myaupairdiary

På tisdagen var det dags att bege sig söderut för att spendera en vecka med min värdpappas föräldrar samt bror Scott, som bor i Mount Maunganui, Tauranga. Vi gjorde ett stopp i Rotorua och en wildlife park där. Vi kollade på kiwifåglar, fiskar och fåglar. Och sist men inte minst åkte "The Big Spash". Lite som Flumride hemma i Sverige, fast lite mesigare. Dock pirrar det alltid lika mycket i magen hur lång och brant nerförbacken än är. ;)

Söndageftermiddag fick jag lite tid över för mig själv och rekomenderades att gå upp för Mt Eden Hill, som är en gammal inaktiv vulkan. Utsikten fdär uppifrån skulle vara magisk. Och ja, det var den. Kolla själva!

 

 

En söndagförmiddag på zoo med familjen. :)


Den högljudaste apan jag någonsin stött på


Giraff


Den enda Elefanten på djurparken


lata lejon


Sälar


Noshörning


/ n

Så nu när hela helgen redan är uppdaterad tänkte jag fokusera mer på Nya Zeeland igen imorgon.
Ligger verkligen efter på den fronten. Men det kommer gott folk, det kommer. Ni kan se fram emot kommande inom kort:

- Kokande varm lera i Rotorua
- Dagarna i Mount Maunganui samt Tauranga
- Cathedral Cave
- Hot Water Beach

och massa annat.

P.S Lägg märke till att jag har lagt dit en helt egen kategori för Nya Zeeland. Ni hittar den här!

/ n

Fashion Show

 

 

Fina, fina vän <3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Så efter fredagnattens roligheter åkte jag hem för att sova fem timmar innan jag skulle upp igen för att möta upp Rebecca och åka till Glebe för att gå på marknad. Glebe är en annan liten förort till Sydney kan man säga. Ligger dock så nära att man kan gå dit från city. Det gjorde vi, och det tog inte mer än en halvtimme från Hyde Park. Efter marknaden gick vi längs vattnet till Darling Harbour, stannade och tog lite bilder vid Anzack Bridge, bron som går över till den västra sidan av Sydney. Underbar dag med en underbar vän! :)

 

 

 

 

 

Senare på kvällen gick jag på bio med Daniela. Och ja, har ni läst bloggen tidgare idag så vet ni redan vad som hände när vi skulle köpa våra biljetter. Om inte, läs här!

/ n

Något ingen av oss någonsin hade gjort innan.
Just därför bestämde vi oss för att göra det tillsammans.
Hur som helst gick det ut på att få råd och vägledning inför framtiden.
Intressant! Och damen var hur gullig och snäll som helst!

/ n

 

Vi skulle ha vart minst fyra personer som gick ut. Men folk verkar ha drabbats av höstsnuva överallt nu(även jag lite smått) så det blev bara jag och Daniela, the swedes, medan både Grace och Rebecca stannade hemma i sängen. Så jag tog mig ut till Bronte och förfest för två. Drinkar, lite musik på låg volym och girls talk. Hur löjligt det än kan låta så kollade vi på youtubeklipp från Justib Bieber´s Never Say Never, medan Daniela satt och dräglade över Jayden Smith. Haha. Är inte han typ 13!? Lol! Sedan begav vi oss till Kings Kross på lite vinglande ben, var busiga och plankade in på tåget och spelade dumma svenskar. Bad girls! Det slutade med SoHo, dans och dyraste tequila shoten ever? Tycker faktiskt att 18 dollar för två är att överdriva med tanke på att detta är ett backpackersställe. Jisses, vi är ju inte gjorde av pengar! Förövrigt, billigt och bra med fem dollars drinkar. Rolig svensk natt som slutade med att vi sprang till bussen, barfota.

 

/ n

Event Cinema, Bondi Junction

Jag och Daniela skulle gå och se American Pie The Reunion.
Vi går fram till biljettkillen och ska köpa våra biljetter.

18,50 dollar.

