Nya planer
... och nej, jag avslöjar inget än.
/ n
Tummy Flu
/ n
Extending - En Möjlighet!
Jag har varit här i exakt 5 månader och en vecka idag.
Halvlek närmar sig.
Det återstår ca 7 månader kvar av mitt au pair år och ju närmare vi kommer half the time ju mer börjar jag fundera på vad jag vill göra när jag kommer hem. Vad har jag som väntar mig i Sverige? Hur kommer det vara att återvända och det som skrämmer mig mest: Hur mycket kommer jag att ha förändrats och hur kommer det påverka omgivningen runt omkring mig?
Många före detta au pairer brukar påstå att allting är som det alltid ha varit när de kommer hem.
Har funderat på detta, men tror inte riktigt att det kommer stämma för mig.
Det är så mycket som har hänt och kommer att hända där hemma sedan jag åkte.
Pappa, Ann-Marie och Hanna har flyttat till Stockholm. Många av mina kompisar pluggar och har flyttat hemifrån och så till den största förändringen. Hemmet jag lämnade natten till den 16 augusti är inte längre mitt hem. Jag kommer inte komma tillbaka till mitt rum och känna att Ah, mitt underbara rum och titta, det ser ut precis som det brukar göra.. När jag kommer hem igen är det inte ens säkert att jag har ett rum till en början, även om det kommer fixas inom tid. Från att ha bott i en liten lägenhet kommer jag nu komma hem till ett stort hus med utökad familj.
Allt är, när det kommer omkring, bara positiva förändringar och jag kan knappt vänta för att ta del av det. Men lika mycket som flytten och den stora förändringen där hemma gör mig helt excited skrämmer den mig också. För hur kommer jag handskas med allt det nya och hur lång tid kommer det ta innan jag kommer in i allt som de där hemma har byggt upp under året jag var borta?
De två första veckorna i Nässjö kommer jag vara så himla uppspelt av att träffa alla igen, världens lyckligaste lilla människa. Men sedan, efter sådär två veckor, kommer jag mycket troligt vara trött på Nässjö på nytt, tycka att allt är så litet och tråkigt och bara vilja åka tillbaka till USA. Sådär tror jag att funderingarna kommer gå. Och jag är så rädd att jag den dagen kommer ångra att jag inte förlängde, att jag inte testade en gång till på ett annat ställe, dit mina drömmar gick när jag först började med min au pair ansökan - Californien. (Arizona vore coolt också)
Därför har jag börjat fundera.
Jag skulle kunna ansöka om förlängning, skriva på alla papper och betala alla avgifter och ge mig in i matchningsproccessen på nytt. Det bästa med förlängning vet ni, är att man kan få önska ett specifik område, så var det inte när man var i matchningsprocessen första gången. Denna gång tänkte jag i så fall vara superduper noga med frågorna jag ställer till familjerna för nu vet jag vad hela den här grejen går ut på, jag vet på ett ungefär vad jag tycker är okej och inte och vad som är viktigt att tänka på. Nu, har jag inget att förlora. Hittar jag ingen familj som jag känner WOW över, ja då hittar jag inget och då är det bara att åka hem till Sverige igen i augusti/september. Men hittar jag en familj jag verkligen vill till, ja då åker jag dit och ger det en chans!
Dock måste jag först, innan jag tar ett beslut bestämma mig för om jag verkligen vill jobba som au pair ett år till.. Samtidigt har jag insett att au pair kan innebära olika saker i alla olika familjer. Mitt au pair jobb skiljer sig till exempelvis helt från Elins eller Antonias.
Detta är trots allt den viktigaste frågan.
PLUS, att jag saknar alla där hemma så mycket att jag vet inte vart jag ska ta vägen ibland.
Men,
Jag ser möjligheten och leker med tanken...
Drömma kan man ju alltid göra!
/ n
Sweden vs Extending
Sprang på löpbandet nere på gymmet en stund och därefter en lång stretchning. Precis vad jag behövde.
En lång fika med Elin på Saxby´s Coffee med en diskussion som väcker många tankar och funderingar.
So,
Go home back to Sweden in August or extend for another year in California?
(Få inte panik nu, mamma! I så fall kommer jag hem över jul)
/ n
One Word...
Happiness!
<3
Abnormal Psychology Class
Det bästa är att jag tror jag har funnit mig en ny vän. Träffade henne redan i måndags, vi snackade i fem minuter och sedan hade vi varandras nummer. Riktigt snäll och go och omtänksam tjej. Hon bor på campus och vi sa att vi ska färsöka hitta på något någpon dag. Nästa vecka om jag har tid efter lektionen skulle hon förhoppningsvis visa hennes studentrum.. Wihoo, det ser jag fram emot. Tror och hoppas att detta kan bli min första, riktigt amerikanska vän. Jag menar en sådan vän som man inte bara träffar en gång,hänger med och sedan glömmer bort, utan en sådan vän som man kommer hänga ganska ofta med. I hope so!
