myaupairdiary

Gabbi plockadeupp mig vid 8 pm och vi åkte mot King Of Prussia, för att käka middag på Cheesecake Factory. Hon åker på fredag (inte hon oxå!!) Vi hade så sjukt kul ikväll, garvade en massa, att när vi väl skulle säga hej då började jag typ gråta floder. Känslosamma jag. Jag och Gabbi träffades inte så fruktansvärt, överdrivet mycket under året. Hon var mer den typen man träffar lite då och då, typ en gång i månaden över en fika eller lunch, den personen man står och snackar med minst 10 minuter varje gång man ses på gymmet. Men bara för det menas det inte att den personen har betytt mindre än andra under året. Personen blir lite som en självklarhet i ens vardagsliv, lite som alla kompisar i ens liv där hemma. Gabbi har gjort sjukt mycket för mig under året, alltid stöttat, alltid verkat så vuxen och tillitsam. Jag kommer sakna att bara spontanringa henne ibland, fråga hur läget är och om det inte är dags för en kaffe snart. Mellan Sverige och Brazilien är det lååångt, alldeles för långt för att ses en kväll för en kaffe på Starbucks. hur vet man att man någonsin kommer att ses igen?   


Good Bye Gabbi, have a safe trip back home to Brazil, thanks for everything you´ve done for me this year.


Men detta är en del av au pair livet, kompisar kommer, kompisar lämnar. Sedan får framtiden avgöra vilka man träffar igen... But for sure, I am so thankful for all the wonderful people across the world that I have met this year!

/ n