Tre månader i Sverige - Uppföljning
Kära trogna bloggläsare,
Det är med glädje och spänning som jag härmed väcker bloggen till liv igen. Det är den 14 december och hela tre månader på dagen sedan jag landade på svensk mark efter att ha spenderat 13 månader i det stora landet på andra sidan Atlanten.
Tre månader. Tretton veckor. 91 dagar.
Och här sitter jag med tre olika jobb och nya planer för livet.
Här kommer uppföljelsen om hur jag har återanpassat mig till Sverige sedan jag kom tillbaka.
"Och nu har jag varit hemma i två veckor och hunnit med en hel del efter dagen då jag landade på Landvetter. Jag känner dock fortfarande att omställningen är svår och tar tid. Man ställer inte om sig på en natt. Är det meningen att jag ska komma hem, efter allt jag upplevt, och fortsätta det liv jag levde i Sverige innan jag åkte iväg? Det är inte ens möjligt! Och det har redan passerat ett antal dagar då jag känt mig helt lost och undrat vad jag egentligen gör här?"
Så skrev jag i i bloggen den 29 september i år. Känslorna två veckor efter att ha lämnat USA bakom mig. När jag fortfarande bodde i Philadelphia såg jag fram emot att komma hem till Sverige. Några genomtänkta, ordentliga planer som jag skulle ta till väl hemma i Sverige fanns inte. Det enda jag egentligen hade klart för mig var att jag inte skulle hoppa på den där Dietistutbildningen i Göteborg som jag blivit antagen till.
Jag med Jossan och Bellan nu i höstas.<3
Många gånger under året hade jag försökt föreställa mig hur det skulle vara, hur det skulle kännas att få komma hem. Men peppar, peppar, så lätt har det inte varit. Jag var jetlagd, förvirrad och lite smått deprimerad den första tiden, med en känsla av tomhet inombords. Senare när jag verkligen insåg att jag verkligen är tillbaka i Sverige blev jag som nykär i mitt vackra hemland, och den där "amerikanska dialekten" som några kompisar påstod att jag fått försvann och ersättes åter igen av den grova småländskan. Men fortfarande fanns den där enorma saknaden efter människor och platser som jag lämnat bakom mig i staterna.
Marie
Aimee och Ellinor
Lisa
Mina USA tjejer!
Under de här tre månaderna har jag hållt mig sysselsatt med att ta igen med mina svenska kompisar, resa runt i Sverige. Förrutom besök i Stockholm, Lund, Linköping, Helsingborg och Göteborg, har jag även varit i Danmark och hälsat på min vän Elina som pluggar till läkare i Århus.
Århus konstmuseum när jag besökte Elina i Oktober.
Arlanda airport, Stockholm den första helgen i oktober. Vi överraskade Angelica på flygplatsen när hon slutligen också kom hem från sitt au pair år i USA. :)
Mitt första "jobb" kom egentligen som en slump bara några veckor efter hemkomst, och jag behövde aldrig anstränga mig särskilt mycket för att få det. Jag hade provvecka på Sportlife i Nässjö och träffade där en vän från parallellklassen på gymnasiet som berättade att hon nu sedan ett år tillbaka hade jobbat titt som tätt på Hultetskolans fritids. Hon skulle nu resa iväg under en månad i december och januari och det behövdes en vikarie som kunde jobba för henne under den här tiden. Jag anmälde genast mitt intresse, och det var i stort sett allt jag behövde göra. För sedan har de ringt in mig lite då och då även innan den där månadsperioden i december. Och jag stormtrivs på detta ställe! Det roliga är att jag själv gick mina första år i skolan här och känner igen några av mina gamla lärare som fortfarande jobbar kvar.
Mitt andra jobb var inte heller så ansträngande att få. Jag ansökte som medarbetare för Cultural Care Au pair och skrev ihop en text om varför jag tycker att andra ska åka iväg som au pair. Klappat och klart, och jag gör rollen som ex au pair på skolbesök på det smålänska höglandet samt hjälper till vid informationsmöten. Vädligt trevligt och roligt!
Och så sist men inte minst, har jag extrajobbat som servitris på en restaurang här i stan. Restaurangbranchen är ju ny för mig så man kan säga att jag fortfarande lär mig. Jobbade många luncher i november, men sedan har det mest blivit helger och kvällar. Tycker det riktigt kul då man träffar så många trevliga människor.
Men i mitten av januari slutar mitt vikariat på Hultetskolan. Även om jag säkert skulle få jobba lite efter det också då de alltid behöver vikarie, så kan jag aldrig veta hur det kommer bli nästa år. Eftersom jag bara är timanställd på restaurangen kan jag inte helelr veta hur mycket jobb det kommer bli där. Och frågan är om jag egentligen vill stanna kvar i stan överhuvudtaget. Förr eller sneare kommer jag flytta i samband med studier på Universiteter. I know that! Men, jag kommer inte börja plugga förrän nästa höst. Jag är lycklig ööver att vara hemma igen, men jag är sugen på nya äventyr, på att uppleva något nytt.
Så därför bokade jag i söndags en flygbiljett till ett land jag alltid drömt om att få besöka, en flygtur som kommer innebära två olika byten och sammanlagt cirka 30 timmars restid(inklusive väntetider). Så lång bort hemifrån som jag kan komma.
Just precis,
den 23 januari bär det av till AUSTRALIEN!!!!
Tre månader. Tretton veckor. 91 dagar.
NU är det dags igen!