Daniela uttrycker sig direkt, på svenska: Fan, vad dyrt det är!
Killen vi köper biljetterna av säger plötsligt, på svenska: Är ni svenskar?

Jag börjar garva massa och Daniela vill typ bara gräva ner sig under jorden.
Hahaha!

Men sedan säger han också:
Jag vet, det är dyrt att gå på bio i Australien...
och är jättetrevlig och ställer massa frågor om vad vi gör här och hur länge vi har varit här, osv.

Vi båda fortsätter garva när vi ställer oss i kön för dessert på Max Brenner. :D



/ n

Jag växte upp i Nässjö, en liten håla på småländska höglandet.
I hela mitt liv har jag både älskat och hatat denna plats.
Men hur som helst har det alltid varit min trygghet, ett ställe jag kallar hem.

Något förändrades när jag åkte till USA. Jag drabbades många gånger av hemlängtan, mycket på grund av den taskiga starten jag fick, och var på väg att ge upp så många gånger. Jag ville hem. Hem till tryggheten. Vad jag inte tänkte på då var att det livet där hemma som jag längtade tillbaka till så var gymnasietiden. För det var ju livet jag levde innan jag åkte över Atlanten. En tid som var förbi och aldrig skulle komma tillbaka igen.

Det tog ungefär 6 månader innan jag började känna mig som hemma på riktigt i Philadelphia. Den starkaste känslan hade jag först efter 8 månader, när jag flög tillbaka från Florida efter en veckas semester med min svenska familj. Kommer så väl ihåg när planet landade den gången. Så många känslor. Jag var ledsen och gråtfärdig efter att ha sagt hejdå till familjen på Miami flygplats. Mitt flyg var dessutom några timmar försenat och tröttheten exploderade nästan i mitt huvud. Sedan gick planer för landning och jag tittade ut genom fönstret och kunde se Wells fargo arenan, och de andra sportsarenorna. En stor Philliesskylt lös upp i mörkret(baseballlaget) och allting kändes så bekant, välkänt. Philadelphia. Som att komma hem.

Att sedan komma hem igen, efter att ha varit borta så länge och hittat en ny stad att kalla hem på andra sidan jorden var mer än förvirrande. Hade plötsligt svårt att känna mig som hemma i staden jag växt upp i. Det tog tid att komma in i nya svenska vanor igen, för livet i Sverige skulle ju inte komma att bli detsamma som innan USA då jag gick på gymnasiet. Dessutom kände jag mig ett tag mer amerikansk än svensk. Det var i ungefär samma veva som jag hittade familjen i Sydney som jag börjat komma in i rutinerna hemma igen. Lagom tills jag skulle åka iväg igen alltså. Haha.

Nu kallar jag Sydney, Australien för hemma.
För det känns verkligen som hemma. Jag har min värdfamilj, mina vänner, mina rutiner och mina favoritplatser.
Jag vet vad jag beställer för kaffe och jag vet var jag föredrar att äta brunch. Jag hittar till platserna jag ska till och jag vet ur saker och ting funkar, har till och med vant mig vid accenten. Och jag vet att jag kommer sakna allt detta när jag väl är hemma i Sverige igen.

Men mina au pair äventyr ta slut i juni.
Nu är det dags att slå sig ner en gång för alla, börja plugga och finna ro och nya rutiner, än en gång.
Och det kommer bli så bra så.
Sverige är trots allt ett väldigt bra land att leva i.
Och jag är stolt över att vara svensk!

En vacker dag i framtiden hoppas jag på att vara tillbaka i både Philly och Sydney igen. :)

/ n

Glömmer hela tiden bort att det är Valborg i helgen...
Själv har jag inga majbrasplaner, som förra året i Philly.
Vi välkomnar ju hösten till Sydney just nu. Blir bara kallare och kallare..

Men åh, glad valborg Sverige!
Hoppas ni får riktigt fint vårväder där hemma!


Valborg i Philly förra året! :)


/ n

Så i onsdag var det då Anzack Day.
Jag åkte in själv till stan redan vid 9 för att se paraden.
De andra tjejerna, Grace, Bec och Daniela skulle inte komma in förräns senare.
Redan vid 10 skcikar jag ett sms till Grace:

Probably the most boring parade I´ve ever seen.

