myaupairdiary

Kära läsare, kära familj och vänner hemma i Sverige! Det var inte alls meningen att skämma upp er med det förra inlägget. Det är ju inte direkt så att jag har tagit något beslut, utan det är bara tankar som har börjat spinna runt, idéer och funderingar som jag känner att jag kanske borde förklara och dela med mig av.

Jag har varit här i exakt 5 månader och en vecka idag.
Halvlek närmar sig.
Det återstår ca 7 månader kvar av mitt au pair år och ju närmare vi kommer half the time ju mer börjar jag fundera på vad jag vill göra när jag kommer hem. Vad har jag som väntar mig i Sverige? Hur kommer det vara att återvända och det som skrämmer mig mest: Hur mycket kommer jag att ha förändrats och hur kommer det påverka omgivningen runt omkring mig?

Många före detta au pairer brukar påstå att allting är som det alltid ha varit när de kommer hem.
Har funderat på detta, men tror inte riktigt att det kommer stämma för mig.
Det är så mycket som har hänt och kommer att hända där hemma sedan jag åkte.
Pappa, Ann-Marie och Hanna har flyttat till Stockholm. Många av mina kompisar pluggar och har flyttat hemifrån och så till den största förändringen. Hemmet jag lämnade natten till den 16 augusti är inte längre mitt hem. Jag kommer inte komma tillbaka till mitt rum och känna att Ah, mitt underbara rum och titta, det ser ut precis som det brukar göra.. När jag kommer hem igen är det inte ens säkert att jag har ett rum till en början, även om det kommer fixas inom tid. Från att ha bott i en liten lägenhet kommer jag nu komma hem till ett stort hus med utökad familj.

Allt är, när det kommer omkring, bara positiva förändringar och jag kan knappt vänta för att ta del av det. Men lika mycket som flytten och den stora förändringen där hemma gör mig helt excited skrämmer den mig också. För hur kommer jag handskas med allt det nya och hur lång tid kommer det ta innan jag kommer in i allt som de där hemma har byggt upp under året jag var borta?

De två första veckorna i Nässjö kommer jag vara så himla uppspelt av att träffa alla igen, världens lyckligaste lilla människa. Men sedan, efter sådär två veckor, kommer jag mycket troligt vara trött på Nässjö på nytt, tycka att allt är så litet och tråkigt och bara vilja åka tillbaka till USA. Sådär tror jag att funderingarna kommer gå. Och jag är så rädd att jag den dagen kommer ångra att jag inte förlängde, att jag inte testade en gång till på ett annat ställe, dit mina drömmar gick när jag först började med min au pair ansökan - Californien. (Arizona vore coolt också)


Därför har jag börjat fundera.
Jag skulle kunna ansöka om förlängning, skriva på alla papper och betala alla avgifter och ge mig in i matchningsproccessen på nytt. Det bästa med förlängning vet ni, är att man kan få önska ett specifik område, så var det inte när man var i matchningsprocessen första gången. Denna gång tänkte jag i så fall vara superduper noga med frågorna jag ställer till familjerna för nu vet jag vad hela den här grejen går ut på, jag vet på ett ungefär vad jag tycker är okej och inte och vad som är viktigt att tänka på. Nu, har jag inget att förlora. Hittar jag ingen familj som jag känner WOW över, ja då hittar jag inget och då är det bara att åka hem till Sverige igen i augusti/september. Men hittar jag en familj jag verkligen vill till, ja då åker jag dit och ger det en chans!

Dock måste jag först, innan jag tar ett beslut bestämma mig för om jag verkligen vill jobba som au pair ett år till.. Samtidigt har jag insett att au pair kan innebära olika saker i alla olika familjer. Mitt au pair jobb skiljer sig till exempelvis helt från Elins eller Antonias.  

Detta är trots allt den viktigaste frågan.

PLUS, att jag saknar alla där hemma så mycket att jag vet inte vart jag ska ta vägen ibland.


Men,

Jag ser möjligheten och leker med tanken...
Drömma kan man ju alltid göra!

/ n