Det här med förlängning
Följande länk är ett inlägg jag skrev i september 2010, då jag under min tid i rematch hittade en helt underbar familj, men som det inte fungerade med tillslut i alla fall på grund av att de inte bvar riktigt redo för att ta emot mig. Läs det innan du fortsätter: http://myaupairdiary.blogg.se/2010/september/utkast-sept-30-2010.html#comment
I söndags natt när jag kom hem från en heldag i New York hittade jag ett mejl från värdmamman i min inkorg, där hon frågar om det är försent och att hon nu är redo för att ta emot mig.
Hello Nathalie!
I wish you can come back! I am ready for you now...
Love,
Jag saknar alla där hemma så sjukt mycket. Och det är det som tar emot. Hade ställt in mig på att inte förlänga. Jag känner mig redo att återvända hem om fem månader och jag har lite mindre planer som jag ser fram sjukt mkt till. Längtar tills jag kan få krama om min mamma igen, gå ut i skogen med hundarna, gå ut och partaja igen med kompisarna, komma tillbaka till gymmet och kanske kicknboxen, hälsa på Malin i London, hänga i Beccas och Martins lägenhet, bråka med Jossan och Bellan och möblera i mitt nya rum. Sitta barnvakt åt Hanna igen, ha massa tjejkvällar, ha scrapbook med Angelica efter vår tid i staterna, filmmys, svensk mat, Stockholm och Sveige i allmänhet.
Jag vill så gärna ge dem en chans. Men. Jag har fortfarande sjukt mycket hemlängtan ibland, även om det har blivit bättre. Jag vet inte om jag orkar kämpa med det ännu ett år..
Skulle ju kunna förlänga bara ett halvår kanske?
Men då är det fortfarande 10 månader kvar innan jag får komma hem... :(
Jag förklarade lite hur jag känt med min hemlängtan och så i ett mejl till värdmamman och jag fick detta till svar:
Alltså, jag blir helt tårögd. Jag vet absolut inte vad jag ska göra.
Jag vill dit!
Men jag vill hem.
Men åå...
VS
What to do?
/ n
Förläng. Sverige kommer alltid och då menar jag aaalltiiiid att finnas där. Det finns ingenting att ångra om du väljer att förlänge för du kan alltid avbryta etc. men åker du hem och ångrar dig sen, då finns det inte så mycket att göra och familjen har säkert hittat ngn ny.
Håller med ovanstående. Om du redan har en familj att förlänga hos är det ju självklart! Sverige väntar på dig, och du kommer aldrig att ångra att du förlängde och gav det en chans. Och om hemlängtan blir för stor kan du alltid avbryta och åka hem :) Ge det en chans, de verkar underbara :)
Om du verkligen känner i magen: JAAA! så åk! Förläng! Men om du är osäker och inte vet så tänkt ordentligt. Gör inget du kommer ångra. Tänk och prata med din papi när han kommer!
Tänk ordentligt!
Men om du känner att det är rätt så chansa! Jag störtar dig vad du än gör! Men se till att tänka efter! :)
Så det inte blir fel! :)
Nu är jag inte där än och har ingen aning om hur det egentligen känns att vara borta sådär. Men jag måste hålla med båda de ovanstående. Nässjö och alla i stan kommer alltid att vara kvar. Det enda som kommer ha hänt när du kommer hem, oavsett om det är nu eller om tio månader, är att några affärer kommer att ha stängts igen, några av dina vänner kommer att plugga på andra ställen och inte bo kvar och sådana små, egentligen ganska oväsentliga grejer. Men jag förstår dig, om det känns jobbigt att ens tänka tanken. Hör av dig om du vill ha ett bollplank :) Du är stark! Kram!
du kan alltid förlänga, och orka du inte sen när du väl är där, så kan du åka hem! :D haha
Fundera igenom det och väg för och nackdelar, sen tror jag du faktiskt kommer känna att ditt hjärta vill det ena mer än det andra. Om inte, så kanske det är värt att förlänga? Som sagt du kan alltid återvända hem. Annars går det ju prata med dem och kolla om du skulle kunna åka hem något år först, eftersom de då kanske kan ha en annan tjej där ett år eller liknande. Du kan endast avgöra detta själv gumman, vi kan ge dig råd, men det måste vara ditt beslut. Jag kan säga att jag saknar dig till tusen, men vill ändå att du ska göra det som känns mest rätt för dig. För jag kommer finnas kvar här och väntar på dig, om inte så är jag nog redan hos dig innan du hinner hem. Följ ditt hjärta! Jag älskar dig
Jag håller med många av tankarna som de andra har med :)När man väl kommer hem så kommer det mest känns tomt, ngr dagars lycka och sen bra tomt och en känsla av att allt bara stått still :) Tänk och prata med familjen när dom kommer. Förstår att du vill hem, du har ju oxå en helt annan situation än mig som ändå kan åka hem ngr gånger per år! Så förstår om du vill hem, men som sagt du kommer nog i slutändan inte ångra en förlängning om du orkar. Men det är helt upp till dig, om du åker hem så bestäm dig för det och tänk inte mer på det. Kommer bli bra vilket som <3 xoxo
trivs man inte riktigt och inte känner sig hemma är hemlängtan där och surrar betydligt oftare, som det har verkat trivs du inte riktigt så bra som du skulle kunna i en annan familj och då tror jag det skulle försvinna! Sverige finns alltid kvar och du kan ju åka hem precis i bytet och hälsa på om du vill (tror dock det är svårt att lämna sen igen..)
1) det är helt och hållet DITT bestlut.
2) jag håller dock inte ALLS med dem som säger att du ska förlänga bara för att sverige/nässjö "alltid finns kvar". Det kan inte vara mer fel! Natta,(och jag skriver i all caps så du förstår; HOME IS WHERE THE HEART IS!
3) nu talar mina egna åsikter (se punkt ett efteråt) jag skulle inte, för allt i världen, inte ens USA, underskatta sällskpet av min familj, eller dess värde för den delen. som jag förstår har du en bra familjerelation, andra har kanske inte det, men fråga dig själv om den tid och tillgivenhet, om skulle vara förlorad, skulle vara värd ett år. Jag menar tid kan aldrig tas tillbaka.
4) jag skulle kunna använda argumentet "du lever bara en gång" i båda riktningar.
min åsikt, du måste själv ta till handling.
