myaupairdiary

Hej! Jag tänkte höra om du har lite tips till mig? Jag är matchad med en familj nu, min 1a match. men jag vet inte riktigt om det är rätt, min magkänsla är väldigt osäker. Hur många matcher hade du innan du åkte? Samtidigt kanske den här familjen är perfekt. What should I do ? tacksam för tips

Svar: Hej Kristin! Jag tankte att jag svarar har pa bloggen eftersom det kan handa att det dyker upp nagon lasare samma fundering som du. Forst vill jag saga att jag ar glad attt du har hittat hit och att jag forhoppningsvis kan hjalpa dig lite pa sparet. Jag vet precis vart du befinner dig och hur det kanns. Matchningsprocessen var ju sa sjukt spannande att det var det enda man tankte pa, kunde inte koncentrera sig pa annat.

Grattis till din forsta match! Jag kastades in i matchningsprocessen nagon gang i borjan av Mars och dagen innan min 19 arsdag, alltsa ca tva veckor senare fick jag min forsta match och det var ocksa den familjen jag slutligen matchade med. Vi hade final match i april och jag hade da ca fyra manader pa mig att forbereda mig och lara kanna de battre. Du kan lasa allt fran att jag matchade med familjen och mina forberedelser pa min gamla blogg under rubriken Au pair forberedelser.Tyvarr, som vi redan vet funkade det ju inte och jag gick in i rematch redan runt den 1 september.

Hur kan man veta i forvaf om det ar ratt eller fel? En mycket bra fraga. Man kan ju liksom aldrig vara saker, men det basta du kan gora ar att lite pa din magkansla. Nar jag fick matchen fran CT kandes den helt perfekt for mig nar jag laste igenom deras profil. Nar jag snackade med min vardmamma verkade ocksa hon helt underbar. Jag kunde inte fatta att jag fick en sadan fulltraff pa forsta matchen. Jag hade ocksa mejlkontakt bade med mamman och au pairen och snackade med hela familjen pa skype en gang innan vi blev final match. Trots att allting kandes sa, sa sjalvklart var det nagonting som inte kandes bra, redan fran borjan. Jag var osaker.
Jag tror du minns det Malin, ocksa mammaoch Issa som jag diskuterade detta mycket med. Men alla talade om for mig att det var en sadan himla bra match och att de verkarde vara perfekt for mig. Klart, jag tyckte ju det ocksa aven om nagonting gjorde att jag blev osaker.

Man kan saga att jag tackade ja bara for att det kandes som om jag var ett pucko om jag inte skulle gora det. Hur kan man tacka nej till en sadan trevlig och varm familj liksom. Jag trodde att jag var osaker pa stallet forst, eftersom det inte riktigt var vad jag hade tankt mig fran borjan. Ocksa for att det var min forsta match och jag inte hade nagot att jamfora med. Sa jag struntade i den dar lilla osakerheten, gomde den nagonstans langt in och den skulle inte komma tillbaka forrans nagon vecka innan avresa.  

Redan forsta dagen hos min vardfamilj i CT kande jag att nagot inte var ratt. Detta skulle komma och bli mer och mer uppenbart ju langre tiden gick. Jag tyckte bverkligen om familjen, min vardmamma var underbar precis som jag hade trott men vi var bara inte ratt for varandra, det och lite andra grejer som jag fortfarande inte har skrivit om pa bloggen eftersom jag verkligen har matt och fortfarande mar daligt efter det. Jag funderar fortfarande pa ibland varfor allt gick som det gick och vad som hade hant om jag hade valt att ytacka nej, gatt vidare och snackat med andra familjer. Men jag var sa himla radd for att tappa en bra familj, att det inte skulle dyka upp nagon battre. Darfor valde jag att tacka ja istallet. Och det ar nagot jag angrar idag. Samtidigt hade jag ju i och for sig aldrig mott mina fina vanner i West Hartford som jag saknar enormt nu och jag ahde inte heller hamnat i familjen jag ar hos nu dar jag vet hur mycket jag verkligen behovs.

DU ar den enda som kan veta ta beslutet om vilken familj du vill ha final match med. Alla mina vanner, hela min familj trodde att allt skulle bli sa bra. Men se, det blev inte det trots allt. Det basta du kan gora ar att snacka mer med familjen, garna med alla familjemedlemmar! Valdigt viktigt, eftersom det annars ar svart att saga om du kommer klicka med hela familjen. Fraga alla fragor du vill ha svar pa och slutligen lyssna pa din magkansla. Vad sager den? Om du fortfarande ar osaker tycker jag att du ska ga vidare och vanta pa att den ratta magkanslan dyker upp for ratt familj. Har talamod min van, det onskar jag att jag hade haft mer av i min matchningsprocess....

Har du fler funderingar sa tveka inte pa att hora av dig!
Lycka till!

/ n