Take Care Sweden while I am enjoying my time here :)
/ n
Brev från Skåneland.. :)
Detta låg i the mail box idag när jag och E hämtade in posten. Hur glad tror ni inte jag blev när jag såg detta? Brev från Natalia, min underbara lilla skåning. ;)
Tack vännen, du gjorde min dag! :)
/ n
6 Credits or 72 Hours of Class
Som au pair ingår i programmet att ta 6 credits eller 72 timmars kurser på college, universitet eller någon form av helgkurser. Detta är obligatoriskt och något som myndigheterna i USA har bestämt. Du får själv välja hur du vill få ihop de här timmarna/creditsen och din värdfamilj sponsrar med 500 dollar, resten får du själv stå för. Personligen tycker jag att det är kul att man också får möjligheten att testa på lite college liv och på sätt inte bara träffa en massa au pairer, utan även studenter från hela USA och exchanged students osv.
Jag hade min första class i måndags på Harcum College och imorgon är det dags igen.
Abnormal Psychology heter kursen och den verkar jätteintressant och jag är riktigt taggad på att gå i skolan igen. Haha, sa jag det där?
Om ca två veckor börjar min andra class, TOEFL preparation class. Det är en förberedelseklass i engelska för de som prelinärt vill ta TOEFL testet som man måste ta om man vill plugga på college senare i livet.
På Harcum hade de a special offer for au pairs. Om man valde att ta the TOEFL class för 420 dollar kunde man också få välja en college class för endast 150 dollar. Detta är ett väldigt bra pris med tanke på att det brukar vara svindyrt. Alltså sammanlagt blev det 570 dollar, plus 30 dollar i i registerings avgift. Så 600 dollar, var 100 dollar jag fick betala på egen hand. Helt okej tycker jag, med tanke på att det ger mig alla timmarna, yes!
Så nu ska jag läsa läxan vi fick i onsdags så jag är redo för morgondagens lektion... :)
/ n
Snöstorm
/ n
USA
New York City (5 ggr) - Första gången med Training School, andra gången med au pair gruppen (CT) för Scavenger Hunt, tredje gången med Elin och övernattning på hostel, fjärde gången övernattning i en lyxlägenhet på Manhattan med värdfamiljen och slutligen femte gången bara över dagen med Angelica.
West hartford och Hartford - Bodde min första månad i USA i West Hartford, CT. Var ute med mina nyfunna kompisar i Hartford en kväll.
Washington DC - September, weekend med min tyska vän Janina, hennes värdpappa och ett av hennes värdbarn. Vi var på Bröllop, såg Vita huset och allt annat som man bara måste se i DC. Detta var under tiden jag var i rematch och jag träffade en av familjerna som jag varit matchad med. Jag ville till dem, de ville ha mig, men de fick det aldrig att fungera eftersom de inte hade något current sovrum för mig...
Boston (2 ggr) - Första helgen i oktober då jag hälsade på Elin och Ida.
Andra gången var under nyår med Marie.
Bryn Mawr och Philadelphia - I början av oktober flyttade jag till Bryn Mawr och har sedan dess också varit inne i Philly ett antal gånger.
Detroit flygplats - Mellanlandade där när jag skulle till LA. Hehe... :p
Los Angeles - Blev lite av en spontanresa där i mellandagarna, men hur underbart var inte det? Jag och Tinde såg Hollywood skylten, gick på Walk of Fame, var på Universal Studios och Santa Monica Beach. Vi åkte runt och kollade på kändishus och dessutom hann vi med en övernattning på ett skabbigt, väldigt typiskt amerikansk motell i Beverly Hills och även en övernattning i LA downtown.
Newport Beach - På vägen till Palm Springs stannade vi någon timme i Newport Beach, coolt! Vackert! Där vill jagh bo, typ. ;D
Palm Springs - Två sista dagarna med Tinde i Californien. Öken, öken, öken... haha, men vackert! Jag gillart!
Nu när jag ser tillbaka på det inser jag vad mycket jag har hunnit med trots allt. Det finns dock fortfarande många grejer jag vill se och göra innan mitt år är slut.
Det som än så länge är bokat och klart äri alla fall Florida, Miami och Orlando med min svenska familj i april.
Och det som jag vill se och hoppas att jag får möjlighet med är:
Chicago (weekend)
Atlantic City (två dagars, eller en dag)
Princeton University (Ligger typ en timme härfrån)
New York igen, såklart. Och även DC en andra gång.
Baltimore
New Orleans
San Fransisco
LA (again)
San Diego
Las Vegas
Grand Canyon
Hawaii
Seattle och Forks ;)
Är så mycket jag vill se att jag känner att tiden inte räcker till. Plus att det är svårt när man jobbar på schemat jag har. Och pengar är ju ett annat problem för sig. Haha.. Känner också att jag måste börja planera nu... men vart ska man börja...?