Kan inte fatta hur folk orkar stå där i fyra timmar och glo på folk som marcherar till trummor osv.
Den ena gruppen likande den andra. Uniformerna såg ju typ likadana ut också. Lite olika stilar och färger förstås. Men nej, en halvtimme räckte för mig. Dessutom var det fruktansvärt kallt och blåsigt (notera, 12 grader) och jag stod och nästan hackade tänder. Så bestämde mig för att gå till ett soligt ställe. Vilket slutade i Circular Quey fär där jag senare mötte upp Grace och Bec. Sedan kom Daniela och vi gick för att käka lunch i the rocks.
Efter lunch blev det en timmes promenad längs vattnet till Darling Harbour. En drink och lite dans med alla army folk på ett ställe på George Street. Det som var såpeciellt med denna dag är ju att folk hade på sina uniformer. Sedan är det den enda dagen på året då det är lagligt att spela two up. Vilket går ut på att man vadar med mynt, gamla pennies. Tail or head? Så man vadar antingen på en head och en tail, eller två tails och två heads, osv mot varandra. Kan man nog förlora en hel del pengar på. Vi stod och kollade på detta en stund, mest för att se hur det går till. Intressant. :)

Efter att Bec och Grace åkte tillbaka hem till Clovelly stannade jag och Daniela i stan en stund till.
Sushi och svenskt fika på Café Svennson. Ett café som svenska kyrkan i Sydney håller i. Är öppet varje onsdagkväll och jag hade inte varit där än, så helt klart var jag tvungen att gå dit när det ändå var onsdag. Så ja och Dani vräkte is oss lite våfflor och satt och drack svenskt kaffe medan vi bläddrade igenom ett gammalt nummer av Veckorevyn. Verkligen konstig känsla det där. Att höra svenska runt om en. Att läsa svenska. Att se svenska grejer. Känns nästan nostalgiskt.

Hade en riktigt fin dag i alla fall.
Kul att få uppleva en australiensk/kiwi traidtion.


Paraden









Promenad längs vattnet




Sushi med Daniela







Café Svensson








/ n

Skrattanfall!   :)

Anzac Day is a national day of remembrance in Australia and New Zealand, originally commemorated by both countries on 25 April every year to honour the members of the Australian and New Zealand Army Corps (ANZAC) who fought at Gallipoli in the Ottoman Empire during World War I. It now more broadly commemorates all those who died and served in military operations for their countries

(källa: wikipedia)

För intresserade finns det även mer att läsa här: Anzack Day

Anzack Day är en public holiday den 25 april varje år då alla är lediga. (lite som vår 1 maj)
Vilket är imorgon.
Imorgon hålls en parad inne i city. Så jag tänkte åka in och kolla den.
I och med att alla är lediga får även jag ledigt denna dag. Fast jag har lovat att ha koll på barnen i två timmar mellan 3 och 5 då mina hostparents är iväg en stund, which I am completely fine with. :)

Ikväll händer inte mycket.
Mest bara chill, blogg och musik.
Jag är trött.
Men att gå och lägga sig tidigt skadar ju inte om man ska upp vid 6 för att skypa imorgon innan man åker in till city vid 8.

cheers!
/ n

 

Medan min värdmamma jobbade på en uppsats för hennes univeristetkurs på lördageftermiddagen åkte jag, min värdpappa och barnen till Devenport, en annan stadsdel av Auckland. Vi åkte upp till North Head, en kulle/gammal vulkan. Sedan lekte vi med barnen i lekparken innan vi åkte tillbaka för middagewn med resten av familjen i Mt Eden.

/ n

 

Vi hade otroligt tur med vädret under resan. Vi trodde det skulle bli kallt, regn, regn, regn och kallt. Men det var soligt och en sådan där behaglig värme varje dag. Lika så var det på fredagen. Underbar dag. Så vi, min värdfamilj och jag, fick erbjudande att hänga med min värdmammas syster Amy och hela hennes familj på hennes båt. klappat och klart, alla packade in sig i hyrbilen och drog iväg.