Fortsättning följer....
/ n
Det är med glädje och spänning som jag härmed väcker bloggen till liv igen. Det är den 14 december och hela tre månader på dagen sedan jag landade på svensk mark efter att ha spenderat 13 månader i det stora landet på andra sidan Atlanten.
Tre månader. Tretton veckor. 91 dagar.
Och här sitter jag med tre olika jobb och nya planer för livet.
Här kommer uppföljelsen om hur jag har återanpassat mig till Sverige sedan jag kom tillbaka.
"Och nu har jag varit hemma i två veckor och hunnit med en hel del efter dagen då jag landade på Landvetter. Jag känner dock fortfarande att omställningen är svår och tar tid. Man ställer inte om sig på en natt. Är det meningen att jag ska komma hem, efter allt jag upplevt, och fortsätta det liv jag levde i Sverige innan jag åkte iväg? Det är inte ens möjligt! Och det har redan passerat ett antal dagar då jag känt mig helt lost och undrat vad jag egentligen gör här?"
Så skrev jag i i bloggen den 29 september i år. Känslorna två veckor efter att ha lämnat USA bakom mig. När jag fortfarande bodde i Philadelphia såg jag fram emot att komma hem till Sverige. Några genomtänkta, ordentliga planer som jag skulle ta till väl hemma i Sverige fanns inte. Det enda jag egentligen hade klart för mig var att jag inte skulle hoppa på den där Dietistutbildningen i Göteborg som jag blivit antagen till.
Jag med Jossan och Bellan nu i höstas.<3
Många gånger under året hade jag försökt föreställa mig hur det skulle vara, hur det skulle kännas att få komma hem. Men peppar, peppar, så lätt har det inte varit. Jag var jetlagd, förvirrad och lite smått deprimerad den första tiden, med en känsla av tomhet inombords. Senare när jag verkligen insåg att jag verkligen är tillbaka i Sverige blev jag som nykär i mitt vackra hemland, och den där "amerikanska dialekten" som några kompisar påstod att jag fått försvann och ersättes åter igen av den grova småländskan. Men fortfarande fanns den där enorma saknaden efter människor och platser som jag lämnat bakom mig i staterna.
Marie
Aimee och Ellinor
Lisa
Mina USA tjejer!
Under de här tre månaderna har jag hållt mig sysselsatt med att ta igen med mina svenska kompisar, resa runt i Sverige. Förrutom besök i Stockholm, Lund, Linköping, Helsingborg och Göteborg, har jag även varit i Danmark och hälsat på min vän Elina som pluggar till läkare i Århus.
Århus konstmuseum när jag besökte Elina i Oktober.
Arlanda airport, Stockholm den första helgen i oktober. Vi överraskade Angelica på flygplatsen när hon slutligen också kom hem från sitt au pair år i USA. :)
Mitt första "jobb" kom egentligen som en slump bara några veckor efter hemkomst, och jag behövde aldrig anstränga mig särskilt mycket för att få det. Jag hade provvecka på Sportlife i Nässjö och träffade där en vän från parallellklassen på gymnasiet som berättade att hon nu sedan ett år tillbaka hade jobbat titt som tätt på Hultetskolans fritids. Hon skulle nu resa iväg under en månad i december och januari och det behövdes en vikarie som kunde jobba för henne under den här tiden. Jag anmälde genast mitt intresse, och det var i stort sett allt jag behövde göra. För sedan har de ringt in mig lite då och då även innan den där månadsperioden i december. Och jag stormtrivs på detta ställe! Det roliga är att jag själv gick mina första år i skolan här och känner igen några av mina gamla lärare som fortfarande jobbar kvar.
Mitt andra jobb var inte heller så ansträngande att få. Jag ansökte som medarbetare för Cultural Care Au pair och skrev ihop en text om varför jag tycker att andra ska åka iväg som au pair. Klappat och klart, och jag gör rollen som ex au pair på skolbesök på det smålänska höglandet samt hjälper till vid informationsmöten. Vädligt trevligt och roligt!
Och så sist men inte minst, har jag extrajobbat som servitris på en restaurang här i stan. Restaurangbranchen är ju ny för mig så man kan säga att jag fortfarande lär mig. Jobbade många luncher i november, men sedan har det mest blivit helger och kvällar. Tycker det riktigt kul då man träffar så många trevliga människor.
Men i mitten av januari slutar mitt vikariat på Hultetskolan. Även om jag säkert skulle få jobba lite efter det också då de alltid behöver vikarie, så kan jag aldrig veta hur det kommer bli nästa år. Eftersom jag bara är timanställd på restaurangen kan jag inte helelr veta hur mycket jobb det kommer bli där. Och frågan är om jag egentligen vill stanna kvar i stan överhuvudtaget. Förr eller sneare kommer jag flytta i samband med studier på Universiteter. I know that! Men, jag kommer inte börja plugga förrän nästa höst. Jag är lycklig ööver att vara hemma igen, men jag är sugen på nya äventyr, på att uppleva något nytt.
Så därför bokade jag i söndags en flygbiljett till ett land jag alltid drömt om att få besöka, en flygtur som kommer innebära två olika byten och sammanlagt cirka 30 timmars restid(inklusive väntetider). Så lång bort hemifrån som jag kan komma.
Just precis,
den 23 januari bär det av till AUSTRALIEN!!!!
Tre månader. Tretton veckor. 91 dagar.
NU är det dags igen!
Fortsättning följer....
/ n