/ n
Rörig Söndag
Söndagen blev inte som planerat. Söndagar brukar i vanliga fall vara min lediga dag i veckan och idag var planerna att Emilia skulle komma hit vid 10 am, vi skulle åka till IKEA och träffa Elin och Elena och senare äta lunch där. (Köttbullar!!!!) Men vid 10 får jag sms av Emilia som säger att hon fprtfarande är kvar i kyrkan och att hon kommer till mig vid 11. Jag går ner, pratar lite med mina värdföräldrar som helt plötsligt kommer på att de vill att jag ska sitta lite barnvakt vid 12.30 - 2. pm medan de har "buisness möte" med farföräldrarna och det var vitkigt att E inte var där och lyssnade. Snäll som jag är bara går det ju bara inte att säga nej. (måste bli bättre på den här fronten) och så lovar jag ju självklart bort mig vilket slutade med att Emilia och jag aldrig hann åka till IKEA eftersom hon intekom förrän 11.30 am och vi skulle vara hemma till 12.30 och Emilia var tvungen att åka tillbaka till Chadds Ford strax innan kl 2 pm. Nåväl, det blev bra ändå, E älskar Emilia så var bara kul att vi alla tre kunde umgås. Synd bara att det inte blev någon IKEA lunch.
Emilia och jag en dag I Philadelphia i november.
Elin, Elena och jag i Philly last week...
Sedan planerade jag att åka till gymmet, men tanken på att behöva gå en halvtimmes promenad för att komma dit tog emot. Ja, jag har blivit lat och bilberoende i detta land. Orkade inte heller ringa och fråga om jag kunde få ta min värdmammas bil till the Y. Nej dp, istället könde jag hur trött jag blev och tog en nap istället. Vid 4 tiden ringer Elin och säger att de skulle till en fransk tjej lite senare och att Mille, danska tejen som bor i Bryn Mawr kunde plocka upp mig på vägen efter att hon lämnat födelsedags kalaset hon var på. Eftersom det är Söndag har jag ingen lust att stanna hemma. Så jag tar på mig skorna, tar med mig väskan och beger mig ut på promenad i Haverford College Park. Sedan vidare mot Ardmore där jag stannar i CVS butiken en timme medans jag vänyar på att Mille ska höra av sig. Köper med mig en fotfil och handsprit. Mille smsar, säger att hon inte kan komma. Jag får sms av Antonia )tysk kompis) som undrar om jag vill ut och äta middag med henne. Elin ringer, frågar om jag kan ta en egen bil och komma. Jag tackar ja till Antonias middagssms. Väntar på svar, tar en evighet, går över till Wawa, köper en kaffe medan jag väntar. Lite senare får jag svar, vi bestämmer att hon kommer dit. Vi går runt lite inne på en annan Pharmacy, jag gårut därifrån med en ny hårfön. Äntligen, kan inte fatta att jag överlevt i tre månader utan en... ;p Vi väntar på att få svar från de andra tjejerna (mitt "tyska" kompisgäng). Ingen svarar och vi väntar ut tiden. Åker hem till Antonia och väntar, k 8.30 ger vi upp. Vi drar till Bertuccis, en italiensk restaurang i Bryn Mawr, ca 5 min gångavstånd från mig. Åh, tusan vad gott det var! Första gången jag käkade där. Och nu blir det farligt när jag bor så nära. Haha... Angelica, jag planerar redan att kanske ta dig dit på fredagen när du kommer om tre veckor... ;)
´Antonia at World fair in november.
Och här har vi min älskade Angelica som kommer på besök från Long Island om tre veckor.
(Har vi koll på alla med namn nu ? ;D)
Minst sagt rörig dag. Men även om det inte alltid blir somman tänkt sig så kan det bli bra ändå. :)
Imorgon är barnen här lediga från skolan,vilket betyder lite mer sömn. Troligtvis. E ska ha en playdate 9.30 am - 1 pm. Och jag har själv min första dag i skolan för imorgon börjar en av mina college kurser, can´t wait. Mer om college imorgon! ;)
Nattinatti...
/ n
Saturday, Jan 15th 2011
På kvällen var det menibgen att jag skulle sitta barnvakt eftersom E´s sleep over blev inställd. Jag tog tåget in till Philly så fort jag slutat jobba vid 1 för att träffa Sofia. När jag sitter där ringer min värdpappa och säger att jag inte behöver jobba eftersom de hittat en annan lösning. YES! Jag behövde inte komma hem igen om jag inte ville.
Hade i alla fall en toppeneftermiddag och kväll med Sofia innehållande shopping, yoghurtglass och middag. Och massa, massa babbel förstås.. ;) Sofia är en underbart härlig tjej som man kan vara 100 procent sig själv med utan att det känns konstigt. För er som inte vet träffade jag henne på training school i New York och hon har i dessa fem månader bott i New Jersey men är nu i rematch och kommer flytta inom en snar framtid. Men jag jag hoppas att vi ses snart igen, om inte i USA så i Sverige när vi alla är tillbaka på svensk mark igen.