Deras båt var helt otrolig! Stor. Sovutrymme, ett annat sovutrymme med våningssäng, toalett, kök... and so it goes on. Som sagt, stor båt. Större än din pappa. ;) Alla barnen var hyperexhalterade såklart. Eller två barn rättare sagt, som aldrig hade åkt någon annan båt en färjan i Sydney. Ni kan ju gissa vilka det var. ;)

Vi åkte ut till en ö, som jag förövrigt har glömt bort namnet på.
Men det var så, så vackert! Resten av dagen spenderades på stranden. Barnen i vattnet.
Fin, fin dag!

 

 

 

/ n

 

Lördagen var Easter Hunt hos mina värdföräldrars kompisar. Var en hel grupp av familjer som kom med barnen för Easter Hunt, som på kiwi sätt, gick till så att barnen ska leta chokladägg i trädgården. Alltså inga riktiga typiska svenska påskägg fyllda med godis här inte. För både stora och små serverades hot cross buns, som tydligen är en stor del av påsken i både Nya Zeeland och Australien. Är en slags bulle som serveras varm, oftast med smör.

Nästa år hoppas jag på en riktig svensk påsk med traditionell svensk påskmat, påskris och ett stort påskägg fyllt av godis. Var ett bra tag sedan nu.

/ n

 

Så har ännu en helg snart passerat. Känns som om dagarna springer förbi nu, en efter en.
Bec var hemma själv i helgen, då hennes värdfamilj åkte till Melbourne i torsdags. Vilket betydde att vi kunde chilla hemma hos henne igår innan vi drog in mot stan. Vi köpte takeways, italienskt, yum yum, sedan gick vi till the bottle o och köpte med oss lite cider och liknande. Man får passa på när man kan. ;) Väl hemma hos henne käkade vi, gjorde oss i ordning och lyssnade på musik från en australiensk musikkanal, kallad V. Sedan var det dags för kvällens utgång. Var? Scary Canary såklart. Vi hade inte vart där på en hel månad, och är man stammisar så är man. Tror allt de har saknat oss där. Lol! Vi mötte upp en ny finsk tjej, Johanna och en engelsk tjej, Emma som Bec känner sedan innan. Mkt bra kväll! Trots att mina fötter värkte så mycket i slutändan att jag var tvungen att ta av mig skorna när vi gick för att leta efter taxi kl 3 öpå natten. Så går det när man inte är van vid högklackat. Jag har seriöst ont i knävecken idag!! I morse fick jag chocken när jag vaknade och såg att klockan var 12.50!!! Välbehövlig sömn i alla fall. Vi brunchade på CloDeli, sedan mötte vi upp Grace och Daniela för att gå och se The Lucky One på bio. Bra film!

Ännu ett trist och torrt inlägg utan bilder.
Jag ska bli bättre.
Har ju fortfarande massa att uppdatera om Nya Zeeland.
Nu ska jag skypa med Becca där hemma.
lovely!

xo

/ n

Något som är himla bra i Nya Zeeland är att det inte finns lika många giftiga och farliga djur som i Australien. De har bara en giftig spindel, som ej dödar. Ett bett gör dig bara väldigt sjuk. Man kan liksom hålla sig lugn när man vistas i detta underbara vackra och trygga land.

Sedan jag kom hem till Sydney har jag redan mosat sönder två spindlar. En för bara en liten stund sedan. En annan igår. Två stycken på mindre än ett dygn alltså. I mitt rum dessutom. Not cool. Har jag förresten berättat att jag hittade en spindel i min säng för några veckor sedan. Minimini, men ändå. Not cool.

/ n

Två hektiska dagar med jobb har det varit sedan min återvändo till Sydney.
Dock väldigt fina dagar.
Det är fortfarande school holiday här sedan påsken, så har varit hemma med femåringen.
7 am-6 pm. torsdag.
7 am - 6 pm plus barnvakt från 7.30 till 00.30.
Efter att lillen slutligen somnar in vid 10 pm, blev det två timmars skypesamtal med Jess.
I´m off to bed!
night!

