myaupairdiary

Grattis varldens basta och galnaste pappa pa fodelsedagen!
Hipp, hipp hurra!

Och idag ar ocksa en speciell dag for mig da det ar inget mindre an exakt tva mander sedan jag satte mig pa planet mot New York. Ojojoj! Tio manader kvar. Om vi backar tio manader tillbaka hamnar vi nagonstans i december va? Da maste det ha varit kring luciatiden. December var en helt otroligt, sjukt stressig manad. Om man tittar tillbaka i min forra blogg sa kan man lasa det har inlagget fran den 11 december 2009:

---

Stressen bränner snart sönder mig från alla håll.. 
 
... och det enda jag vill är att skriva på boken och göra min au pair ansökan.
Jag vill finna julkänslan, vill köpa mina julklappar utan stress..
Men hur ska det fungera när alla skoluppgifter bara blir tyngre för var dag som går på mina axlar ? 
Det går inte, det funkar inte..  

---

Jag minns Lucia forra aret sa val. Jag hade precis borjat med au pair ansokan och var i full gang med mina referenser. Jag minns att jag var i kyrkan med pappa, Hanna och Ann-Marie och kollade pa Nassjo Lucia eftersom Becca var en av luciakandidaterna, vi satt strax intill hennes familj och hennes mamma strackte sig fram till min pappa och sa: "Ska ni verkligen slappa ivag henne till USA". Jag minns det sa val.
   Och den dar mysiga  trerattersmiddagen vi tjejer hade med julklappsleken, kommer ni ihag det? Det kanns ju helt klart som igar, eller hur.

Vad vill jag saga med dessa tillbakablickar?
Jo, att det ar uppenbart att tiden flyger forbi, trots allt som har hant emellan da och nu kanns det sa himla nara idag.
Kommer de kommande tio manaderna ga lika fort sa ar jag snart hemma i Sverige igen... 
 
/ n