Sådan här glass, frozen yoghurt tror jag att den kallas har jag viljat testa sedan jag kom till USA. Nu äntligen, igår hittade jag och Sofia ett ställe inne i Philadelphia, på Chestnut Street, tror jag det var, som hade just sådan glass. Man får först välja storlek på bägare, sedan får man själv fylla den med glass av olika smaker och topping av olika slag. Och tro mig, det finns MYCKET att välja på! Jag tog lite av cheesecakeglassen, chokladglassen och mangoglassen med en himla massa topping på som jag knappt kom ihåg allt var det var. Men blandannat jordgubbar, blåbär, mango, m&m´s, chokladbitar, coockies, nötter och en massa annat. YUMMI, säger jag bara! ;)
Inte konstigt att man äter sig tjockis i det här landet... Det går ju inte att stå emot... ;)
/ n
16 aug 2010 - 16 jan 2011
I LOVE MY DADDY!
16 april 2011 - 3 månader kvar!
Kids are Kids
Samtidigt som jag skriver och berättar hur mycket jag tycker om E, vilken fin vänskap jag har funnit osv så är det ju bara den ljusa sidan ni får se av det hela... Så den mörka sidan, finns den ? OJA! Den finns!
E är en underbart rolig och totaly crazy liten 8-åring, men tro mig, hon är inte lätt! Hon har en otroligt stark personlighet och är inte rädd att säga vad hon tycker. Lika många gånger som hon säger I love you, Nathalie så säger hon också I hate you, I don´t want to be with you, go away!!
Hon vägrar ibland att lyssna och att få henne att öva piano är en lång mardröms process varje gång. Få upp henne ur sängen på morgonen, få henne att äta frukt till frukost eller särskilt få henne att bortsa tänderna är en tuff utmaning varje dag. Hon hatar mig varje morgon, inte konstigt, jag är ju den som väcker henne ur hennes fina sömn, den som försöker få henne att äta den där frukten och tvinga henne att borsta sina tänder. Och det är så att så fort hon inte får som hon vill, ja då säger hon att hon hatar mig.
Hon har fått mig skratta många gånger, men mist lika många gånger har hon gjort mig ledsen eller totalt galen. Yes, she drives me crazy sometimes. Och vissa dagar har jag varit så trött på henne att jag bara önskat att jag kunde dra mig ur.
Som idag på morgonen till exempel så hade jag packat en väska till hennes sleep over som hon skulle ha i helgen. Jag packade ner en fancy outfit för imorgon eftersom hon skulle på någon slags teaterföreställning. Men jag packade också i en vanlig outfit i fall hon skulle behöva det innan teatern lr efter. Idag på morgonen, ca 20 min innan vi skulle åka till hennes kör, börjar hon packa upp väskan, säger att hon bara vill kolla vad jag packat i. Ungen slänger ut allt det som jag vikt så fint på golvet. Sedan packa hon ner klänningen igen och skiter i den vanliga outfiten som inkluderade ett par rosa byxor och en vanlig långarmadd tröja. Jag försöker packa ner den igen. Hon protesterar. Jag säger att hon lär behöva det... men jag hinner inte prata färdigt förräns hon börjar skrika på mig: You are insane, I hate you!
Jag blir irriterad, slänger kläderna på golvet, går bestämt ut ur hennes rum. Hon undrar vart jag tar vägen. Jag behöver en time out från henne. Hon kan inte förstå varför. Jag säger You need to start thinking about what you say to people. I tried to be nice and you even didn´t let me explain why I put these clothes in your bag...
Och då säger hon: But I was just acting
I was just acting, är en vanlig replik i hennes vardag. Den använder hon ofta. Och visst, hon är en liten actress den lilla tjejen, en rikitgt bra en. Men, jag kämpar fortfarande med att få henne att förstå att livet inte är en enda stor teaterföreställning, att hon inte alltid kan spela teater för i så fall kommer hon snart inte bara göra mig ledsen, nästa gång kanske det är någon annan tur.
Egentligen ville jag väl bara visa den mörka sidan av det hela. Att allt inte är som att flyga på rosa moln här borta. Men sen får man också tänka på vad au pair jobbet innebär: Barn.
Och barn är barn, right! Man får inte ta allt de säger så personligt. Och det är inte lätt och kommer aldrig att bli lätt med uppfostran, särskilt när man ska försöka uppfostra barn som inte ens är ens egna. Det kan seriöst vara frusterande ibland, MEN det är också en ny utmaning i livet...
Tyckte bilden var ganska klockren. Haha. Ungarna bråkar och mamman, mormorn, babysittern eller vem det nu är försöker få de att tänka på något annat. Som sagt, en utmaning.
Väljer att avsluta detta inlägg med några citat som har sagts om barn:
Att rädda barn är att rädda framtiden.