/ n

 

Första veckan  och de två sista nätterna i Nya Zeeland bodde vi hos min värdmammas mamma i Auckland. Hon bor i en av de centrala förorterna, närmare bestämt Mt Eden. Bilden ovan är tagen under vår första promenad genom lilla Mt den Village, dagen efter att vi anlänt. Den stora kullen i bakgrunden är en stor gammal vulkan, som nu för tiden inte är aktiv längre, och aktiv har det inte varit på flera hundra år... tack och lov.

Playground

 

Front yard

 

 

/ n

 

I eftermiddag åker jag med familjen till flygplatsen. 
Två veckor familjesemester.
Ska hälsa på resten av familjen, äntligen få träffa barnens mormor, moster och kusiner. Också, min värdpappas föräldrar och hans bror som jag redan har träffat.
AUCKLAND NÄSTA!

Uppdaterar om jag får tid och tillgång till dator.
Ciao!

/ n

Efter en chillkväll med Bec hemma hos Grace i fredagskvälls sov vi ut riktigt ordentligt lördagmorgonen. Sammanlagt sov vi 12 timmar under hela natten. Så går det när man är van vid att bli väckt av barn varje morgon. Grace tog ut oss på lite äventyr, till ett vattenfall i närheten av vad hon bor. Kändes verkligen som är vara mitt ute i ingenstans på den Australienska landsbyggden typ. Så fint var det, så fridfullt!!












Sedan blev det lunch på Gosford stranden. Myyyys!!!! :)



/ n

"Hey, where are you from"
"How long have you been here for"
"What are you doing here"
"How do you like it?"
"How long are you staying for"

90% av alla som frågar är australienare, de flesta från Sydney som kommer till backpackersställerna för att ragga backpackers.
Och efter att ha varit på Scary Canary ett antal gånger nu, har vi också insett att många kommer dit om och om igen. (har de inget bättre för sig? hosthost)
Om det är för att drickan är billig, musiken bra eller helt enkelt att backpackers från Europa är lättflörtade kan man fundera vidare på.(notera att vi är au pairer!! och inte räknas med här, lol) Mycket troligt en blandning av allt...

Anledningen till att vi, som mestadels består av mig och bec, har gått dit mer än en gång är för att vi kan ha kul utan att spendera a fortune of money. Drinkarna är billiga och musiken är bra, och vi får dansa och vi har kul. Dock är det litet, smockat och trångt.
Så, i vilket fall, tröttnar man efter ett tag när folk kommer och börjar ställa alla dessa frågor, på dansgolvet, när man dansar! Så fort alla standardfårgorna är ställda brukar vi gå därifrån och hitta ett annat utrymme att dansa vidare på.
Musiken är hög och man kan ju ändå inte höra allt den andra säger. Så det blir va, va, va vad sa duuuu?? Vid baren är okej. Där är det trots allt trevligt  att snacka med folk.

---

Så att få komma bort från vårat älskade turistiga Sydney i helgen och faktiskt komma ut på ett annat ställe än backpackersklubbar var underbart! Gosford, där Grace bor, är ett litet ställe, där om inte alla känner alla så känner man någon som känner någon som känner någon. Lite som hemma i Nässjö ni vet. Och på ställerna där vi gick ut i lördags var det i stort sett bara lokalbefolkning. Vi kunde vistas på dansgolvet med marginal, utan att någon kom fram för att avbryta med alla dessa frågor. Folk var vänligare, och det var en himla bra stämning i luften. Vi hade såå kul!

/ n

Kära Sverige,

... Nu skiljer det bara 8 timmar i tid mellan oss.
För i helgen vreds klockan här tillbaka en timme.
Här går vi mot Vinter nu...

xx

Söndag vid Toowoon Bay, Central Coast. En promenad på stranden efter picknick/frukost/brunch med Grace´s härliga familj! :)
















/ n