gång har jobbat som au pair kan relatera till hur jobbigt det kan vara när en värdförälder är hemma under sin arbetstid. För det första känner man sig bevakad och pressen att göra bra och rätt ifrån sig ökar till det dubbla. För det andra är det lättare att barnen blir kinkiga och vägrar lyssna på vad man säger.
Så Livvy vet att pappa är hemma på morgonen. Så hon går in till honom.
Ber pappa om frukost. Ber pappa sätta på henne skoluniformen. Ber pappa borsta hennes hår.
Och vet ni, han gör det! Klart ingenting jag gör duger när pappa alltid finns i närheten.
Spelar ju ingen roll hur omtyckt jag någonsin kommer att bli här så kommer ju alltid mamma och pappa vara number one!
Och sedan när han ska gå, skriker hon högt, gråter, klämrar sig fast vid honom och vill att han ska ta henne till skolan. På grund av allt detta blev han sen till jobbet idag. Men ändå går han med på att ta henne till skolan. Vilket var synd egentligen, för ändå om jag uppskattar allt stöd jag får av mina värdföräldrar(liksom de uppskattar all den hjälp jag ger), ändå om flickan skulle ha gett mig ett helvete efter detta, med bara tjugo minuter kvar till skolan börjar, så hade det varit bättre om han hade ignorerade hennes ihålande skrik och åkt till jobbet istället. För nu vet hon att skriker hon bara tillräckligt mycket kommer pappa tillbaka och går med henne till skolan.
Känner på mig att jag kommer få ett antal tuffa morgonar framför mig.
Kul.
Men vet ni, jag duger ändå!
/ n
Det är inte alltid så här enkelt som au pair
Kommentarer
Postat av: Kent
Det fixar du gumman! du vet ju hur du själv kunde vara i den åldern ;-) hi hi och du älskade ju oss ändå, barn är barn, men pappan agerar fel, håller med.
Lycka till!
Kram
Postat av: Katta
prata lite med dina värdföräldrar och berätta hur du känner så? säg att du skulle uppskatta om du själv fick klä på henne o.s.v. även om han är hemma och hon ber honom om det. :)
Trackback