- Selma Lagerlöf
Barn behöver förebilder i högre grad än de behöver kritiker.
- Joseph Joubert
Man kan inte piska in något i barn, men man kan smeka fram mycket ur dem.
- Astrid Lindgren
/ n
Nightmare
But this afternoon she said: "Remember I said I had a nightmare this morning?"
"Yes, I do"
"Actually I dreamt that you told my mom and dad that you wanted to go back home to Sweden"
"Was that your nightmare?"
"Yes, did you hear me scream?"
Naaaw!♥
150 days in America!
150 dagar i USA!
92 dagar kvar tills jag träffar pappa, Ann-Marie och mina älskade systrar igen. Can´t wait! 
Här på Landvetters flygplats började mitt livs utmaning men också mitt livs äventyr för 150 dagar sedan. Jag, Nana, Joel och Evelina tog oss en frukost innan flyget mot Frankfurt lyfte..Jag och Nana delade på en scone minns jag. Känns så nära men ändå så långt borta. Sjukt vad mycket som faktiskt har hänt sedan den dagen...
Och den 4-6 feb kommer min fina Angelica hit. Hur bra kommer inte det bli likson. Det bästa är att det bara är tre veckor kvar tills dess... :D Wihooo!
Nehe, nu är det snart dags för sängen. Tänkte lägga mig i tid denna kväll, det vill säga 8 timmar sömn. Värt ett försök i alla fall.. ;)
Good Night!
/ n
Skype time
Love
WAWA
Tror inte ni förstår hur ofta jag köper kaffe på Wawa. Och nu lär det bli ännu oftare...
Särskilt när närmsta Wawa ligger bara ca 10 meter bort från mitt hus... ;D
/ n
Det är alldeles vitt ute!
/ n
Såhär ser det ut utanför mitt fönster nu, buuurrrr...
Nu längtar jag tillbaka hit. Att gå i sanden på Santa Monica Beach i Californien vore inte helt fel...
Philadelphia
Söndagen spenderades som sagt med goa vänner inne i Philly.
Kallt som in i tusan var det, men det hindrade inte oss från att vandra hela vägen till Rocky statyn och the Rocky Steps vid The Museum of Art som ligger en liten bit bort från Suburban Station. Jag har redan varit där en gång så om det inte hade varit för de andra så hade jag aldrig gått hela den vägen med så lite kläder i ett sådant kylígt väder. Mina händer böev seriöst röda efter ett tag. Uuhh, hade glömt bort hur det kändes när dte var så kallt, ändå var det bara runt fem minusgrader, tror jag. Haha...
I alla fall, vi käkade också lunch på Chokladrestaurangen. Lute dyrare, men så himla gott! Beställde en sallad och sedan en varm choklad som dessert. Kanske inte låter så speciellt, men sååå gott!
Elin skulle på musikal med Emilia och hennes syster på kvällen så jag och Elena drog tillbaka in till Bryn Mawr, där vi käkade middag på en pub innan vi gick till Bryn MawrMovie Theather föratt se the Black Swahn. Creepy, säger jag bara. Super good acting! But creepy.. En sådan där film vi hade kunnat se på Psykologi letionerna med Micke i 3:an och ägna flera lektioner till att diskutera. Ville bara ha Issa och Malin med mig så vi hade kunnat diskutera filmen efteråt för den satte verkligen igång tankarna och analytikern inom mig. Höhö...
Efter filmen kom Elin tillbaka med tåget från Philly så då skulle hon skjutsa hem både mig och Elena. När vi är ca 10 meter från mitt hus måste vi dock stanna eftersom polisbilen är efter oss med blinkande serener. Elin var cool lugn, riktigt imponerad av hur hon kunde vara så lugn. Hon fick visa körkortet och regristreringsbevis, m.m. Felet var att hon först glömde att sätta på the head light på bilen när hon körde ut från parkeringsplatsen, men det fixade hon vid traffikljuset. Det största problemet var dock regristreringsskylten som hade gått ut redan i November. Men eftersom det var Elins värdpappas bil hade hon inte en aning om det. En ticket blev det ändå men polisen lovade att fixa henne ur det eftersom det inte var hennes fel. Dessutom vard et riktigt trevliga snubbar, så allt gick bra!
Hade i alla fall en toppenbra Söndag! :)
/ n
Problem med hotmail
GAAAAH, något är fel med min hotmail. Jag kan logga in och se alla mejl jag har fått men jag kan inteöppna något av dem, eller så är det min dator det är fel på eftersom jag kan öppna mejlen på min värdmammas dator, men allt annat funka ju. Vad är det som är fel?! AHHRG, allt tekniskt gör mig ju galen...
Done, but with errors on page!
Vad är det om ???
Vill ni något, skriv på facebook istället!
Mamma, you better create a facebook account! It´s time! ;)
/ n 
My best friend in the USA
Trots mina timmar, trots att jag ibland bara vill spy på allt och dra härifrån så finns det en liten människa som håller mig fast. Personen jag nog inte skulle klara av att svika om jag stack. Och den lilla människan är E. Hade aldrig kunnat önska mig en bättre relation till mitt värdbarn. Visst kan hon ibland vara jätteirriterande, elak och agera bortskämtoch nonchalant. Men hon är bara ett barn på 8 år som har mycket kvar att lära om livet. Men E berättar jag saker som jag nog inte trodde att jag skulle kunna berätta för ett barn, men hon lyssnar alltid och är jätte intresserad att höra mina livshistorier. För henne vågar jag berätta de dagarna jag har hemlängtan,om jag är ledsen, orolig eller glad för något. Ibland behöver jag inte ens säga något, för kan ni tänka er att även om hon bara är 8 år så förstår hon saker och ting ganska bra ändå. Jag har alltid oftast kul när jag spenderar tid med E. Hon är galen, helt totally crazy, men hon kan verkligen få mig till ett gott skratt. Vi har våra duster och även om hon kan säga att hon hatar mig så vet jag att hon inte menar det innerst inne (det har hon själv sagt) försäger jag att "jaha, då kan jag ju lika väl åka hem" får hon ibland panik och utbrister "Nooo, don´t leave me!!"
Hon kan vara elak, men hon kan också vara världens snällaste. Men vad kan man förvänta sig av ett barn i den åldern som säger precis vad som faller de in. Jag vet att den dagen jag lämnar henne kommer jag sakna henne så det gör ont och jag kommer bara att minnas de bra och roliga stunderna vi hade tillsammans.
E är min bästa vän i detta stora land och det är så sant som det låter. Jag älskar henne!
/ n
Utmattad helg
Den här helgen har väl än så länge inte varit någon toppen helg precis. Igår jobbade jag några timmar på förmiddagen, E hade ingen kör pågrund av att det snöade.(!) Jajemen, det är så det går till här. Haha, hade nog aldrig hänt i Sverige, men här kan till och med skolan ställas in när det snöar. Men det är för att de inte är riktigt lika snabba och bra som där hemma att salta vägarna osv... ;p I alla fall, efter att jag tagit hand om E en stund, hängde jag med henne och min värdpappa till IKEA för att käka lunch, sedan när vi precis åkt iväg får jag ett sms av Elin som säger att de är ett gäng på IKEA som ska på bio lite senare. skit också, lite väl sent att be min värdpappa vända. Och sedan hade jag ju ingen egen tillgång till bil heller så kunde inte direkt ta bilen och åka tillbaka heller. Attans. Så dagen spenderades på mitt rum, försökte få tag på lite kompisar för att förhoppnibgsvis ha någon att spendera kvällen med, men det gick inte så bra. Jag satt ensam på mitt rum hela kvällen med datorn och TVn som mitt enda company. Kind of depressing. Jag hatar att vara ensam! hatar, hatar, hatar! Särskilt när man inte heller träffar så mycket folk i veckorna heller. :(
Nåja, alla dagar an man inte vara på topp.
Och jag var ju sjuk med, lr var jag?
Elin berättade att hon hade träffat min värdmamma på gymmet och hon hade sagt att jag var sjuk och tog antibiotika som alla andra här hemma. Vad är det om ? Jag fick aldrig sore throat, det värsta jag hade var väl troligen en gnutta feber, huvudvärk och illamående. Det var i fredags och igår kände jag mig mycket bättre, bara det att jag var trött. Men ska jag vara ärlig tror jag bara att det var ren utmattning, "utbrändhet" redan, inte ens en hel vecka efter semestern tog slut...
Idag blir en bra dag.
Ska hänga med Elin, Mille, Elena och en av Elenas kompisar in till Philadelphia.
Idag bara måste bli en bra dag, för imorgon är en ny vecka och då blir det ännu mer jobb... Måste samla mina krafter...
xoxo
/ n ;)
Palm Springs, CA
Ganska mycket öken om man säger så. ;)
Vindkraftverk fanns det ingen brist på heller...
Malin, när jag såg det här tänkte jag på det där arbetet vi gjorde om luftenergi i naturkunskap och geografi för något år sedan... ;)
/ n
Saknad
Den här bilden togs förra året i mars, en kväll som faktiskt blev en av de där toppenkvällarna av 2010. Enkelt och spontant, började med 19 årsfika hemma hos mig och sedan gick vi helt oplanerat til hotellet och dansade oss svettiga helt nyktra. Fy tusan vilken härlig och spontan kväll det var!
Tur att en av dem i alla fall befinner sig i samma tidzon som mig! :)
KÄRLEK och SAKNAD!
I LOVE YOU!
/ n
Arbetstimmarna
Det jag funderar på nu är om jag ska ta upp detta redan i helgen eller om jag ska låta Januari gå, fortsätta skriva upp mina timmar och se hur det ser ut efter månadens slut...
Vad tycker ni köra läsare?
Känns så olägligt just nu när alla är sjuka...
Tack för ert feedback!
/ n
Sore Throat
Min värdpappahade det när de kom hem från Florida i Måndags. I tisdags blev min värdmamma sjuk och sedan hakade E på i onsdags, igår kväll ocksa A och nu idag troligen jag med. Ont i huvudet och trött. Skulle ju ha jobbat heldag idag med men eftersom E är sjuk och sov längre idag somnade jag på soffan på nedervåningen. Sov hårt från 9 - 12 och under tiden hade min värdmamma täckt mig med filtar.
Var nästan läskigt så hårt som jag sov. Vissa tillfällen var jag medveten om att det var folk runt omkring mig men dte kändes som om det var helt omöjligt att öppna ögonen och vakna.
E är i alla fall medmin värdmamma på musikskolan nu.
De kommer hem snart och då ska jag troligen jobba några timmar. Min värdpappa skulle komma hem tidigare från jobbet idag, han skulle försöka vara hemma kl 6 pm så då kan jag dyka ner i sängen igen, titta på tv och dricka te, precis som det ska vara när man är sjuk.
Min värdmamma vill att jag ska ringa en doktor och skaffa antibiotika som resten av dem. Hon sa att det till coh med kan vara farligt.
Men jag är inte den typen som ringer direkt när jag får symtomen. Det kan ju faktiskt bara vara vanlig liten feberdos med förkyldning, och jag känner ingen pain i halsen liksom, än... Däremot känns den tjock. Men det ärju lite som jag och Tinde sakcad eom, här tar man medicin och piller för allt. hehe.. så vet inte hur överdrivet det ät eller om det verkligen är så farligt som de säger..
Jag ringde i alla fall min LCC och fick lite förslag på vart jag kunde gå. De har visst en Minute Clinic på CVS butiken här i Bryn Mawr och på deras hemsida står det att de har öppet även på helgerna, vilket är bra om det skulle bli värre.
Skönt att fått sova ut lite i alla fall efter mina två senaste långa pass.
/ n
P.S Idag kom snön tillbaka till Philadelphia. E är överlycklig!
Trött och sliten au pair...
6 am - 9 pm NON STOP!
Inte okej!
Och det är inte direkt första gången jag jobbar mer än det tillåtna max antalet 10 timmar, eller 45 timmar i veckan.
Måste seriöst snart sätta mer ner och diskutera det här med familjen. Kan inte fortsätta så här. Känner att jag alltid är trött och har brist på fritid. Hur ska det då gå nu när jag ska börja plugga också. Orkar inte ens tänka den tanken.
Jag går och irriterar mig på att jag får fler och fler uppgifter att göra hela tiden på det som egentligen skulle vara min fritid och att jag har ett schema som suger.
När det gäller gårdagen så är det så att E är sjuk. Båda föräldrarna är hemma till 12, mamman är hemma till 1 pm, ändå låter de mig jobba. I och för sig är mina värdföräldrar också sjuka just nu så man kan ju tycka att det är förståligt också. Men ne, faktiskt inte. Gå ut och gå och åka till jobbet kan de göra, men de kan inte ta handom sin sjuka unge ett par timmar så den stakars au pairen kan få ett break och vila en stund.
Jag är så himla sick of this place just nu.
Men sedan så kommer min värdmamma på kvällen och tackar mig så mycket för att jag har tagit hand om E hela dagen.
"Thank you so much Nathalie, you must be exhausted now"
Jag har lust att säga att jo jag vet, och jag tycker faktiskt inte att det är het okej.
Men istället ser jag hur trött hon ser it och så får jag dåligt samvetefr att jag tänker så irriterande tankar så istället sger jag bara:
"You´re welcome, yes I am so tired"
Om det hade vart så att jag fick extra betalt eller mer semesterdagar eller lediga helger framförallt hade det varit mer okej.
Men inte nu.
Visst, jag kom hit för att få jobba som au pair.
Men jag tror ingen au pair åker hit bara för att jobba.
Au pairen vill ha fritid också för att spendera tid med sina nya vänner och upptäcka USA, både till land och kultur.. Och det är jag nog ingte ensam om att tycka...
Har börjat fundera på om allt slit verkligen är värt det.
Känner mig utnyttjad.
Jag orkar snart inte mer...
På grund av allt detta blir resultatet: En trött, sliten och olycklig au pair vars hemlängtan bara blir starkare för varje dag som går...
Säger som en annan tjej sa en gång:
"Det finns så mycket annat, bättre saker man kan göra än att slava för en familj i ett helt år... "
P.S Jag tänker inte ge upp än...
/ n
LOS ANGELES, CA!
LOS ANGELES BILDER!
Motellet, första natten
Ut på äventyr, star tour! 
Universal Studios
Andra kvällen, LA downtown, med Max. 
Nya äventyr, Hollywood skylten!
Walk Of Fame
Santa Monica
New Port Beach (OC fan som man är ;D)
New Years Resolutions
Jag minns inte ens om jag hade ett nyårslöfte för 2010, hade jag det? Någon som minns?
I alla fall så har jag två för 2011 och tänkte avslöja dem nu...
1. Stay in shape!
Nu måste jag protestera mot vågen och kämpa emot alla godsaker. Inga mer kilon i år tack. Löftet är inte att gå ner en massa, utan mer att inte gå upp något mer. Gör jag det kommer jag inte må bra så det är lika bra att bli strikt nu. 
Inga mer cookies...
Okej, någon då och då på helgerna... ;)
2. Bli av med min hemlängtan och stanna hela tiden ut i USA.
Egentligen är hemlängtan inget jag kan rå för antar jag. Kommer den så kommer den. Jag förstår inte varför den ska vara så envis. Jag måste sluta att tänka så mycket på Sverige och "hemma", fokusera mer på mitt liv här i USA, lägga ner min kraft i jobbet och lära mig trivas på riktigt. Därför gör jag nu slut med skype... Inte för alltid. Men för ett tag. Jag mejlade mamma och pappa idag och sa att nu blir det inget skype på en månad. Jag vet inte alls om det kommer hålla, har redan varit på väg att bryta ihop idag, men det är i alla fall värt ett försök och kanske kommer det att hjälpa min hemlängtan att försvinna om jag inte hela tiden är så bunden till Sverige. Istället ska jag försöka att göra grejer som att blogga lite mer kanske, gå ut och gå, gå någonstans, ja inte vet jag. Bara så jag får något annat att tänka på. Men om någon har något annat tips är ni välkomna att dela med er!
LA bilder väntar fortfarande på att få komma upp här, ocksa några bilder från Boston.
Det kommer, det kommer...
Jobb snart!
/ n
Back to Reality!
Körde för att hämta upp de på flygplatsen. Första gången jag körde dit, på egen hand på motorväg, alldeles ensam. UTAN GPS! Men det gick bra... Fram tills jag missade exitet till the airport. Tummen upp! Tog nästa exit.
Fick lite oanik nör jag insåg att jag körde mot centrala Philadelphia, hittade inget ställe att vända på, men så tilsllut hittade jag ett donkin donut att vända på, ringde samgtal till Emilia som med hjälp av hennes värdmamma hjälpte mig. Hittade tillbaka till highway 95 south och kunde ta rätt exit.
När vi kom hem skickade min värdmamma genast iväg mig på uppdrag. Handla mat på Acme. Ja, back on track. Ingen vila här inte. Nu blir det liv i luckan igen. Semestern är över. California, take me back!
Nu riktar jag in mig mot April, 3 och en halv månad till familj och Florida!
Nu ska jag däcka i min säng, utan minsta motivation att börja jobba 6.15 am imorgon....
/ n
Update from Boston
Många amerikanare är pratglada och inte rädda för att prata med människor de inte känner. Känner själv att det har smittat av sig lite på mig, eller mer att det känns naturligt när folk man inte känner börjar snacka med en och tvärtom. Men ibland kan det bi för mkt. Som idag när vi började snacka med en äldre man på the Body Shop. Först diskuterade vi olika krämer och sedan började vi snacka om vad vi gjorde där osv, att jag var på besok från Philly osv. Och då visade detsig att han växte upp i Pennsylvania. Mariie gick iväg och kollade på annat medan han fortsatte att snacka massa med mig. Sakta men säkert började han typ flörta med mig. Öh, blä. Skojade om att han ville ha mitt nummer så vi kunde ses nästa gäng han är i Philly osv. Nej tack. Till slut kom Marie tillbaka och vi gick där ifrån, haha. Det roliga var att vi senare såg han på Victoria Secret. Vi rymde där ifrån innan han upptäckte oss. Men alltså Victoria´s Secret, ofta, vad gjorde han där liksom? Haha...
Och gårdagen ja.
Nyårsafton.
Vi samlades hos en av Maries tyska kompisar, jag och Marie de ända som inte var tysktalande, men det var riktigt trevligt. Vi drog in till Boston och skulle se fyrverkerierna. Men vet ni, jämför man med Sverige, var det löjligt. Det var bara raketer på en och samma ställe på himlen och de höll bara på från tolvslaget plus 12 minuter. Vad är det om liksom. Var inte som det brukar vara hemma då man inte vet åt vilket håll man ska titta för att det är överallt. Hallå? Detta är USA, landet som överdriver med allt liksom. Chock. Förutom brist på fyrverkerier så var det livat i Boston. Nästan alla hade någon slags "Happy New Year" eller "2011" hatt på huvudet, hade man inte det hade man något som blinkade. Att man ska vara blinkade under nyår verkar vara en riktig hit. ;) I vilket fall hade jag kul och nu har jag ju säga att jag har firat nyårsafton i USA också. Vem vet om det var sista gången eller inte. Återstår att se i framtiden.
Utanför Public Library i Boston var det Diisco med dj. ;)
/ n
